söndag 22 november 2009

Vi är så jävla white trash

Dålig uppdatering på mig idag. Repade först intensivt med revy-gänget. Det gick jättebra och kändes väldigt skönt att Peter, den ena av våra regissörer, var med oss för första gången.

Tyvärr var jag tvungen att springa efter halva repet för att uppleva min födelsedagspresent jag fick av min kärlek. Eller tyvärr och tyvärr... Det var ju en mycket angenäm upplevelse det jag fick se. För att inte säga briljant.

123 Schtunk spelar Onkel Vanja på Scalateatern och om ni aldrig sett Schtunk tidigare kan jag bara ge er ett råd! GÅ! Boka idag! Vet inte hur länge den spelas, men inte så länge till tror jag. 123 Schtunk är en frigrupp bestående av fyra fantastiska clowner. Ingen föreställning är den andra lik så jag kan tänka mig att gå igen. Man skrattar i princip oavbrutet men får ändå se (öm än grovt reducerad) en hel Tjechov-klassiker.
Ikväll har vi ätit räkor och vitlöksbröd och kunde således inte umgås med några andra senare under kvällen. Alltså blev det mys i soffan med Fyra bröllop och en begravning... My god. När jag skriver detta förstår jag hur sad vi är. Snart flyttar vi väl in i en husvagn och har bara på oss mjukisdressar och solskärmar och skaffar tjugo ungar som alla heter TiffanY, BrittanY, MelanIE, DestinY och Cleatus.

1 kommentar:

  1. Hm, jag blev ju lite stött härförleden när du sa att jag hade så dålig smak att jag inte fick vara med och ha synpunkter på vad barnbarnen skulle heta.
    Inte för att jag hade tänkt lägga mig i, men jag ser din punkt nu.
    Vi har nog inte samma smak, men självklart ska föräldrarna välja själva...
    Visst drömmer jag ändå om "grandchildren on my knee - Vera, Chuck and Dave!" Hm, Chuck Noack has a certain ring to it! Medge det!
    Cool Cat

    SvaraRadera