Att vara ute med Yai-Li

Ikväll har jag varit på mitt älskade Ljunggrens med min ständiga vapendragare och companion in crime Yai-Li. Att vara ute med henne betyder följande:

man är alltid den osnygga, bleka tönten under kvällen. Det spelar ingen roll hur mycket man gör sig i ordning. Hon kan komma osminkad och i mjuksidress (vilket hon aldrig skulle göra, men ni fattar) och ändå lamslå hela stället med sin ofattbara skönhet.

Den här bilden ville t.ex Yai-Li inte att jag skulle spara. Lite desillusionerad är hon alltså, men ack så underbar. Hon bjuder alltid på massa godsaker hur mycket man än protesterar. Idag fick jag t.ex cashewnötter, stora gröna oliver, kopiösa mängder vin och Ljunggrens famösa crisp rolls. Sen tänkte jag bjuda tillbaka...

men bakom det här gulliga leendet döljer sig en förhandlare av stål. Trots att jag försökte bryta hennes hand och trots högljudda protester lyckades hon, genom att vinna en rafflande sten, sax, påse-duell övervakad av bartendern, betala för det jag skulle bjuda tillbaka med. Nämligen...

en chokladbakelse från sjunde himlen, med passionsfrukt, crème anglaise och kanderade pistagenötter,

och ännu mer vin såklart...

Det hon inte vet är att de pengar hon la ut för detta snart kommer dimpa ner på hennes hallmatta...

Det jag hoppas hon vet är att hon är min bästa vän och att jag älskar henne så galet mycket även om hon inte skulle bjuda mig på mer än mögliga havregryn.

Nu ligger jag, lagom dekadent och halvberusad, i min gosiga säng med mina fina nya strumpor och känner hur glad jag är.

Imorgon ska jag på arbetsintervju (och nej, det är inte därför jag köpt mina strumpor, it ain't that kinda job!) och ni får mer än gärna hålla tummarna. Glöm bara inte att klicka i undersökningen! God natt!