Hipp hurra

Igår dansade jag och min syster längst fram under Akron Familys konsert på en klubb vid stationen Stalingrad. Jag blev varm och svettig och gladare än gladast och fylld av kärlek till goa och grymma amerikaner och till lillasyster som är så bra att det gör ont i hjärtat. Vi var lagom berusade på livet och gröna mojitoslush-drinkar som heter Shrek och ungdomen har sällan varit mer närvarande.

Efter spelningen pratade vi lite med bandet och de var så glada och roliga och hoppas på att komma till Stockholm i april. Då ska jag samla alla jag känner och gå dit och svettas ännu mer.

Nu är jag som sagt hemma igen. Kändes jobbigt att åka ifrån Becka. Jobbigt att inte träffa Robert. Jobbigt att det var mörkt ute 15.30. Jobbigt att allt återigen är totalt grått och blött i den här stan. Började grina på bussen. Dels för att jag fick ett fint mess av min kära kompis Sarah Holmdahl och dels för att jag kände mig ensam och lika grå som himlen utanför.

Nu har jag ätit sushi och kollat på Bumbibjörnarna och genast känns det lite bättre. Hipp hurra!