Hotellfrukost

Det är väldigt märkligt att bo på hotell i sin egen stad. Men en sak är säker: hotellfrukost är ALDRIG fel. Snart bär det av till ännu en slakt, sen är äventyret kanske över för den här gången.

Trist och kort uppdatering

Sjukt jobbig dag. Känslomässig bergochdalbana. Som tur är har jag fina, fina Marit och andra goa männískor här som är fantastiska. Nu känns allt bra, men jag tror att jag får förbereda mig på en fortsatt karusellartad vecka.

Nu är dett bäddtimme och jag delar rum med tre guldbrudar (Marit bl.a).

Tack för era fina och stöttande peppkommentarer. De betyder SÅ himla mycket nu.

Annika: TACK för min award! Du är så himla go. Ska fortsätta med award-andet själv när jag kommer hem till min egen dator och har mera tid till förfogande.

Imorgon kommer bli en grym dag.

Kasta den genom fönstret

Här är utsikten från mitt fönster just nu. Och skulle jag stå ute och se in i rummet kan jag lovar er att det är lika vackert. Har haft en än så länge väldigt rolig dag. Dock har jag fått lite ont i halsen och är lite nervös över det. Inte bra inte bra. Men nu ska jag försöka njuta lite och inte stressa upp mig och slå på mig själv. Självkritiken ska jag kasta genom mitt vackra fönster så att spetsgardinen fladdrar.

Laddar

Egentligen borde jag missat resan till alperna, men jag är för laddad för att sumpa chansen att susa ner för backarna med solen i ögonen, snoret på kinderna och bastun som belöning. Jag flyger ner till Österrike på måndag istället för att åka bil med far och bror nu på fredag. Hoppas det kommer kännas värt det. Jag tror att det kommer att vara värt det, hur det än går. En rolig och lärorik, men väldans tuff vecka ligger framför mig från och med imorgon.

Kaos i soluppgång

Jag förstår inte riktigt om SL var seriösa i sin uppmaning om att folk ska stanna hemma idag... Hur då liksom? Vid Gullmarsplan råder i alla fall totalt kaos. Jag har aldrig frusit så mycket så länge. Som tur är har vi en vidunderlig soluppgång att glädjas åt. Konstigt nog verkar folk inte riktigt bry sig om den.

Die Hard, det har jag.

Tröttheten är nästan öronbedövande. Det är som att jag hör min egen trötta kropp skrika.

Idag har jag haft en fruktansvärt lång dag. Rolig i många avseenden, men lång. Jag är en sjukt dålig väntare. Att vänta på saker är inte min grej liksom. Att vänta på nåt som man inte ens vet vad det är är VERKLIGEN inte min grej. Tyvärr kan jag inte bli mer specifik än såhär just nu eftersom jag inte får prata om vad jag varit på. Dagen har dock lämnat mig utpumpad på energi och med ett huvud ännu mer fyllt av svåra beslut att ta. Våren är minst sagt rörig och oviss.

Som tur är kan jag varva ner lite med en gammal favoritfilm: Die Hard på femman. Finns inget som gammal hederlig 90-talsaction.

Önskar bara att Robert var här nu. Den här veckan kommer bli lång och tuff.

Tänker på min kära kära vän Anna-Lill och fina fina Keba. Skickar alla goda tankar jag kan.

Tåg, bilar, banor och flygplan

Hejhej. Nu har vi gått till slussen och sitter på saltsjöbanan och väntar. Tunnelbanan står helt still. Snart ska Rob åka tillbaka till Malmö. Känns väldigt tråkigt. Själv ska jag snart få reda på ifall jag kan åka med i bilen till alperna eller om jag måste flyga ner lite senare. Hoppas lite i smyg på det första.

Vildingen har lugnat sig

Ok, nu känns det lite bättre.

Det är krångligt med distans som jag redan har konstaterat några gånger på den här bloggen. Jag har haft en möjlighet att få bo tillsammans med min kärlek i sommar och dessutom jobba med det jag vill och även om inget har varit färdigt så har det känts som att det skulle kunna bli av. Men nu helt plötsligt så verkar det inte bli så enkelt längre. Detta i kombination med snöstorm, kyla, mörker och att Robert måste åka imorgon igen gjorde att jag tappade peppen totalt.

Som tur var gick vi och såg Till Vildingarnas Land på bio och den var väldans fin och vi grät men blev glada ändå.

Nu ska vi äta och titta på slutet av schlagern och krama ur de sista timmarna innan vi ska skiljas igen.

Ett fult inlägg

Jävla helvetespissfan.

Kan man inte bara få ett besked om någonting så att man kan planera sin framtid en smula iallafall.

Nyss kändes allt bra och roligt.

Nu känns allt skit och förjävligt.

Jag är så jävla trött på att behöva väga saker emot varandra hela jävla tiden.

Det känns som att ingen annan utom jag måste välja emellan jobb, kärlek, vänner och boende. Kan ingenting bara komma naturligt för en gångs skull?

Och den här förbannade snöstormen! Jag hatar den.

Till alla er som tycker att det här inlägget var otrevligt och fyllt av fula ord vill jag bara säga förlåt, men det var nödvändigt.

Friday for real

Min man är här. Middagen avklarad. Nu väntar vin och dessert på Ljunggrens med världens snyggaste tjej.

FÖRTYDLIGANDE: Det var alltså Yai-Li jag menade som världens snyggaste tjej!

Fredagstrött

Det blir färre och färre minuter kvar till tunnelbanan när jag kommer på morgonen. Men det är ju så jävla svårt att komma upp så här tidigt och nu snöar det ännu mer.

En minut innan sömnen

Idag har jag dansat lite streetdance. Det var roligt som fan. Jag är så glad att jag kan vara så snäll mot mig själv och inte ge upp om jag är kass. Då blir det mycket roligare och dessutom lär man sig ju mycket snabbare.

Innan det hade jag den bästa jobbdagen på länge. Fina, fina Anna-Lill, vilken fröjd det är att jobba med henne. Och fina, fina barnen på jobbet, vi har så ooootroligt fina barn, som är gosiga och busiga och ledsna och glada och skrattiga och arga och sömniga och hungriga och bajsiga och söta. Och de säger så roliga saker. Hela tiden.

En snabbfika med kära kusin Elsa hann jag med också efter jobbet. Hon är en sådan person man kan träffa när man inte setts på flera månader och allt bara är som vanligt.

Bäst med idag var dock den glada överraskningen om att Rob kommer upp imorgon. Det blir bara en dag och två nätter tillsammans eftersom jag ska iväg på en grej på söndagen, men ändock.De fyra kompakta veckor vi inte skulle ses är nu splittrade och stenen i bröstet är inte lika tung. Då återstår det att imorgon se ifall frågan i mitt senaste inlägg stämmer.

För blek för ett fuck?

Alltså nog för att det är trendigt med vampyrer. Och visst, klockan är innan sex på morgonen. Men här finns inga ursäkter. Jag var tvungen att göra pipljud på väg till tunnelbanan för att inte folk skulle missta mig för en snödriva.

Halva veckan - check!

Body Pump idag igen. Nu ska jag banne mig tillbaka i gamet igen. Inspirerad av Kalla och Ferry, fast mest av att jag själv ska besegra alperna om mindre än två veckor, valde jag att satsa hårdare än förra passet som blev någon slags mjukstart. Nu var det färdigdaltat. Mina ben verkade tro att jag ville mörda dem och gjorde allt för att komma undan: darrade, blev stumma (av skräck) och flera gånger höll de på att övertala mig om att skona dem, men icke! Fett stolt.

Väl hemma blev jag så danssugen att jag var tvungen att skaka lite booty framför spegeln. Åhhh, v ad jag saknar att dansa på riktigt. Hur många år sedan var det egentligen? Jag kommer inte ens ihåg... Men lite hederlig vardagsrumsdans kan man ju alltid få till. Vad grannarna skulle säga om de såg mig freaka loss till Sexy M.F och Cream kan jag bara gissa mig till, men jag skäms inte! Eftersom jag både är kvinna och under 65 kommer jag aldrig att bli en självgod gubbe som tycker att han fortfarande "har det" medan han trampar runt i underkläderna till en groovy tune.

Nu smakar det alldeles ypperligt med fullkornspasta och underbar tomatsås. Prince är utbytt mot Mozart och några av hans klarinett-adagion. Men alldeles strax börjar mitt favvoprogram. Nu har vi klarat oss igenom halva veckan hörni! Bra jobbat!

Och ett alldeles extra grattis till den underbara fröken Alexandra Baker som blir ett år äldre i dag. Hoppas du har en härlig dag där borta in lovely England.

Vill och vill du veta

Åååååååååhhhh, vad jag inte vill:

• sova ensam i natt
• gå upp tidigt som f-n imorgon
• ha det såhär stökigt hemma
• städa rent
• skita i träning
• tvätta av sminket
• längta i 4 veckor efter Robert
• sätta in mina viktiga papper i pärmar
• gå till återvinningsstationen med mina hundra kassar fulla av kartonger och burkar
• sova nu

Neggo? Javisst.

Vad skulle jag hellre vilja?

• Ha en ledig dag imorgon
• Vara sambo med Rob
• Vara svinigt rik och betala en granne för att städa min lya
• Ligga på en strand med en mojito i handen
• Få massage
• Äta revbensspjäll vid en sjö
• Gosa in mig i en varm öppen famn
• Äta citronmarängpaj i sängen och titta på I Mumindalen
• Leka med Becka
• Ligga

Inget av ovanståande kommer dock att hända så nu får jag helt enkelt hoppa i säng och hoppas på bättre lycka imorgon.

Självpepp

Nä, inte den bästa av dagar har jag hittills haft. Inte ens en halvdan tisdag eftersom jag fick stanna på möte till sent och missade att träna och sen kom på att det är fettisdag idag och jag inte ens sett röken av någon saftig vetebulle med kardemumma och grädde. Humphf! Jag är surig och grinig men ska försöka tänka att det är bara för att "det är den där veckan".

Känns som att jag har haft den där jävla veckan i ett decennium.

Ok, det blev ingen träning, men då kanske jag kan städa upp lite i schweinstian jag kallar mitt hem lagom till att So you think börjar om exakt en halvtimme.

Ready set goooo!

Räddningen

Gårdagens tråkiga attityd verkar ha smittat även denna dags humör. Somnade i soffan alldeles för sent. Sov sista tre timmarna i min säng och gick upp alldeles för sent men allt annat än utvilad. Nu är jag äcklig och oduschad idag igen. Väl på tunnelbanan kom jag på att jag glömt värktabletter. Detta skulle kunna sluta med att jag får så ont att jag tuppar av. Då upptäcker jag att jag är på fel tunnelbana och har åkt tre stationer redan. När jag står och svär med gråten i halsen och har letat igenom väskan nio gånger känner jag plötsligt nåt vasst fyrkantigt i fickan. EN ipren. Vilken lycka! Den räcker säkert till lunchen i alla fall!

Typiskt måndag?

Tänk att livet kan kännas som världens bästa och världens djävligaste med bara en natt emellan.

Alla hjärtans dag. Jag har i år firat min finaste någonsin. Krävs inte så mycket om man får vara med den man älskar. Mysfrukost, blomma på sängen till min kärlek, teater, pussar, filmen Avatar i 3D (jag blev helt såld, nu vill jag vara blå, gigantisk och leva i djungeln) och lite mat på en sylta hann vi med innan jag var tvungen att sätta mig på nattbussen hem igen.

Nattbussen alltså... inte det roligaste jag gjort. Åtta och en halv timme i olika obekväma sittande ställningar. Att sova var ju ungefär lika lätt som att tacka nej till gratis öl och snacks, och som pricken över i fick jag åka direkt från centralen till jobbet. Jag kanske inte behöver nämna att jag inte varit en suverän fröken idag. Att Lillan var borta och att min vidriga mensvärk satte in utan ipren att tillgå räknades inte heller till dagens plussidor.

Nu är jag hemma efter det här outhärdligt långa dygnet. Måndagar jobbar jag 08-19 och utan sömn föregående natt har jag märkt att jag under måndagkvällar antar en lite blekare nyans än min vanliga svålvita.

Snart är det dock sommar. Eller iallafall vår. Och alldeles jättesnart måste jag veta vad som händer i vår. Rättare bestämt på onsdag. Och kanske även lite på söndag. I båda fallen kan ni hålla era tummar!

Första lediga dagen på en månad

Dagen började med att jag satt i köket och sjöng Smells Like Teen Spirit tillsammans med Kurt på radion och Robert sjöng opera i badrummet. Han är sjukt bra på opera min kärlek. Lite senare på dagen framförde han nämligen Nessun Dorma i Rådhuset inför massor av människor. Respect!

Jag och Roberts söta sambo Siri gjorde stan i snömodden innan vi gick hem och jag gjorde en fett god pastasås med musslor som vi åt när Rob kom hem.

Vidare såg vi en mycket bra föreställning av och med Ulrika Ellemark på Bryggeriteatern: Fuck me! Oerhört välspelat och en allmänt jobbig föreställning att bevittna. Jobbig i aspekten träffande och igenkännande.

Nu har vi ätit lax, rom och krabba i filodeg och kollat Melodifestivalen. Kan inte säga att jag var överförtjust...

Konstigt nog blir jag så jäkla lugn i Malmö. Jag känner mig trygg och ostressad och kan koncentrera mig på att vara kär och glad, vilket givetvis är underbart, men det får mig att undra om jag verkligen ska bo i Stockholm. Känner att jag allt som oftast är en stressad, asocial psykobitch där vilket är en ganska tråkig benämning att igenkänna sig i.

Ack. Kan inte den tvivlande ungdomen vara slut snart så att lite ordning och reda infinner sig?

Tåg och tid

På väg nu i ett långsamt tåg som just nu kör ännu långsammare än det var tänkt. Snötäckta landskap åker förbi i sakta mak och nyss stannade vi i Norrköping. Staden som för knappt ett år sedan var relativt obekant men som jag nu besökt flertalet gånger. Både fina och jobbiga minnen kommer tillbaka. Tiden går så fort. Var det inte alldeles nyss sommar där vid stationen i den här staden? Jag hade pirr i magen, bara ben, Joplin-stämma och en varm, trygg hand i min som ibland var tvungen att släppa taget för att peka ut en viktig plats där något roligt eller galet hänt för många år sedan, när handen var en ung pojkes. På ett sätt känns det som igår, på andra sätt har flera år passerat.

Skaffa egna?

Om sex timmar sitter jag på tåget ner till Malmö så att jag får kramas såhär mysigt igen. Just nu ligger jag i ett rum med sex stycken varma, gosiga, sovande tvååringar. Det måste vara något av det mest meditativa som finns. Så tryggt och mysigt att höra deras tunga, snusande andetag. Får snart ta och skaffa mig några egna tror jag.

Mer än bra

Klockan är halv sju och om en kvart ska jag till tunnelbanan och åka till jobbet. Sista dagen på arbetsveckan! Känns mer än bra.

Bokade nyss biljetten ner till Malmö där jag kommer kunna klappa och pussa och bli klappad och pussad på. Känns mer än bra.

Jag och Yai-Li fick ett infall igår och bokade biljetter till Berlin i Mars. 110 kr per person tur och retur. Totalt. Känns mer än bra.

Fick nya linser igår efter att ha haft major problems med mina nya jag fick för en vecka sedan. Dessa kostade 400kr mer, men det är som att ha återfått synen och det kan man ju tycka att det är värt. Känns mer än bra.

Jag har inte packat en pinal inför resan ikväll, igår glömde jag mina vantar hos Yai-Li och lägenheten känns som ett bombnedslag. Känns mer än för jävla dumt.

OMG!

Det började med att jag inte kände mig så ensam när jag vaknade strax efter kl fem. Tunga lastbilar körde fram och tillbaka längs med Ringvägen och gnisslade och bullrade. Och nu när jag gick till tunnelbanan fick jag se deras underverk! Ingen snö! Både den lilla cykelvägen och trottoaren var fria och sandade. Vilken bra dag detta kommer bli!

Gillas/Gillas inte

Gillas idag:

• Att jobba med Anna-Lill, när jobbet är tungt är hon en solstråle
• Madrassåkning i lång backe på gnistrande snö i strålande sol
• Body Pump, jag tog mig iväg och KLARADE DET. Fy faaan va tungt det var. Men shit va skönt det är att komma igång.
• Energi nog att laga god middag till mig själv. Idag, scrambled eggs och gigantosallad med valnötter och chèvre. Yummie yummie!
• Att jag och Molin kanske kommer jobba tillsammans igen.
• Snart är det SYTYCD på femman.

Gillas inte idag:

• Min ruskigt stökiga lägenhet
• Att tänka nyttigt i affären efter träning och nu sitta utan godsaker
• Den tillsynes oprovocerade beskjutningen av en kille i mitt kvarter
• Alla våldtäkter som sker överallt. Ibland känner jag att jag vill kräkas när jag tänker på det. Hur kan man ha sex med en 13-årig flicka medan hon gråter? Hur kan man som väktare (eller människa...) våldta en 18-årig flicka mitt på Sergels Torg mitt i natten? Härligt att väktare anställs för att behålla lugnet och hindra bad guys från att göra idiotiska saker! Jätteskönt. Verkligen!

Man får börja någonstans

Äntligen har jag lyckats ta mig ur soffan och till gymmet. Tyvärr hann jag inte mer än springa en stund på löpbandet eftersom jag skulle skynda hem till So you think you can dance. Tydligen började dock programmet en timma senare än vanligt... Typiskt. Men det bästa var ju att jag fick kuta som in i helvete eftersom jag trodde jag hade brådis.

Nu är jag hemma i den stökiga lyan igen och har just gjort middag till mig själv. Att laga mat ensam, till bara mig. Det kan vara det tråkigaste jag vet, näst efter travprogram eller att lyssna på långa utläggningar om folks drömmar. Oftast slarvar jag därför och gör nåt halvdant (typ mackor med chèvre och grönsaker som var gårdagens fantasifulla middagsmat) men idag blev det en ordentlig tomatsås med lök, fetaost, oliver, bönor och massa kryddor. Bra jobbat Josefin!

Snart måste jag banne mig ta lite beslut gällande min snara framtid. Tror jag ska börja med ett beslut av den lite lättare varianten, typ vad jag ska unna mig till efterrätt.

Slutligen: "Det bästa datingprogram du aldrig sett"...ehh, whaat?

Hej på dig oröda tråd!

Himlen kan vänta... jag har inte sett det programmet tidigare men tittar nu på något slags "Hur gick det sen-program" och bölar som en liten gris. Tänk vad människor är starka. Tänk vilka jävligheter folk går igenom och ändå orkar kämpa och finnas och skratta och vara glada. Det här var nästan lite mer än jag klarade av just nu.

Efter att otränad ha dansat som en toka igår så kan jag knappt röra min lekamen idag. Ryggen och nacken fick ta absolut mest stryk och jag skulle gärna haft stödkrage på mig under resten av veckan.

Det är svårt att känna sig på topp den här tiden på året. Det ska man försöka komma ihåg och vara snäll mot sig själv. Tyvärr blir bieffekten av att inte vara på topp att jag slarvar med allt. Min lägenhet är stökig och smutsig. Jag har i princip slutat träna och äter skit varje dag och jag gör ingen av de viktiga saker jag borde göra. Usch, jag gillar inte detta. Dags att komma igång igen. Börjar jag med nåt kanske det andra kommer av bara farten.

Ljus!

Såhär såg himlen inte ut kl halv åtta för en vecka sedan. Äntligen! Somnade ifrån mitt blogginlägg igår som handlade om att jag är glad för att jag fortfarande är supermodig men ledsen för att två av mina närmsta är ledsna och nere. Och jag kan inte göra något mer än att försöka övertyga dem om att de faktiskt är helt fantastiska. Förhoppningsvis hjälper nu vårljuset till att peppa oss alla!

Helgen, var är du?

Ja, herre min je. Trodde detta skulle bli min första lediga helg på en månad, men nej.

Jag är sjuk och snorar konstant och låter litegrann som en blandning avJanis Joplin och Leif G.W. Persson. Trots detta är jag väldans glad och peppad efter ännu en dag av mod. Nu har jag klarat en utgallring och hoppas att kropp och röst orkar med ännu en sådan imorgon.

Nyss åkte min käraste vän och kärlek hem till Malmö igen och plötsligt fick alla färger en liten gråaktigare nyans. Färre människor ler på gatan och lugnet och tryggheten känns inte lika närvarande. Snart är det dock sommar och kanske, kanske får vi då somna och vakna med varandra varje dag. Och kanske, kanske får vi göra det i Småland, men då måste Rob få ett jobb. Efter mina månader på dagis kanske jag kan hitta inspiration till en ny barnbok i samma anda som Liten mus letar ett hus (okej, nu lät den plötsligt jättekonstig, men den finns faktiskt PÅ RIKTIGT): Lille Rob letar ett jobb!

Well, well, det där återstår att se och om lite drygt en vecka måste vi bestämma.

Nu ska jag på schlagerpartaj, eller egentligen är det ju ett revyavslutningspartaj, men om jag får bestämma kommer det bli lite schlager också. Ingen alkohol och tidigt i säng dock för att orka morgondagen.

Häpp!

Modigt gjort

Igår var jag på Grease-premiär med stadsminister Reinfeldt.

Reinhard och Reinfeldt. Där slutar likheterna.

Ok, jag var inte där MED honom liksom, utan med Lillan, Marcus och min älskade Robert. Härligt att få umgås med dem en helkväll.

Idag har jag varit modigaste modiga. Kastat mig ut i en värld jag inte är bekant med. Är oerhört nöjd med mig själv efter den bravaden och imorgon får vi se om nån annan också var nöjd.

Nu ska jag snörvlande lägga mig i ett skumbad tillsammans med den jag gillar bäst. Sömn och socker står högt på vill-ha-listan just i denna stund.

Barbapappagröten

I morse gjorde jag och min kollega Calle rosa gröt till barnen. Så kallad Barbapappagröt. Det gick fett hem. Nu är dagen nästan slut. Jippie!

I dålig kondition

Ser ni hur jag febrilt jobbar på utandningen efter att ha sprungit i slasket till tunnelbanan bara för att upptäcka att jag hade massor av tid. Det är SÅ mycket svårare att gå upp när någon annan får ligga kvar i värmen. Särskilt när det är den gosigaste person som finns. Kommer med all säkerhet somna på jobbet idag...

Berlin i snökaos

Ikväll bestämde vi oss för att fira lite. Fira lite olika saker. T.ex att Robert kommer vara i Stockholm hela hösten. Känns ju helt otroligt. Som den lyxigaste av lyxar. Att få gå i halvmeterdjup snö till Berlinandra ord är det verkligen sovdags nu. Härligt att få vända en jobbig dag till en total myskväll. (som ligger mycket närmare än man kan tro, på Skånegatan, närmare bestämt...) och dricka perfekt tempererad whiskey eller iskall coca-cola ur kristallglas och äta världens (och då menar jag verkligen världens!) godaste oliver, DET kallar jag vardagslyx.

Imorgon är det öppningsdags och jag börjar halv sju. Det betyder alltså sovdags nu. Härligt att få vända en jobbig dag till en total mysupplevelse.

Not a happy camper

Denna bild på ett trött blekansikte togs strax innan sju i morse. Not a happy camper! Tyvärr har dagen inte blivit bättre heller. Antingen håller jag på att bli sjuk eller så är jag bara så jävla less på allt att jag vill kasta in handduken och ge upp. Jag vill bara somna och sova bort resten av vintern.

Facit, vetedegar och sugrör

Det blev inget inlägg igår. Det var första dagen på månaden, första dagen på veckan och första dagen på länge som jag hade en sån jevvla aktivitet i min telefon och på riktigt att jag inte hann blogga.

Både igår och idag har det varit sådana underbara dagar på jobbet. En av mina absolut bästa vänner, Lillan, har börjat jobba tillsammans med mig och det finns inget och ingen bättre. Dagen igår flög iväg, trots att jag jobbade elva timmar i sträck och sen åkte direkt till en trevlig middag på Vulkanusgatan (i en lägenhet där, vi åt inte direkt från marken). Idag har det varit ännu lättare och roligare att jobba och jag är SÅ glad att vi får chansen att ses nu varje dag.

Just nu har jag väldigt mycket att ta ställning till. Har hundra saker i huvudet som maler och maler och maler. Många har försökt få tag på mig under dessa dagar men jag har inte riktigt känt att jag orkar snacka. Ibland är jag ledsen och ibland är jag glad. Nu har jag fått ett erbjudande som jag inte vet hur jag ska göra med. Jag vill räcka till för alla. För mig själv med. Men det är det svåraste.

Jag vill inte ha ännu en sommar av isande blickar och spott bakom ryggen som mina senaste två. Då skulle jag gå sönder. Jag vill inte ha en sommar hemma med jobbångest och tristess. Mest av allt vill jag bara vara kär och glad och ha roligt. Åh, kan man inte få facit i hand?! Hur skulle det bli om..? Hur skulle deta vara ifall..? Att ta beslut och vara född i vågens tecken är som att försöka kavla ut en vetedeg med ett sugrör. Jävligt segt och typ omöjligt.

M och I (ni är mig så kära och jag tänker på er)
A och N (ni är så fina och vi ses om en stund)

Love is in the air

Trots att det är smällkallt och jävligt verkar kärleken blomstra överallt. Det är underbart!