Samtal med en civilekonom

Utdrag ur ett telefonsamtal i söndags. Jag ringer upp. Tre signaler hinner gå fram innan någon svarar:

- AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHH!
-Hallå?
-AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
-Försöker du Halloween-skrämmas eller?
-Fy fan va SKÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖNT!
-Ok...
-Josssan!

Personen i andra änden låter som att han står i en krigszon och jag blir lite orolig... Plötsligt låter det som att han börjar gråta och jag blir än mer orolig.

-UUhuuuhuhuhöhöhöhö
-Men Gud, var är du? Har det hänt nåt?
-Aaaaaahahahahahahahahaha (skratt med gråt i rösten)
-Fattaru?! Åhhhhhh, jag älskar livet. Jag ÄLSKAR livet!
-Men helt seriöst! Har du tagit nåt eller?

Nu börjar en manskör i bakgrunden sjunga introt till White Stripes Seven Nation Army. Personen i andra änden sjunger med och är okontaktbar i ca 3 minuter.

-HAAALLÅ? Ska jag ringa senare eller?
-Aaaaa, eller nej! Fan, fan va GRYYYYMT! Du är gryyyyym Jossan! Vi är grrrrrrrryyhhyyhhyymma!
-Mmmm...
-Guld alltså. Det är så jävla VÄRT!
-Jaaa, just det! Vann ni alltså?
-JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA (gråter igen), våra grabbar. Våra jävla grabbar alltså! Fy FAAAAAAAAAAAAAAN va sköööööönt!
- Grattis. Verkligen. Fan va kul alltså. Du jag ringer typ imorgon. Fira ordentligt nu!

Manskören har stämt upp igen och min samtalspartner är återigen long gone. Jag lägger på.

Grattis alla gnagare. Grattis Mange. Grattis brorsan, farsan och kusin Felix som säkert också är väldigt glada!