Whatta man whatta man whatta man...

...whatta mighty good man yes he is

spends quality time with his kids when he can, secure in his manhood cause he's a real man

a lover and a fighter and he'll knock a knucker out, don't take him for a sucker cause that's not what he's about

Everytime we need him he always got our back, never disrespectful, cause his mama taught him that

Salt n pepas låt Whatta man passar alldeles utmärkt till både min egen karlslok och till den här fantatsiska, übercoola mannen. Han är faktiskt så jäääävla cool. Har just sett en dokumentär på tvåan där Zlatan fick snacka med en 15-årig fotbollsgrabb från Malmö som tydligen är en mycket lovande talang. Zlatan var så himla fin och ödmjuk med den där grabben. Svårt att fatta hur stor spelare den killen egentligen är. Han spelar nu i världens bästa fotbollslag Barca och är en av deras absoluta bästa spelare! Zlatan är verkligen historisk och vi kan följa honom live liksom! Grattis Sverige!

Sista dagen i helvetesmånaden

Här kommer en liten kompott av dagens tankar och händelser:

• När jag var och hälsade på i Uppsala förra veckan berättade min kusin Harriet att hon haft galna potatis-cravings och sedan dess har jag också haft det. Två gånger idag har jag ätit rösti med lingon (och bacon, men det vågar jag inte säga till Harriet som är vegetarian) och jag vill ha det varje dag!
• Idag har jag tränat Body Combat och kände mig som Lisbeth Salander. Slag och sparkar så svetten skvätter. Alla som jag har något otalt med har fått fett med fantasi-spö.
• På gymmet i omklädningsrummet efter passet satt en tjej och åt nutella direkt ur burken. I love her!
• Jag önskar att jag kunde flytta hela Roberts kollektiv hit till Stockholm. Med inredning, underbara sambos, mysatmosfär och allt. jag tycker så mycket om att vara där och nu känns det så ensamt att komma hem till min egen lilla lya.
• I tidigare inlägg har jag påstått att jag bakade världens godaste lussebullar i förrgår. Detta påstående står fast.
• Två gånger idag har jag känt avundsjuka. En gång blev jag avundsjuk på Annika som har så roliga och bra jobb och ska få jobba med Nour El-Refai och sen blev jag avis på Lillan och Anna som fått umgås med varandra idag. Jag vill också vara med dem.
• Nyss fick jag ett mess av Robert om att Markus Krunegård uppträdde på fyran. Fy fan va grym han är alltså, Mackan. Per Morberg är intelängre mitt free-card. Markus is back.
• NOVEMBER ÄR SLUT NU! GOOD-BYE JÄVLA SKITMÅNAD!

Högstadiebrudar

Hemkommen från dagisjobb och heeelt slut. Var på en annan avdelning idag där det var lite busigare. Nu ska jag skaka av mig tröttheten och träffa Malin en sväng. Sen bär det av till SATS efter en veckas träningsuppehåll. Kan inte säga att jag är jättepepp... men det kommer kanske.

Imorgon ska jag jobba på samma avdelning igen. Känns skönt att veta redan innan att jag ska dit. Då kan jag gå och lägga mig tidigt. Kanske basta lite efter träningen.

På tunnelbanan nyss var det ett tjejgäng i typ trettonårsåldern som satt och var taskiga mot varandra som bara tjejer är. Jag fick värsta klumpen i magen. Har aldrig fattat den där vidriga bitchigheten som tjejer kan ha mot varandra. Jag måste ha varit sjuk den dagen i skolan när man lärde sig hur man skulle vara så taskig som möjligt genom utfrysning, gliringar, ögonkast och fniss bakom ryggen och sen så fort någon konfronterade en låtsas som att det var på skämt. Fy fan vad skönt att högstadieåldern är över! Konstigt nog finns det många som gärna vill hålla kvar vid den där typen av "tjejgemenskap" även i vuxen ålder. Även om jag fortfarande hatar det så är det så mycket enklare att tackla nu. Det är synd om dem som aldrig växer upp.

Tåga hit och tåga dit

I morse var det strålande sol i Malmö. Nästan vårväder på första advent alltså. Nu sitter jag i en kall tågkupé på väg hem till Stockholm och smäller i mig choklad,mandlar, apelsin och världens godaste lussekatter som vore det självaste dopparedan. Det kan jag unna mig nu när jag återigen fått lämna min kärlek.

Bäddtime

Nu ska vi sova. Men först ska vi öka julkänslan ännu något med lite spännande läsning.

Lusselördag

Idag har vi bland annat bakat lussekatter i mängder och bjudit hem två coola pumor på kvällsfika med starkvinsglögg.

Nyss gjorde vi oss i ordning och tog ett glas på Metro. Det blev verkligen bara ett glas. Antingen är det åldern eller att vi är trötta eller bara inte sugna på galej. Nu är vi hemma och gosar i soffan istället. Actionfilm, tända ljus och snart andra laddningen lussekatter känns hundra gånger mer lockande än att skrika till varandra i en trång lokal med fulla människor.

Nu är det julpyntat till max i kollektivet vid Möllan med ljusslingor, adventsstakar, adventsstjärnor, hyacinter och lussebak. Ska försöka görat lite fint i mitt eget hem imorgon. Let christmas begin!

Dagis

Nu är jag hemma från en rolig och lite hektisk dag på förskolan. Jag gillar verkligen att jobba där. Barnen är SÅ söta och fina och jag kan inte fatta ibland att jag får betalt för att ha gosklumpar som dimper ner i knät då och då och vill gosas och pussas lite. Love it.

Strax ska jag återigen sätta mig på tåget och fara genom landet för att få pussas lite mer. Utan betalt...men, vad gör man inte för kärlek?

Tyvärr har jag inget trådlöst internet. Det är ju så fruktansvärt lätt att låta timmarna gå när man surfar... Kanske ska tjacka en sån där dosa iallafall...

Ta mig härifrån men inte hem

På väg hem till Stockholm. Regnet smattrar hårt mot rutan och utgör ett passande sceneri till min sinnesstämning. Jag har flytt från min plats där det sitter en stor, våt åksjuk hund och ylar medan matten klappar och smackar "hon är så snäll så snäll". Från superpepp till superdepp på 24 timmar.

Att bestämma sig

Om jag bestämmer mig för något så gör jag det oftast. Igår bestämde jag mig för att träna och visst fan kom jag ur soffan hur opepp jag än var. Idag skulle jag kunnat vara sjuk hemma men jag bestämde mig för att vara frisk. Med andra ord: Uppsala vi ses om tjugo.

En ovän eller två

I natt vaknade jag av min gamla ovän pms. Vi har umgåtts nu i ett decennium. Vissa månader har vi kommit lite bättre överens och nästan kunnat leva tillsammans i nåt slags samförstånd, men oftast har det slutat med återkommande frontalkollisioner där pmsen är helt oresonlig och fittig och vägrar att ens ge mig en syl i vädret medan den maler på. Många, många gånger har de där frontalkrockarna slutat med att jag antingen tillslut svimmat eller spytt av smärta. Min pms utövar alltså ett fruktansvärt översitteri.

Jag hatar översittare.

Varför jag har så svårt att komma överens med pmsen vet jag inte. Jag tycker att jag är en ganska social person och vill faktiskt alla väl. Därför tror jag problemet ligger hos pmsen. Trist att det ska gå ut över mig bara...

Trots att jag vaknade av smärta slapp jag åtminstone att spy och jag var faktiskt lycklig när jag fick krypa ner bredvid min varma trygga kärlek efter att jag stoppat i mig 900mg värktablett.

Idag har jag fyndat en julskiva på LP med Bing Crosby för 10kr och en signerad Astrid Lindgrenbok för 25kr. Jag har också beställt en tågbiljett hem och lunchat med Robert. Imorgon ska jag jobba på dagis igen. Det ska bli väldigt roligt. Jag saknar ungarna redan.

Just nu känns det dock bara jättejobbigt att åka härifrån. Ingen varm famn att krypa upp i. Inga strålande ögon att vila i och ingen att dela tankar och leenden med väntar hemma i lägenheten. Distans kommer aldrig bli årets julklapp.

Obeskrivligt mysigt

Ååååh, nu har jag så hög mysfaktor att det är löjligt. I morse vann jag en biljett på Tradera till Malmö. Åttiofyra riksdaler tyckte jag var fullt överkomligt för att komma ner och överraska mitt hjärta. Överraskad blev han sannerligen och nu har vi ätit potatisrösti med lingonsylt och bacon.

Alldeles precis nu sitter jag, Robert, Hanna och Siri (Roberts fina kollektivkamrater) och dricker glögg, äter pepparkakor med ädelost och tittar storögda på Efterlyst. Mysprogrammens mysprogram. Not. Men snart börjar So you think you can dance.

Överraskningar är roliga. Tack Tradera.

Om jag vore modebloggare

Om jag inte var så ruskigt fattig och om jag inte ville ha så många andra, viktigare saker, t.ex. nya tapeter, nya träningsskor, en resa till ett varmt land och massor av lösgodis, då skulle jag nog drömma lite om dessa:

Uppe innan tuppen

God morgon. Ville bara säga att klockan är tio i sju och jag är uppe. Jag har just gjort mysfrulle tillsammans med Maria och efter att vi satt i oss den ska hon iväg till Gärdet och Teaterhögskolan. Vad jag ska göra är lite hemlis...

Presenter, nattgäster och kusinprat

Idag åkte jag alltså till Uppsala till min underbara kusin Harriet. Det var en dramatisk upplevelse på många sätt.

Bland annat blev min plånbok borttappad och upphittad utan att jag ens var medveten om det. Sen har vi fikat, myst och pratat, pratat och pratat som vanligt. Det känns som att Harriet är som min syster, kusin, terapeut och bollplank i ett. Helt ovärdelig alltså. Jag har knappt kunnat sluta le sen jag åkte därifrån.

Jag fick dessutom en helt sjukt, galet, fantastiskt fin födelsedagspresent. En present-adventskalender!!! Jag kommer alltså få öppna ett paket från och med första december och ända fram till julafton! Det mina vänner, kallar jag, som den giriga puma jag är, för glädje!

Mitt illamående har stillats och det måste alltså vara matförgiftning jag led av igår natt. Min plånbok är upphämtad och nu har jag och min sovgäst Maria ätit lösgodis och bäddat ner oss i varsin säng. Det är ju sökningstider på teaterhögskolan i Stockholm nu och därav den frekventa strömmen av nattliga gäster i min lilla stuga. Väldigt mysigt! All lycka till Maria imorgon.

Nu ska jag sova. En normal tid för sänggående för en gångs skull. Har mycket att smäta efter den här veckans första två dagar.

Att bestämma sig

Om jag bestämmer mig för något så gör jag det oftast. Igår bestämde jag mig för att träna och visst fan kom jag ur soffan hur opepp jag än var. Idag skulle jag kunnat vara sjuk hemma men jag bestämde mig för att vara frisk. Med andra ord: Uppsala vi ses om tjugo.

SJUK

I natt blev jag magsjuk. Magsjuk av alla hemskheter. Jag hatar verkligen att kräkas och har nästan aldrig gjort det av magsjuka men desto oftare av min outhärdliga mensvärk. Tror jag blev matförgiftad av något men vet inte... Fy tusan för att ligga och skaka och hulka på badrumsmattan. Att spy är något jag inte önskar min värsta fiende!

Jag som skulle åka till Uppsala idag... Nu vet jag inte. Känner mig matt, illamående och lite febrig. Vill ju verkligen inte smitta. Dock kommer min kompis Maria hit strax och ska bo här två nätter och henne vill jag ju verkligen inte heller smitta... Nä, jag får helt enkelt bestämma mig för att vara frisk.

Önskar bara att jag orkade gå till affären och köpa nyponsoppa. Det är det enda jag är sugen på. Sabla sjukdom.

Måsten och ynklighet

Första dagen på dagis avklarad. Jag hade jättekul och har fått gosas och leka hela dagen. Dessutom fick jag äta både lunch och mellis ensam med fyra gullekillar i tvåårsåldern. Utmanande men roligt.

Sen jag kom hem har dock luften gått ur mig lite. Är trött och lite less på allt. Känns så fruktansvärt frustrerande att bo så oändligt många mil från den famn jag vill komma hem till varje dag. Känns frustrerande att inte veta var jag ska ta tag i karriären. Borde träna, borde handla, borde ringa massa samtal, borde hundra saker, men finner mig själv sittandes i soffan helt oförmögen att ta mig för någonting.

Imorgon åker jag till Uppsala för lite mys med en av mina favoritpersoner i världen, nämligen min kusin Harry. Det känns oerhört bra. Kanske åker jag sedan direkt till Malmö men det beror på om jag hittar någon bra traderabiljett. SJ tycker ju nämligen att det är fullt normalt att pröjsa 800kr för en andraklassbiljett enkel väg. Jag väljer att benämna dem med mitt hårdaste skällsord från barndomen: Jävelhuven!

En riktig måndagmorgon

Inte helt vaken som ni ser men ändå ganska pigg för att ha vaknat för trekvart sen. De ringde in mig från förskolan i morse så jag jobbar min första dag idag. Spännande och roligt men också lite konstigt.

Funderarsöndag

Ujujuj, min stackars lekamen är så slutkörd att det är pisnamt. Efter två heldagar med galet intensiva men roliga repetitioner är jag nästan däckad här i soffan. Träningsvärken efter afrodansen är som vanligt värre nu dag två och det enda jag orkar är att sitta framför datorn och äta.

Har tre grejer som jag funderar lite på:
1. Vaccinationen. Väldigt många jag känner har vaccinerat sig men jag har hela tiden känt att jag inte vill. Jag tror inte riktigt på att den här flunsan är så mycket värre än de som brukar komma under vinterhalvåret och jag tror inte att jag kommer bli smittad heller (peppar, peppar), men folk blir typ provocerade när jag säger att jag tänker strunta i det... What to do, what to do..?
2. Körkort. Jag vill åka iväg och ta en intensivkurs på en lite ort någonstans. Jag vill ha det där kortet nu!
3. Danslärarjobb. Har blivit erbjuden två eller fler klasser i vår men vet inte hur jag ska göra. Det är en bit att åka dit och jag vet inte om det lönar sig pengamässigt att åka långt varje onsdagkväll för att undervisa två klasser... Vet ju inte heller ifall det plötsligt dyker upp värsta spännande och roliga artistjobbet. Då vill jag ju hellre ta det... men det är ju samtidigt så jädrans skoj att va danslärare. Skulle få både ungdomar och vuxna elever... Måste tänka på saken.

Vi är så jävla white trash

Dålig uppdatering på mig idag. Repade först intensivt med revy-gänget. Det gick jättebra och kändes väldigt skönt att Peter, den ena av våra regissörer, var med oss för första gången.

Tyvärr var jag tvungen att springa efter halva repet för att uppleva min födelsedagspresent jag fick av min kärlek. Eller tyvärr och tyvärr... Det var ju en mycket angenäm upplevelse det jag fick se. För att inte säga briljant.

123 Schtunk spelar Onkel Vanja på Scalateatern och om ni aldrig sett Schtunk tidigare kan jag bara ge er ett råd! GÅ! Boka idag! Vet inte hur länge den spelas, men inte så länge till tror jag. 123 Schtunk är en frigrupp bestående av fyra fantastiska clowner. Ingen föreställning är den andra lik så jag kan tänka mig att gå igen. Man skrattar i princip oavbrutet men får ändå se (öm än grovt reducerad) en hel Tjechov-klassiker.

Ikväll har vi ätit räkor och vitlöksbröd och kunde således inte umgås med några andra senare under kvällen. Alltså blev det mys i soffan med Fyra bröllop och en begravning... My god. När jag skriver detta förstår jag hur sad vi är. Snart flyttar vi väl in i en husvagn och har bara på oss mjukisdressar och solskärmar och skaffar tjugo ungar som alla heter TiffanY, BrittanY, MelanIE, DestinY och Cleatus.

Vår?

Titta! Sol! Det var banne mig inte igår! Och jag har så gott om tid att jag suttit och väntat på båten i solskenet. Nu vankas det rep i sjöstaden.

Min egen partykväll

Fredag igen. Det betyder rep imorgon, men det betyder också sällskap i natt.

Ska ordna lite mys här hemma innan Malmöiten kommer. Var och dansade Afrodans i eftermiddags och känner nu hur trött kroppen är, men lite mys måste man ju orka med. Ska alldeles strax börja baka ännu en cheesecake. Tänker att jag kanske kan bli någon slags expert på det nu när den första blev så god.

På kanal 8 går Walk the line. Kan se den hur många gånger som helst. Särskilt nu när jag och min egen Johnny har ett projekt på g som anknyter till mycket av den musiken som är med.

För er som tänker att jag ALLTID är hemma på fredagkvällar vill jag bara säga att förra fredagen var jag på konsert i Paris.

Påminnelse

Apropå julklappar förresten (se föregående inlägg). Tack ni som har klickat i undersökningen! Ni är väldigt fina! Dock kan jag se att jag haft ca 60 unika besökare sedan jag lade upp den och bara 15 har röstat... Om ni behöver betänketid är det ok, men glöm inte att fylla i senare isåfall!

Som det ser ut nu är det lika många som önskar sig kläder som önskar sig en dvärg. Det är inget konstigt. Vidare kan vi konstatera att ingen hittills önskar sig Joe Labero-biljetter, inte heller detta är en överraskning, att ingen heller önskar sig knark är förvånande men trevligt. Jag gillar inte knark personligen, men man har ju hört att många gör det...

Fortsätt klicka mina vänner så har vi lättare att avgöra vad som kommer gå hem på julafton.

Syndat och fyndat

Ok. I'm a bad person.

Det gick jättebra på intervjun och jag kommer jobba min första dag på Tallkrogens Förskola nästa fredag. Det betyder ju inte att jag kommer bli rik. Jag vet ju inte ens hur mycket jag kommer jobba, men tydligen räckte den lilla försäkran om att jag kommer få jobba litegrann åtminstone för att jag skulle unna mig en sak till mig själv... En ljuvlig klänning på Beyond Retro som satt som en smäck och var väldigt billig. Har ändå dåligt samvete. Men se så fin den är!Lite nöjd är jag ändå.. Jag hann faktiskt handla två julklappar också.

Här är mitt smug-smile.

Vad är det för dag idag?

Vaknade av Johhnys stadiga stämma: Go away from my window...

Klädde på mig mjuka men fina kläder.
Satte igång herr Lekman i högtalarna.
Gjorde i ordning en stoor kopp rooibos-te med ingefärssmak.
Funderade på om jag skulle yoga lite men kom fram till att njuta va att jag har ganska mycket tid på mig.
Bläddrade lite i Situation Stockholm.
Irriterade mig på byggjobbarna som högljutt sågar järnrör utanför fönstret.

Och sen kom jag på det.

Det är fredag. I natt kommer min kärlek till Stockholm. Imorgon ska jag repa med min goa ensemble. Om en och en halv timme ska jag på intervju. Det är en finfin dag detta!

Att vara ute med Yai-Li

Ikväll har jag varit på mitt älskade Ljunggrens med min ständiga vapendragare och companion in crime Yai-Li. Att vara ute med henne betyder följande:

man är alltid den osnygga, bleka tönten under kvällen. Det spelar ingen roll hur mycket man gör sig i ordning. Hon kan komma osminkad och i mjuksidress (vilket hon aldrig skulle göra, men ni fattar) och ändå lamslå hela stället med sin ofattbara skönhet.

Den här bilden ville t.ex Yai-Li inte att jag skulle spara. Lite desillusionerad är hon alltså, men ack så underbar. Hon bjuder alltid på massa godsaker hur mycket man än protesterar. Idag fick jag t.ex cashewnötter, stora gröna oliver, kopiösa mängder vin och Ljunggrens famösa crisp rolls. Sen tänkte jag bjuda tillbaka...

men bakom det här gulliga leendet döljer sig en förhandlare av stål. Trots att jag försökte bryta hennes hand och trots högljudda protester lyckades hon, genom att vinna en rafflande sten, sax, påse-duell övervakad av bartendern, betala för det jag skulle bjuda tillbaka med. Nämligen...

en chokladbakelse från sjunde himlen, med passionsfrukt, crème anglaise och kanderade pistagenötter,

och ännu mer vin såklart...

Det hon inte vet är att de pengar hon la ut för detta snart kommer dimpa ner på hennes hallmatta...

Det jag hoppas hon vet är att hon är min bästa vän och att jag älskar henne så galet mycket även om hon inte skulle bjuda mig på mer än mögliga havregryn.

Nu ligger jag, lagom dekadent och halvberusad, i min gosiga säng med mina fina nya strumpor och känner hur glad jag är.

Imorgon ska jag på arbetsintervju (och nej, det är inte därför jag köpt mina strumpor, it ain't that kinda job!) och ni får mer än gärna hålla tummarna. Glöm bara inte att klicka i undersökningen! God natt!

Undersökning

Som ni kan se här till höger så finns det nu en undersökning på min blogg. Den kommer att avslutas fyra dagar innan jul kl 20.00 och jag vill gärna att så många som möjligt hjälper mig att svara på denna enkla fråga. Man får välja flera alternativ om man, som jag, är en girig jävel. Detta för att jag och ni andra lättare ska få en överblick i vad folk vill ha till jul.

Jag kommer att påminna om undersökningen om inte alla som besöker den hr sidan ha fyllt i minst ett alternativ.

Lookie lookie no hands!

Promenad vid Årsta-viken är fortfarande ett bra sätt att börja dagen. Även om det ser ut som risvälling ute och himlen ser ut att ha fått vattnig gråstarr. Tyvärr har jag inte riktigt fattat detta den senaste veckan utan stannat hemma om mornarna och bara skruvat obekvämt på mig när jag tittat åt mina löpskor eller mitt underställ. Idag tvingade jag mig dock. No more Mr. Nice guy liksom. Det var bra.

Av nån konstig anledning har jag bestämt mig för att ge mig ut och leta julklappar nu. Kom på att om jag får jobb nu på fredag kanske jag får jobba heltid fram till jul och i december repar vi varje helg. Det betyder ingen ledig julklappsletar-tid. Det betyder att jag för första året någonsin kommer behöva planera alla mina julklappsinköp redan nu... Sweet Lord have mercy.

Detta kan sluta i katastrof. Detta kan sluta med att jag köper Joe Labero-biljetter till alla mina nära och kära. INGEN jag någonsin har träffat tycker om Joe Labero. Stackars mina nära och kära. Stackars Joe.

Grattis pappa

Grattis älskade pappa! Tack för att du alltid ställer upp för mig i vått och torrt. Jag känner mig lika trygg nu som jag ser ut på det här kortet och det är din och mammas förtjänst. Jag älskar dig.

Hipp hurra för Bamsefar!

Jag är osmakligt stolt over detta paket som kan vara det finaste jag gjort. Det säger ju ganska mycket om mina andra paket och jag kan utan knussel erkänna att jag suger på allt som har med pyssel och finlir att göra. Det där rosa omslagspapperet är dessutom i nåt slags tygliknande material så jag har inte kunna använda tejp utan fått ihop eländet med klister! Jojo!

Nu ska jag iaf iväg och gratta pappsen med paket undt cheese-cake. Vet ni vad det är ikväll då?

Mitt FAVORITPROGRAM So you think you can dance...ahhhhhh!

Knappar och kakor

Igår kväll kom en av mina äldsta och bästa vänner Erika över på middag. Det var en perfekt avslutning på en dag som kunde blivit tråkig och händelselös. När hon hade gått satt jag uppe och sydde i knappar i en fin second-hand-kappa jag köpte förra året. Den har varit helt utan knappar nu ett tag och dessutom haft ett stort hål i ena fickan.

Titta vilka fina knappar jag fick köpa på Beyond Retro. 5st för 20kr var ett fynd tycker jag! Det är ett lejon som står på bakbenen och sprutar eld på.

Såhär fin blev kappan. En poliskonstapel-outfit nästan. Och hålet i fickan är ett minne blott.Min fina pappa fyller 58 år idag och igår gjorde jag för första gången en citroncheese-cake med vit choklad på som han ska få idag. Jag och Erika provsmakade lite så att den inte skulle vara äcklig...

Cloud no.7 to heaven

Jag vann en resa till Malmö idag för 20kr! Aldrig fått en sån billig biljett. Tänkte att jag skulle överraska Rob the snob. Fick plötsligt jättebråttom att hinna med tåget eftersom jag inte trodde att jag skulle vinna resan och inte märkte att jag fått den förrän jag vaknade.

Tillslut var det ett faktum att jag inte skulle hinna till tåget och jag tänkte att det kanske var lika bra eftersom jag har massa att fixa med hemma och pappa fyller år imorgon och yadiyadiyada... Nu grämer det mig dock att jag inte åkte... Är hemma och lyssnar på Jens Lekman och fick plötsligt en sådan stark tomhetskänsla i magen. Kan inte sätta fingret på det.

Plötsligt har allt det jag skulle göra här hemma totalt tappat sitt värde och sin viktighet. Jag vill bara gosa ner mig under täcket med Robert, hela min familj och alla mina vänner och titta på film och vara trygg och hemma. Jag vill att alla ska vara här och ingen långt borta.

Nu har jag blivit förkyld igen efter att jag gick till gymmet och sprang 4km. Dumt. Tänk om man kunde sätta sig på cloud no. 7 to heaven och bara flyga iväg en stund.

Störst av allt är kärleken

Det här inlägget kommer att handla om kärlek. Min största kärlek i livet. Det finns så vansinnigt mycket hat och ytligheter i livet. Vi möter det varje dag på olika sätt. Även den största kärleksentusiasten kan med lätthet börja vackla och tappa tron på att människan är god och kärleksfull och att det finns kärlek till varoch en av oss som vi förtjänar och kan besvara. Jag har tappat tron flera gånger. Men aldrig helt...

Nu har jag mött en kärlek som jag inte trodde fanns. En som är så stor och så vacker och så rolig att det är ofantligt. Jag har lärt mig att hålla hårt om mitt hjärta. Att inte visa mina känslor för tydligt för andra och verkligen inte basunera ut till hela världen om jag är upp över öronen kär. Det gör man bara inte. Man kan bli sårad, det kan bli pinsamt och man kan aldrig lita på nån... Särskilt inte i den här stan. Nu tänker jag dock skita i alla de här oskrivna reglerna. Om det skiter sig senare har jag iallafall varit ärlig med hur det känns just nu. Och just nu känns det fantastiskt.

Jag älskar en kille som heter Robert och som bor i Malmö. Trots att vi inte varit ihop så länge kan jag säga att han är mannen i mitt liv. Innan vi blev ett par var vi bästa vänner och jag älskade honom redan då för allt han var som person. Under vårt korta förhållande har vi varit med om väldigt många prövningar, distansen är en ynka sådan, vänner och familjemedlemmar som på olika sätt försvunnit från oss har varit betydligt tuffare, men det har aldrig varit en tvekan om att vi vill vara med varandra.

Idag fick jag ett meddelande som jag alltid vill komma ihåg. Därför ska jag skriva ned det här. Om jag ångrar mig sen kanske jag tar bort det. Men jag vill liksom dela med mig av att det finns kärlek i världen. Sån kärlek som man tror bara finns i sagor eller på film. Om jag någon gång i framtiden tror att det bara var en dröm ska jag jag läsa det här meddelandet och förhoppningsvis komma ihåg att det var alldeles på riktigt:

"Höstmörkret ligger tungt här över Malmö och det är idel regn och rusk. Men mitt i den här grå staden så cyklar det omkring en grabb som har ett leende på läpparna. Leendet kommer utav att han varje dag inser att han är den lyckligaste människan i världen, för han har träffat kvinnan i sitt liv. Han inser också att om han är såhär glad nu så kommer det bara bli bättre och då kommer det ju kännas som ett fyrverkeri i hjärtat på honom, bättre, eftersom för var dag som går så kommer han närmare den dag då han och hans älskade kommer att vrida om nyckeln till sin lägenhet och sitt västerbottniska hus, då de kommer att vakna med varandra varje morgon och somna med varandra varje kväll, då de föder ett barn som ska överösas med kärlek och när de hand i hand kan se tiden an och bli gamla tillsammans. Det gör honom lycklig. Han har sett solen. Meningen. Den största kärleken. Den vill han alltid ha i sitt liv. Han älskar en flicka i Stockholm och han trodde aldrig att så mycket kärlek kunde rymmas i hans kropp."

Jag har lite svårt till och med nu att förstå att det här är skrivet till mig. Jag som så många gånger trott att jag inte är skapt för kärlek.

Till alla er som tvivlat eller tvivlar på att kärleken finns för just dig; den finns där. Tro mig. Det kan ta tid och du kanske måste vara med om tråkigheter och jävligheter på vägen som får ditt hjärta att svida och blöda. Men även om det skiter sig innan, under och efter så finns det inget finare än kärleken. Den ska man aldrig neka sig själv eller någon annan. Den finns för dig och du måste våga tro på att du är värd den och att den kan drabba dig när som helst.

Gå ut och älska nu mina vänner.

Att ha eller inte ha, det är frågan

Fotograferingen gick helt ok. Inte kanon men helt ok. Nu får jag svar om två veckor ifall jag får vara med som "vanligt folk-modell" för Stockholmsgruppen. Igår var jag och Malin på mitt älskade Stadsmissionen på Skånegatan. Jag kan liksom inte gå in där utan att hitta något. Nu blev det dessa söta porslinsbehållare som får pryda mina nylaserade hyllor. Idag mötte jag upp Malin igen efter våra dagsgärningar och vi gick på stan i flera timmar. Ojojojoj vad mycket jag vill ha! Ett obehagligt ha-begär smyger alltid över mig när det är uschligt väder och min plånbok är tommare än tömd. Eftersom jag gav efter för begret igår har jag nu belagt mig själv med ett totalt köp-stopp. Som de gör med dem i Lyxfällan. Köpte ingenting alltså, förutom en tågremsa eftersom jag tappade min HELT NYA när jag kom hem från Paris.

Hur glad blir man inte när man då helt utna förvarning får en present av gulle-Malin?!En superfin prinsesskjol fick jag och dessutom ett parfymprov och en presentcheck från Body Shop. Åååh, vad fint det var och vad glad jag blev.