Var är peppen?

Hemkommen från en promenad och ett ärende på det beryktade Stureplan. Jag är ALDRIG på Stureplan. Jag känner verkligen att jag inte hör hemma där. Vet inte vad det är, men jag trivs helt enkelt inte. Därför måste jag alltid klä ut mig så att jag lättare kan låtsas att jag hör hemma bland deras fancy schmancy butiker och näsor i vädret. Idag gick det riktigt bra och jag tyckte till och med att det var lite spännande att gå in i Sturegallerian som jag kanske varit inne i totalt fem gånger i livet. Jag gick runt och log med hela ansiktet för att se efter hur folk skulle reagera. De flesta såg rätt sura ut, men några gubbar i flotta kostymer besvarade leendet med självsäkra miner. Typiskt.

Nu har jag promenerat hem igen och både konstaterat att det inte blir någon träning idag och hunnit tappa gnistan. Inte bara gnistan för Body Pump ikväll, utan även för allt annat. Känner mig helt ur gängorna. Känns inte som att jag någonsin kommer att få göra det jag vill och tjäna pengar på det. Känns just nu inte som att jag kommer få något jobb över huvud taget, men det vet jag egentligen att jag kommer. Vill bara så gärna göra något som känns roligt också. Usch, nu känns allt jättetungt helt plötsligt och jag vill bara ge upp allt och grina, men tyvärr är det ju ingen annan som kan fixa det här förutom jag själv.

Suck. Jag är inte så bra på att peppa mig själv alltid. Konstigt, eftersom jag fått göra det så många gånger. Nu har jag iaf bokat in TVÅ träningspass imorgon och ska försöka glädja mig åt att jag lyckades göra en flätad frisyr av mitt vanligtvis otämjbara hår. Voilà!