Nu har jag lämnat Malmö bakom mig för den här gången. Jag är inte sur längre. Men varm! Dels för att jag har hamnat i någonting som måste vara unikt för de nygamla veoliatågen, nämligen nån slags bastu-vagn, och dels för att jag tänker på den snygge killen jag ska få träffa nästa fredag.