Konstens ofrivilliga marionett eller SLUTA BANKA DIN JÄVEL

Ok. Jag känner redan nu att det här inlägget kommer svämma över av allt vad känslostormar heter.

Min granne bankar. Han väljer att banka och spika nåt i sin vägg som vätter mot min, från och med halv åtta på kvällen till Gud vet när!? Han håller alltså på just nu! Detta trots att någon som redan har ett pris på sitt huvud BORRADE oavbrutet i asfalten utanför mitt fönster i morse! Har min granne inget hut i kroppen?

Tydligen inte, men det här handlar inte om hut! Det här går mycket djupare än så! Detta är en kamp om konst. Eller snarare en kamp om den mediala uppmärksamhet som vissa konstnärer får! Och jag har hamnat mitt i denna vansinnighet! Detta krig där ingen bryr sig om vem som stryker med på kuppen!

Låt mig förklara närmare: Min granne går på Kungliga Konsthögskolan, även kallad Mejan. Med den finanskris som råder har även de som inte ens är färdiga konstnärer än börjat oroa sig för sin framtida ekonomiska försörjning. Man gör ALLT i sin makt för att säkra sin ställning som erkänd konstnär. Vissa kan kanske gå över lik!

Ni kommer väl ihåg Anna Odell, Konstfack-eleven som spelade psyksjuk? Nu är ju hon superpoppis och talas om med respekt och nästan vördnad av andra konstnärer. Hon har redan lyckats!

Detta, mina kära bloggläsare, är med största sannolikhet vad min Mejan-granne vill åt. Han vill med sitt enträgna bankande, spikande och NU ÄVEN BORRANDE, i vår gemensamma vägg få mig att gå i taket. Bryta ihop. E x p l o d e r a -för att sedan göra stor konst av det. Media kommer givetvis bli indragna, min granne kommer intervjuas och få fans medan jag ligger som en blöt fläck på mitt slitna furugolv, oförmogen att resa mig och förnedrad av att vara del i ett konstverk som jag tycker suger. Han krossar mig för att han ska få en mer stabil ekonomisk framtid att se fram emot!

Världen är hård mina vänner.