SvD vs.DN

Det blir ett inlägg till bara sådär på raken. Jag är i ett flooooow som man kan säga om man är cool, eller en tönt som försöker vara cool. Var iaf nyss och källsorterade. Hundratusen tidningar slängde jag. Och vad värre är: de är i princip allihop olästa!

Varför, kanske ni frågar er därhemma, varför läser inte den dumma flickan sin dagstidning? Jo, kära läsare, jag ska berätta för er att det inte är fråga om ytlighet, jag är uppvuxen med att läsa på morgonen och det är bland det bästa jag vet och det handlar verkligen inte om att jag inte har tid. Jag har aldrig haft så mycket tid i hela mitt liv. Lite kanske man kan skylla på att jag farit mellan Malmö, Stockholm och Norrköping ett längre tag och inte alltid kunnat läsa den. MEN, den enda egentliga anledningen är att jag har FEL morgontidning.

Nu vill jag bara säga till dig pappa, om du läser detta, att jag tackar ödmjukast för mina gratis prova-på-månader av SvD. Du är så gullig som tänker på mig. Men jag fattar inte SvD!

Den är tråkig! Utformningen är trist, kultursidorna allt utom intressanta och nyskapande och ingen av kolumnisterna har blivit en personlig favorit. Jag saknar DN helt enkelt. Jag älskar DN och ibland känns det som om DN älskar mig. Sjukt, jag vet. Men de skriver om sånt jag vill läsa...

Jag fattar inte hur SvD kan vara så tråkiga, för det är alltså så tråkigt att jag inte ens BÖRJAR läsa artiklarna. Inte ens jävla tv-sidorna orkar jag kolla upp och då är ju något väldigt fel....

När jag får en stadig inkomst eller när jag och Robert flyttar till ett hus, DÅ ska jag gotta mig i min DN igen... Jag längtar!