Ett telefonsamtal

Hemkommen från ett core-pass som var SKITJOBBIGT! Ska det inte bli enklare och enklare att träna?

Nu har det infunnit sig en sådan där obehaglig rastlös känsla... Jag borde läsa manus, verkligen, jag borde dammsuga, verkligen, jag borde betala räkningar, verkligen. Men jag vill inte.

Jag vet inte ens vad jag vill göra... Jo, jag önskar att jag hade massa pengar så att jag fick gå på stan och köpa en kofta och ett rouge och ett par jeans jag vill ha.

Snart ringer nog någon och säger: Heeej Josefin! Det är Stadsteatern i Stockholm, vi har en huvudroll över som vi undrar om du är intresserad av!? Du ska sjunga en hel del i din roll och det är rätt mycket dans också. Vad begär du i lön?

Det kommer att bli så roligt när de ringer.

Nu ska jag lyssna lite på Lill Lindfors, men inte på för hög volym för då hör jag ju inte när Stadsteatern ringer.