En sjusärdeles gubbe

Tack för fina kommentarer och sms igår.

Nyss hände något fantastiskt! Jag var på morgonrundan vid Årstaviken och var fortfarande inte på topphumör. Trots att det är riktig sommarvärme och så vackert ute att det gör ont.

Ungefär halvvägs får jag möte av en gammal man med en fräsig joggingdress. Precis när vi ska korsa varann utbrister han:

-Hej du vackra ungdom! med ett stort leende. Bara det skulle väl fått vem som helst att skina upp, men den här gamla mannen presenterar sig som Gunnar Fredriksson och hinner berätta att han ska fylla 90 år nästa år, var han bor, var han är ifrån, var han gjorde värnplikt och varför han hamnade i Stockholm (kärleken såklart). Sen kommer det något än mer fantastiskt:

-Jag är medlem i Harry Martinson-sällskapet och nu skulle jag vilja recitera en dikt om våren av honom. Det kommer att ta ca en halv minut!

Och så gjorde han det. En otroligt bra och vacker dikt. Sen frågade Gunnar mig om jag har tillgång till nätet. Efter mitt jakande svar skiner han upp och ler sitt finurliga leende och säger:

-Men så bra, för du förstår, där är jag med!

Fatta fint! Jag är med på nätet! Det ska jag också börja säga. Sen berättar han om lite fler saker och jag får två lappar som han hade färdiga i fickan, en med hans nummer och adress och en med webb-adressen där han är med. Ska kolla upp den och länka sen, men jag är sen till jobbet och måste springa nu. Älskade gubbar! Det finns inget bättre!

Gunnar! Han gjorde min dag. Aldrig har promenaden runt Årstaviken varit vackrare.