Begravning

Så är jag hemkommen från Värmland och min farmors fantastiske bror Kjells begravning. Jag är så obekant med döden. Den här begravningen var min första.

Ceremonin var väldigt ledsam men ändå fin och ljus. Jag tror verkligen att Kjell var glad om han såg den. Nu är han återförenad med sin Elsa. De hann vara gifta i 60 år.

Det är viktigt med rötter. Jag blev så glad av att träffa många i min släkt. Vissa är ju lite udda men jag gillar dem så himla mycket ändå. Det är fint när alla samlaspå en gång. Och landskapet utanför Arvika är så ofantligt vackert.

Vi hann med ett besök på gården i Humslid där Kjell och Elsa och deras dotter Stina har bott så länge jag kan minnas. Stina bor där själv nu med sina två hundar. Vackrare kan man inte bo, men nog kan det bli ensamt ibland kan jag tro. Efter begravningen bjöds det på mat och kaffe på Gate Gästgiveri i Arvika. Sen stannade vi snabbt vid sjön jag en gång lärde mig simma i. Näckros-sjön kallade jag den då. Det blev nostalgiskt och jag är ohälsosamt sentimental ibland, men det var fint att vara där.

Jag avslutar med ett citat av Gustaf Fröding som bodde mitt emellan Humslid och Edane där farmor och Kjell växte upp. Sången handlar om kyrkan i byn och citatet är både fint och lite roligt (särskilt idag då "bondbrud" fått en ny innebörd):

"Brunskog kyrka stod och lyste som en bondbrud, grann och ny."