...jag klarade mig. Jag lever! I allra högsta grad känns det som eftersom jag just skållade tungan med alldeles för hett morgonte. Ujujuj. Herregud, vilken dramatik det var igår. Faktiskt riktigt läskigt. Både jag och Lillan hade dödsångest. Men tillslut kom vi fram iallafall. Efter att ha kört i 50km/h på motorväg, utanm att se ett dyft av vägen. Fy farao säger jag bara!
Som tur är har de inte ringt från jobbet idag så jag slapp tacka nej. För nu är min kropp helt finito. Förkylningen har blivit lite värre och igår när jag kom hem från mina grymma vänners show i Södertälje och dödsfärden så däckade jag i soffan med linser,smink,kläder och oborstade tänder. Har ett diffust minne av att mamma ringde och ville kolla att jag levde... Men jag kan ha drömt det. Sen ringde Robert vid åtta på morgonen för att försäkra sig om samma sak. Förlåt att jag skrämde er.
Nu har jag avsminkat, avlinsat, borstat och avklätt mig själv och kan för första gången på länge äta frukost med tända ljus och DN. För jag har ju fått DN helt plötsligt! Det sjuka är att jag får TVÅ tidningar varje morgon... Mycket märkligt. Men tack snälla goda välgörare!
Idag ska jag ta hand om den där listan jag skrev i förrgår. Hann bara städa lite kläder och byta sängkläder. Nu ska det banne mig bli julfint i stugan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar