Duktiga duktiga Josefin som är uppe redan. Kvart över sex gick jag upp och det blev tyvärr alldeles för få timmars sömn för att det skulle kännas bekvämt. Men nu är jag uppe!
Världens trevligaste glöggmys igår hos två underbara töser och med två underbara töser till på köpet. Jag ville inte åka därifrån riktigt och därför blev det lite sen läggningsdags.
Nu ska jag strax till dagis men kan inte fatta varför den här halsonten som kommer varje morgon inte släpper... Borde jag inte vara immun mot allt snart när jag jobbar med barn varje dag?
Det fanns en tid då jag tränade regelbundet. Det har nu gått ca två veckor sedan mitt senaste gymbesök, men att träna när jag är så här krasslig känns bara som en dålig idé. Ska försöka att inte bli för stressad av detta faktum.
Om fem ynka dagar får jag träffa Robert igen! Nu är det nedräkning!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar