Älskade kära bloggföljare och annat löst folk som läser. Nu är det hela tretton stycken som följer denna pretto-blogg och det är jag så mäkta glad över. Vad skulle jag vara utan er? Jo, det vet jag. En dagisfröken utan ett ordentligt och lagom stort forum att kommunicera mina banala tankar och känslor med omvärlden. Dock är vi ju oturstalet tretton runt bordet nu så jag tycker att just DU ska ta steget från anonymitet och offentligt följa min blorre också. The more the merrier.
Nyss hemkommen från mys med mina tjejer. Jag är så glad att jag har dem. Brudarna som är mina själavänner. Jag skulle skydda dem med min heder (... ok, jag får nog omformulera mig här... alla vet ju att jag ingen heder har). Med näbbar och klor skulle jag skydda dem från alla faror i världen. De är så kallade ovärdeliga vänner. Tack kära ni för att ni finns.
Jag tycker att den första dagen på den nya månaden började lovande. Det var en magisk solnedgång när jag gick från jobbet vid tre. Om inte min mobil var en idiot så skulle jag visa en fin bild på det nu, men efter tjugo minuters trilskande gav jag upp.
Snälla goda fru och herr Gud. Se till att jag kommer upp imorgon. Jag är rädd att jag kommer vara ett vrak. Men nu är det faktiskt december så det kommer att gå bra. December kommer bli en alltigenom angenäm månad tror jag!
Tack för att du finns! <3
SvaraRadera