torsdag 31 december 2009

Ego-årskrönika

Nu är det snart till ända. Året 2009. Detta år kommer jag att kalla för ytterligheternas år. Många, många tårar har jag gråtit och den nattsvartaste sorg har fyllt min bröstkorg flera gånger under året. Men detta var också året då jag fann kärleken. På riktigt. Ingenting kommer någonsin bli sig likt.

Januari: De första timmarna på det nya året spenderade jag kräkandes av smärta (den typen vissa utvalda kvinnor upplever en gång i månaden) på toaletten i en stuga i Norrtälje skärgård. Jag visste redan då att det här året skulle bli tufft...

Februari: Jag åkte till Paris med lillebror Jakob och Mr. Ida för att hälsa på lillasyster Rebecka. På planet hem blev jag av med min älskade kamera. Jag och Daniel gjorde slut. Jag fick reda på att jag fått jobb ännu en säsong på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby.

Mars: Min lägenhet var svinigt dyr och jag hade allvarliga ekonomiska probs. Ändå var jag på rätt gott humör. Träffade mina vänner så mycket jag kunde och jobbade med fina arbetskamrater på Vila på Götgatsbacken. Skidåkning i underbara Trysil med pappa blev det också.

April: Våren kom men var seg i starten. Min träningsdisciplin byttes sakta men säkert ut till ett mer dekadent leverne med vin istället för middag och sena utekvällar med Hannah, Yai-Li, Lillan och Charlie. Jag såg Tina Turner för andra gången i mitt liv i Globen och var rätt tillfreds med saker och ting.

Maj: Det första som hände i maj var att jag hälsade på min vän Robert i Malmö. Det var kanske den bästa trip jag gjort i hela mitt liv. Efter några dagar av strålande sol, promenad i en bokskog, frukost på balkongen och vansinnesspenderingar på frukt på Möllan åkte jag hem med pirr i magen av både en förälskelse och nervositet för vad det skulle leda till. Jag flyttade till Vimmerby igen och började repa. En nära vän gjorde mig väldigt, väldigt ledsen.

Juni: Premiär i Vimmerby. Michael Jackson, min största idol sedan barnsben gick bort. Jobbet var roligt men de sociala strukturerna (eller avsaknaden av dem) var frustrerande. Robert kom och hälsade på och vi började ses som ett par. De bästa dagarna på hela sommaren spenderades med ett ljuvligt gäng på Västkusten. Malin Molin och Robert var mina bästa stöd.

Juli: Mycket jobbigt på jobbet. Jag var ledsen varje dag men visade det så lite som möjligt. Skrev inte så mycket om det i bloggen heller... De bästa dagarna var de lediga dagarna då jag fick umgås med Robert och de som jag älskar. Träffade familjen Noack för första gången och de blev mig så oerhört kära direkt. Var hemma i Stockholm och lapade sol, gick på Rosendahl och träffade familj och vänner. Harriet och Oskar kom till Vimmerby. Det var väldigt väldigt fint. Blåbärssäsongen började...

Augusti: Lillan, Keba och Gotland! Härligt med en frizon. Min före detta vän trappade upp sin utfrysning av mig till att även innefatta gliringar och elakheter bakom ryggen. Jobbigt att gå till jobbet. Efter drygt två månaders konstant illamående och kronisk trötthet fick jag åka till sjukhuset i Västervik tre gånger. Jag fick hjälp av snälla sköterskor och två doktorer. Ångest, svåra beslut och ont, ont, ont. Världens bästa mamma och Yai-Li kom och tröstade.

September: Den stora sorgens första månad. Roberts far Lennart försvann plötsligt. Alldeles för plötsligt. Allt blev upp och ner. Robert och jag spenderade varje dag ihop och pendlade mellan Malmö, Norrköping och Stockholm. En dag, ett ögonblick i sänder.Plötsligt fick jag åka in igen till sjukhuset, denna gång i Malmö. Ont, ont, ont igen. Många ljusa stunder också. Ledig tid med varandra. En extremt solig månad och svampplockning tog oss igenom det ledsamma på ett lite skonsammare sätt än det kanske kunnat bli. Morgonpromenader och kompismys hörde också vardagen till. Och jag blev erbjuden att vara med i Vasastansrevyn och Fröken Julie på Giljotin.

Oktober: Första dagen i oktober blev väldigt mycket bättre än första dagen i september. Min födelsedag och jag blev överraskad av Lillan o Charlie med tårta och paket. Vi hade kompismys varje måndag med Svenska Hollywoodfruar på tv. Jag åkte på en sjukt rolig audition i Köpenhamn och fick fin feed-back men ingen call-back. Jag började få det riktigt fint i lyan med laserade hyllor och blev en förvaringsfreak.

November: Vi började repa med revyn. Jag skrev min första sketch som de ville ha med. Jobbade som street-lärare i Vaxholm och fick sen jobb på dagis i Tallkrogen. Jag åkte till syster i Paris och hade det underbart. Var på ett galet pyssel-humör och sydde knappar och gjorde burkar osv...

December: Jag började jobba mer på dagis och blev så småningom erbjuden en fast helttidstjänst som jag inte helt tackade ja till. Vintern kom med sol och rimfrost. Vi började repa varje helg med revyn. Robert och jag sågs så mycket vi bara kunde och bakade lussebullar och drack glögg så det stod härliga till. Julen firade vi tillsammans hos mamma, hos pappa, i Malmö och kort i Stavsjö och det var bland de bästa jular jag nånsin haft.

Nu är det slut om några timmar. Vi ska snart sätta oss i bilen och åka till Göteborg och fina fina vänner. Jag kan redan nu lova att den här nyårsaftonen inte kommer att spenderas kräkades av smärta och därför tror jag att 2010 kommer att bli ett magiskt år! Gott nytt år allihop! Tack för att ni tagit er tid att läsa min blogg under året!

3 kommentarer:

  1. Vilket år..! Gott nytt till dig med tjejen! Kramar

    SvaraRadera
  2. Herreguuud va grejer det händer på ett pyttefjuttigt år. Både toppar och dalar, och visst är det nyttigt att reflektera över dom. Trots all sorg och dalar verkar det som att ditt år varit bra. Kärlekens år!:)

    Jag tycker vi ska ses snart och lösa världsproblem!

    Gott nytt år kära du!

    KRAM!

    SvaraRadera
  3. Ja, nästa år är ditt år vännen!

    (Du glömde en liten konsert som vi va på i maj! ;P )

    Det är ingen fara med mig du behöver inte vara orolig, men har ingen vidare inspiration bara...
    Puss

    SvaraRadera