Blogglöst

En av dem jag kommer sakna mycket. Fina Parwin.

En blogglös dag blev det för mig igår. Tänkte flera gånger skicka iväg ett inlägg om hur det var att repa eller hur jobbigt det var att sova bort tre timmar av kvällen eller hur härligt det var att äta middag ute med Jonia. Men det blev aldrig nåt.

Lite sen idag också och det beror på att jag varit lite opepp. Jag äter bra, sover relativt bra. Är inte sjuk, är inte i den perioden av cykeln och njuter som alla andra av det fina vädret. Ändå är jag inte alls på topp. Lite ensam på något sätt. Har en tomhetskänsla i bröstet och är inte riktigt sugen på något.

Det har säkerligen att göra med att det är slut nu. På riktigt slut med Julia-historien. För mig alltså. Känns vemodigt och jobbigt. Jobbigt att inte veta vad som händer nu. Jobbigt att skiljas från alla. Jobbigt att inte få repa mer. Inte få nytt roligt material. Mest är det nog ändå känslan att vara del av något som är jobbig att bli av med. Nu är det bara jag. Ensam. Igen. Som ska leta jobb. Opeppen är total.

Har dock så smått börjat fixa lite inför målandet av väggar och tak i kök och hall. Det är ett stort projekt och det känns tufft att göra det själv. Men någon måste ju görat och det är ju bara jag som bor här...