Patetik

Nu är Robert snart i Malmö igen och jag är ensam hemma i min lilla lägenhet. Nu är det plötsligt lite tomt och lite jobbigt. Imorgon är det ju måndag och alla har någonstans att vara utom jag...

Har messat mitt gamla jobb och frågat om jag får komma och hälsa på på morgonen, men inte fått svar än... Lite patetiskt kanske, men jag blir så ensam när jag är hemma själv. Jag skulle ju kunna börja med alla projekt som heter dammsuga, tvätta fönstrena och måla om i hallen, men jag är inte riktigt där än. Måste chilla lite först. Och umgås lite.

Tack och tack och åter tack för era kommentarer. Jag läser dem om och om igen. Också lite patetiskt kanske... Herregud, vad har hänt? Patetik är inte min grej! Jag som ska föreställa en cool, målmedveten person med skinn på näsan och en no-regrets-attityd! Måste genast sätta på min gamla Spice Girls-platta och sjunga med i allt Scary Spice sjunger, då hittar jag nog rätt i personlighetsdjungeln igen. Ingen kan ju kalla en person som iförd magtröja sjunger I wanna zig-a-zag-ah för patetisk! Nej nej.