Mest dåligt men lite bra

Usch. Jag är SKITDÅLIG.

Imorse hade jag det trevligt på promenad runt Årsta men efter det har jag inte uträttat ett enda ting. Jag skäms.

Jag borde verkligen städa upp alla dessa kvarvarande konstiga grejer som jag har använt färdigt sedan min målerisession och alla kläder. Och alla papper. Och allt annat. Och tvätta fönstrerna borde jag göra... Om jag kommer ihåg rätt så var det ganska exakt ett år sedan jag tvättade fönstrena i min tyllkjol... Det kanske är ett hett tips för att det ska bli av..?

Lata dagar är härliga om man har varit sjukt aktiv innan. Men det har jag verkligen inte. Kom igen nu!

MEN! En fantastisk sak som jag egentligen fick reda på igår men då inte fick yppa är att Zirkus Hanz är i FINAL i Tv4s Talang 2010! Kan ni fatta! Det är så otroligt coolt och roligt! De kommer rocka röv och på fredag behöver de ALLT support de kan få! Så ring och rösta då vettja!

Min mamma kungen

Även om jag ringde min kära lilla mams igår så tycker jag nog att hon förtjänar ett omnämnande här på min blogg också. Det fanns bara inte tid igår att skriva hur fantastisk hon faktiskt är. SÅ här kommer det idag istället.

Min mamma (vem som är hon på bilden får ni lista ut själva) är en sådan där mamma som är med i sagoböckerna från när man var liten. Och då menar jag alla mammor UTOM Askungens styvmamma (paranoid och galen), Madickens mamma (snäll men menlös) och Alfons mamma (frånvarande).

Hon är liksom på riktigt den där fina underbara, goda mamman som man alltid kunde dimpa ner i knät på, alltid kunde och kan fråga och få kloka och bra svar ifrån och som alltid är trygg och stöttande i allt man tar sig för.

Dessutom kan man bjuda hem sina vänner till min mamma och hon gör alltid värsta kulinariska festen. Man kan gå på Ljunggrens och till Lilla Baren på Riche med min mamma och hon är stencool. När som helst på dygnet kan man ringa och fråga om vad som helst och eftersom hon är ett levande uppslagsverk så har hon alltid ett svar. Till exempel när jag och Robert spelade alfapet klockan 01.00 på natten och jag blev upprörd över att Rob inte ville godkänna ordet DICK skickade jag raskt ett sms till mor och frågade om det inte fanns i Saol ändå. Varpå jag blixtsnabbt får svaret:

"Sorry inte i 2006ans iaf. Borde göra det! Alfapet? Då borde det bli godkänt p.g.a flitig användning i Jalla Jalla!"

Fattar ni? Min mamma är kungen!

Och apropå Jalla Jalla tycker jag att det borde vara för oss svennar som Josef en gång sa: "Men du vet, Jossan, för oss är varje dag mammas dag."

Älskar dig mamma!

Morgonpromenad

Nu är morgonpromenaden och frukosten avklarade. Stockholm och Fjällgatan visade sig från sin absolut bästa sida med solsken och grönska. Nu ska Hanna äta lunch och jag ska kanske träna lite.

Prinsessor

Igår kändes som en söndag. Jag och Yai-li strosade omkring på stan och gick på loppis. Jag fyndade en plånbok och två ringar och fick en vacker tavla att ha i mitt nya kök av Yai-li. Allt för 60kr. Till kvällen blev det tjejmys hos mig och vi drack både Dagens, bubbel och Gösser ur mina fina Martiniglas. En öl på överfulla Pet Sounds fick avsluta kvällen innan vi gick hem i det galet vackra månskenet. Varannan vatten is da shit för idag mår vi som prinsessor (de som snart ska gifta sig och inte de som blivit bedragna officiellt av sina störda advokatpojkvänner).

Fjorton år

Det här är någon slags fjortonårsnatt. Vi på bilden och marcus o isa är på väg till Landet och vi har petflaskor med tvivelaktigt innehåll i väskorna. Flashbacks.

Rösta på zirkus hanz

Den här söta flickan kommer nu förvandlas till en mustaschprydd man i trenchcoat i tv4s Talang. Ni röstar väl vidare henne och den fantastiska zirkusen?

Gårdagen del 2.

Ok, ok ,ok. Var var vi?

Jo, jag hade dragit hem pirran. Sen skulle jag bara vänta på Sandy så att vi kunde dra över kylskåpet till köket och sen flytta resten av möblerna.

Problemet var bara att Sandra inte kom. Jag väntade, och väntade, och väntade. Men hon kom inte. Tillslut ringde jag och då skulle hon snart CYKLA hemifrån Gärdet till mig i Skanstull.... Det kunde ju inte hon veta att jag satt och var desperat efter hennes hjälp.

Tiden gick och jag började få allt mer bråttom att hinna flytta ut allt till köket och hallen. Jag skulle ju på kosert på kvällen och sen skulle jag få en nattgäst och eftersom man inte ens kunde se en skymt av soffan där hon skulle sova började jag bli aningen stressad. Efter att ha konstaterat ca 9 gånger att jag inte kunde ta kylen sjäälv på pirran blev jag totalt desperat. Jag behövde hjälp och jag behövde den nu. Eller, då alltså...

I min desperation sprang jag ner på gatan för att se om typ Dolph Lundgren eller någon annan av samma kaliber råkade gå förbi just då. Detta upprepades ca tre gånger. Fjärde gången fick jag syn på två übertatuerade hårda killar som satt utanför...ehh...ja.... tatueringsstudion som ligger i vårt hus. De rökte och såg allmänt tuffa ut. Men nu hade jag ingenting att förlora.

Jag gick fram till dem i min blommiga sommarklänning och drog en lååång harang om min kyl, mitt nymålade kök, min vän som inte kommit och att jag fixat en pirra och kunde de kanske hjälpa mig...?

Under hela harangen tittade de på mig och log roat. Efter att jag var färdig med min harang tittade den ena kille på den andra och sa på den mest fantastiska irländska: "She looks really pretty and I understand she´s all desperate for something, but what does she want?" Varpå den andra killen säger: "She wants us to move a fridge".

Och utan tvekan reser sig dessa två underbara män upp, slänger ciggen och traskar med mig upp till min lägenhet där jag stressat börjar rulla ut all golvpapp igen så att de inte ska smutsa ner mina nya golv. Under tiden frågar irländaren ifall kylen är full med öl, vilket jag tyvärr får medge att den inte är.

Fem minuter senare står min kyl i köket. De använde inte ens pirran. Sen tyckte de att jag ska komma och tatuera mig nån dag och de sa jag att jag kanske gör. Inte vill de ha nån ersättning för mödan heller trots att de burit och stånkat och kånkat. Men det fick de iaf. Idag lämnade jag sex stycken dyra, fina ölflaskor till dem och då blev de glada och förlägna på samma gång. Goa killar det med! Tänk va många nya, trevliga karlar jag bekantat mig med i mitt område. På en och samma dag!

Sen kom ju Sandra tillslut och var en ovärdelig hjälp i att fixa i ordning det sista och jag hann nästan klart innan jag fick springa och se Rufus Wainwright med Anna-Lill, Emmelie och Alex. Och sen kom Hanna och sov hos mig och jag hann städa undan det sista. Och nu....

...nu är det faktiskt RIKTIGT fint här hemma. Iaf fall i köket och i stora hallen. Snart ska jag visa bilderna.

Tålamod

Nä, ni får vänta lite, lite till på fortsättningen av min galna gårdag. Jag har varit ute på stan och handlat pioner och haft framtidsvisioner om min och Roberts framtid i en stuga med trädgård. Nu ska jag äta pumpasoppa och SEN fortsätter jag. Ok?

Gårdagen del 1

Gårdagen var den mest strapatsfyllda på mycket, mycket länge.

Jag kan ännu inte fatta att allt som hände igår verkligen hände på en och samma dag.

Det började med att jag gick upp tidigt och såg mig omkring i mitt bombnedslag till hem. Jag visste att innan klockan 18 var allt tvunget att vara färdigt. Det var bara att sätta igång och jag började med att vitlasera, finputsa väggarna, dammsuga, ta bort alla tejp och all papp från golvet, börja flytta uta möbler i lägenheten efter att jag noggrant satt på nya möbeltassar. Sådär höll det på i några timmar.

Sen skulle min kompis Sandra som är hemma från Sydney en mycket kort stund komma förbi och hon sa att hon kunde hjälpa mig flytta ut kylskåpet och bokhyllan ur mitt sovrum. Innan det var gjort kom jag liksom inte åt några andra möbler att hämta ut. Så jag bestämde mig för att gå ut och leta efter en pirra. Ni vet en sånhära grej på två hjul som man kan lasta saker på och köra runt med.

Sagt och gjort. Det första stället jag kollade med var gubbarna på min skivaffär nere runt hörnet. Världens coolaste snubbar. Det är en pyttepytteliten affär, fylld med GRYM musik, de häftigaste filmerna och några utvalda böcker. De kan dessutom allt om all musik känns det som. Oftast är det några andra gubbar eller grabbar där som fikar och snackar om basgången på nån Clash-låt eller liknande, och så även den här gången. Jag gick omkring en stund och kollade alla fina skivor, lyssnade på musikpratet och bestämde mig tillslut för en Willie Nelson-platta. När jag betalade i kassan fick jag höra att den var ett mästerverk och Klasse pratade så passionerat om låtarna och produktionen att han nästan fick tårar i ögonen. Finaste affären.

Dock hade de ingen pirra och det var ju DET som var mitt mission. Däremot fick jag tipset av Klasse att en snubbe som heter Sydney som hade nån skum affär i en källare kanske kunde ha en. Jag skulle fråga honom om jag vågade... Han såg tydligen lite märklig ut antydde Klasse.

Well, well. Jag behävde ju en pirra, så jag gick dit. Hans affär ligger snett mittemot min lägenhet och jag har ändå aldrig varit inne där. Inte så konstigt etersom det var ett SUPERMÄRKLIGT ställe. Ett gammalt garage med streetwear och gamla bilar. Och typ en fotostudio och ett kontor... Det första som hände när jag kom ner i den dunkla lokalen var att typ nio olika hundar sprang fram och skulle hälsa. Tur att jag inte är hundrädd. Ingen människa syntes först till. Sen såg jag en ung kille lite längre bort. Han verkade höra hemma där, men när jag sa hej vände han bara bort huvudet och gick in på det skumma kontoret. Då kom istället en lite äldre man ut som jag direkt förstod måste vara Sydney. Han hade silvergrått hår, litw dåliga tänder och långt, långt silverskägg med flätor i, men ingen mustasch. Han var extremt fåordig och när jag berättade mitt ärende nickade han bara först och började gå runt och leta i den stora lokalen. Ganska snabbt hittade han den men när jag började överrösa honom med tack sa han bara: "Vänta lite! Jag måste pumpa däcken." Och så gjorde han det. Under total tystnad. Schysst kille. Och märklig.

Jag gick därifrån glad i hågen med min pirra och tog hissen upp till lägenheten.

Fortsättning följer....

Strax

Strax kommer Rufus inta scenen!

The freshness and the lie

Hmmm, sa jag verkligen att UNDERVERK hade uträttats...?

Well. Inte riktigt kanske. Men det kommer att bli fint. Till innan ikväll. Det försöker jag intala mig själv iaf.

Nu är det lasering som gäller. Om ni kunde se hur äcklig och ofräsch jag är just nu skulle många av er nog sluta läsa den här bloggen.

Till Rufus Wainwright-konserten ikväll ska jag åtminsone duscha.

Kanske.

Underverk har uträttats

Det börjar ta sig.

Eller.

Alltså.

Det är SJUKT mycket kvar. Men jag har ändå uträttat väldigt, väldigt mycket idag. Och jag har till och med hunnit fika med übersnygga och underbara Marit. OCH varit på Fridhemsplan och köpt kakeldekor.

Idag har det finputsats vid lister och kanter, sandpapprats köksluckor, vitlaserat ALLA luckorna, vissa har fått två strykningar och några har jag kvar till imorgon. Väggarna i stora hallen har blivit målade och imorgon ska jag finputsa även där.

Jag lämnar taket i lilla hallen, techno-väggen (den mörklila med knallrosa och svart bård... behöver jag nämna att inspirationen kom efter en resa till Berlin för många år sedan?) listerna i köket och fönstret i köket till senare. Lite måste jag ju ha att göra i sommar också!

Det som är kvar nu är... Eh... ja... jag ligger i sängen utan en kvadratcentimeter av golvyta omkring mig... Det är en hel del att göra liksom. Men imorgon ska jag iag börja med att lasera luckorna igen, finputsa det turkosa, ta bort all täckpapp från golvet och dammsuga. SEN kanske jag kan få lite fason på det här stället. Och bråttom är det. Imorgon kväll ska jag först på konsert och sen få övernattande besök. Ujujujuj. Time 4 bed.

Om jag stryker med

TACK alla fantastiska personer som gav mig råd igår när jag behövde det. Jag har lyssnat på er alla och beslutat mig för att bara måla taket i min lilla hall och väggarna i stora hallen. Det som är mest slitet med andra ord. Eftersom jag dock inte fick tag på färgen i morse så fick jag istället slipa,tvätta och vitlasera ett av köksskåpen. Jag har bara gjort en strykning och det är TRE skåp kvar. Ja hörnini, det här med hemmafix är inget livet projekt. Om jag stryker med på kuppen vill jag ha en grav med ett träd bakom. Som Cornelis har.

Jag behöver råd

Ååååååååh, vad svårt det är att hålla uppe gnistan hela tiden.

Nu har jag tappat modet lite. Jag ska ju göra hela hallen också. Uppgiften känns mig plötsligt övermäktig.

Jag vill inte bo med alla möbler i sovrummet längre. Det är så stökigt att jag inte ens hittar mina öron bland alla grejer. Och öronen behöver jag ju inte ens så ofta. Värre är det med rena trosor, viktiga papper och The Knife-plattan jag vill höra just nu. Fan.

Nu ska alltså hela cirkusen med att täcka golv, maska lister, få en färgburk i ansiktet och sen stå och rolla tak och väggar i 459 timmar börja om från början. Fast i hallen. Ska jag ge upp? Ska jag tapetsera istället (för det vet vi ju alla att det är så himla mycket enklare...)? Ska jag vänta två veckor tills Robert kommer så att vi är två? Eller ska jag ta tag i eländet på en gång?

Vad tycker ni?

Halfway

Såhär fint ser det just nu ut i mitt kök.... Ja, ok. Jag ser ju själv att det inte liknar MIO-katalogen precis. Men snart så. Snart kommer det bli finaste fina. Jag lovar.

Eller ok. Om det skulle bli FINASTE fina skulle jag ju behöva ut diskbänk, ugn, spis och blandare, men det har jag inte råd med så det får bli näst finaste fina.

Jag har varit så duktig och målat sedan klockan nio. Köket tar tid för det är så många detaljer som ska putsas på. Nu har dock min fina 50-talsgröna färg börjat ta plats som ni ser och då ser man ju direkt vilken fin förändring det blir.

Nyss var min bästis Marcus här med lunch. Han är dessutom ett målarproffs och jag fick lite expertisråd. Och god mat. Det behövdes. För nu ska jag på't igen.

Tack gode Gud för att du gjorde Skåne-väder (blåst och regn) över Stockholm idag. Då är det perfekt att vara inne och bli hög på målarfärgsångor.

Lång dags färd mot natt

Idag har jag målat. Kökstaket. Men mest mig själv.



Det finns få saker jag suger på så mycket som att måla. Det spelar ingen roll att jag har en stor yta, massa färg och en roller på en stång. Jag lyckas liksom inte. Efter en timme hade jag mer färg i ansiktet än i taket. Det svåraste är att få det jämnt. Hur vet man när det är jämnt liksom? Jag ser inte det. Förrän långt senare det vill säga. När färgen är kastad och möblerna tillbaka osv.



Trots min totala oförmåga känns det skönt att ha kommit igång. Imorgon ska jag måla den fina färgen på väggarna. Och hur fel det än blir så kommer det iaf bli annorlunda och förhoppningsvis fräschare än innan. Let us all pray it will.



För övrigt har jag varit på en jättefin pjäs, regisserad av Jens Karlsson som går ut DIs-regilinje nu. Han kommer äga scenerna i framtiden. Grymmaste grymma. Om ni har vägarna förbi Örebro i höst kan ni se pjäsen där. Den heter Den bärande väggen.



Om ni vill se mig göra bort mig i direktsändning kan ni kolla HÄR och klicka på höjdpunkterna från lördagens program. Välj introt och titta extra noga runt 0.58 sekunder in... Japp. Jag är stolt, jag tar plats och jag...gör heeelt fel :)

Om ni undrar

... varför det inte kommit något blogginlägg idag så beror det på att jag först sov i hundra år och nu målar taket i köket så det står härliga till. Ikväll blir det gratisteater på Dramatiska Institutet. Vill du följa med? Ring mig!

Kött

Jo men jag har haft piggare dagar ändå... Men efter brunch med revbenspjäll, grillad majs och våfflor i massor mår jag iaf lite bättre. Köttfrossa liksom... det är grejer det.

Min Julia

Här är min och hela Sveriges Julia tillsammans med ett fantastiskt geni och nu är det fett med fest liksom.

Hurra!

Kan ni fatta? Hon vann! Finaste, underbaraste och bästa Lisette! Min kära vän under hela denna resa, jag är så oerhört glad och stolt. Faaan va hon rockade! Och nu är det fest! PUSS

Sistasista.

Ok. Nu är det absolut sista gången jag ska få stå i Juliastudion och göra det jag älskar mest av allt. Nu kör vi!

Gemensamma intressen

Strax genrep. Men... Var är orkestern och juliorna och alla bakom produktionen? Jo men vi kollar hockey liksom...

Är jag skuggad?

Ni vet när man vaknar och inget känns riktigt bra?

Det kan bero på att man sovit på sin mobil och sina glasögon (som i mitt fall) eller så har man bara vaknat på fel sida som det heter.

Jag har inte kommit upp trots att jag varit vaken i mer än en timma. Ligger och funderar på massa saker.

Till exempel: vem på Rikspolisstyrelsen läser min blogg? Är jag misstänkt för något och i så fall vad? Var tog min bloggläsare från Nigeria vägen? Han var inne typ 12 gånger om dagen men försvann spårlöst när jag nämnde honom i ett klipp på SVT Play... Misstänker polisen att jag har något att göra med hans försvinnande?

Ja, ni förstår ju vad mycket jag har att fundera över.

Ikväll är det stor fest på SVT. Det ska nog bli roligt faktiskt. Dessutom ska vi ju äntligen få reda på VEM som blir Julia. Det ska också bli roligt.

Imorgon vill jag gå på Skansen, det ligger ju väldigt nära SVT så jag tänker att om jag festar till det riktigt ordentligt så kan jag ju bara gå till Skansen när det öppnar sen...

Smart? That's my middle-name.

Jag lämnar er med en video som fick mig att le i morse. Dels för att jag undrar vad min pretto-ambition var med en film på moln och dels för att min kompis Gareth verkligen är den riktige Hugh Grant!

Picknick

Picknick i det gröna med favvopersoner. Härliga tider.

Ute ur boxen

Idag har vi stått på eller bakom scen i fyra timmar i sträck vilket är lite ovanligt. Särskilt med tanke på att vi är sex personer som bara är med i ett enda nummer. Well, well, roligt har det iaf verkligen varit och jag vill mindre än någonsin att detta ska ta slut imorgon. En fantastisk show kan ni vänta er imorgon. Superduellen är helt jäkla suverän. Här repas den av Frida och Ellen. Men nu har jag fått komma från studion och ut i grönskan för nu är det nämligen...

Barndomens somrar - igen

Jag har börjat gå igen! Jag älskar ju att gå, men har liksom tappat stinget lite på sistone. Men nu kan jag ändå säga att jag kommit på banan igen. En långrunda runt Årstaviken blev det. Det är ju bästa tiden nu. När allt är nyutslaget och rent och vackert.

Dofterna just den här perioden kastar mig alltid tillbaka till mina barndoms-somrar. Barfota i gräset, maskrosmålningar, trädklättring, rivsår på armar och ben, vansinnescyklingar nerför backar som aldrig tog slut, syrénbersåer och skolavslutning i kyrkan, svettiga händer som håller kladdiga isglasspinnar. Åhhh, jag älskar sommaren.

Nu ska jag dock bege mig till Studio 1 och inte se solen förrän sent ikväll. Men det kan det vara värt. Nu ser jag fram emot direktsändningen imorgon. Det ska bli fantastiskt roligt, men sen får jag nog en påse ångest med mig när det är slut.

Familjen SVT-Play

Nu är det tre veckor kvar till dess att Robert kommer hit till Stockholm - och stannar! Länge!

Hur underbart och glat och fantastiskt det känns kan jag inte med ord beskriva i denna lilla blorre. Särskilt inte ikväll när jag bara är ledsen för alla möjliga ting.

Men vilken tur då att när saknaden blir väldans stor så kan jag kolla på honom på SVT Play. Han spelar en snygg pojkman (manboy in reverse?) i serien Syskonen. Kolla bara va snygg han är! Klippet är bara ca tre minuter och det kan du se HÄR.

Nä. Nu går jag och lägger mig. Efter två förlorade matcher betapet kan jag inte göra annat.

Blogglöst

En av dem jag kommer sakna mycket. Fina Parwin.

En blogglös dag blev det för mig igår. Tänkte flera gånger skicka iväg ett inlägg om hur det var att repa eller hur jobbigt det var att sova bort tre timmar av kvällen eller hur härligt det var att äta middag ute med Jonia. Men det blev aldrig nåt.

Lite sen idag också och det beror på att jag varit lite opepp. Jag äter bra, sover relativt bra. Är inte sjuk, är inte i den perioden av cykeln och njuter som alla andra av det fina vädret. Ändå är jag inte alls på topp. Lite ensam på något sätt. Har en tomhetskänsla i bröstet och är inte riktigt sugen på något.

Det har säkerligen att göra med att det är slut nu. På riktigt slut med Julia-historien. För mig alltså. Känns vemodigt och jobbigt. Jobbigt att inte veta vad som händer nu. Jobbigt att skiljas från alla. Jobbigt att inte få repa mer. Inte få nytt roligt material. Mest är det nog ändå känslan att vara del av något som är jobbig att bli av med. Nu är det bara jag. Ensam. Igen. Som ska leta jobb. Opeppen är total.

Har dock så smått börjat fixa lite inför målandet av väggar och tak i kök och hall. Det är ett stort projekt och det känns tufft att göra det själv. Men någon måste ju görat och det är ju bara jag som bor här...

Promenera hit, promenera dit.

Nu tänkte jag egentligen skriva nåt roligt. Typ om varför jag är så ointressant för media eller hur det är att leva med alla sina möbler i vardags/sovrummet. Men jag orkade inte riktigt.

Har varit lite nere i några dagar. Konstigt eftersom jag varit glaf för det mesta... Det har liksom legat där under. Och nu ikväll, särskelt efter min härliga stund med mig själv på Nytorget så blev det ännu tydligare att allt inte riktigt är hipp hurra i humöret.

Som tur var ville Lillan med ut på promenad och vi gick nästan hela Stockholm runt. Vi lämnade Djurgårn och Östermalm men där hade jag redan promenerat idag ändå. Att gå och gå och gå och prata om livet med en nära vän, det är en av de bästa sysselsättningar man kan ta sig för tycker jag.

Jag höll faktiskt nästan på att glömma! Det sjukaste som hände idag! Jag gick som sagt hem från Östermalm efter repet. Det var strålande sol och mycket folk kring Stureplan, och vem går jag plötsligt bredvid om inte.... Agnes Nicole Winter! Förra säsongens Hollywood-fru som man inte visste om man skulle förakta eller bara tycka väldigt synd om... Hon känns ju mer aktuell än någonsin efter att de visade hennes video till hennes nya låt A Real Man igår... Om ni missat den så gå genast in på tv3play och ...eh... njut.

Sweet!

Well yes siree! Jag har haft värre kvällar. Nu dricker jag hemmagjord smoothie och äter mango som legat i frysen. Solen borde försvinna när som helst från Nytorget, men här är alldeles fullt med folk ändå. Och jag har kortärmat och kort... eh.. benat.. Sweet!

Back on Base23

Många kära återseenden nu. Vi har kastat oss in i sista programmets öppningsnummer. Det blir högt tempo och ganska mycket dans. Känns väldigt dubbelt att vara tillbaka. Väldigt dubbelt.

Kvällspromenad

Sen kvällspromenad på fjällgatan: Stockholms kanske vackraste gata. 18 grader trots att solen gått ned och ljuvliga dofter från hägg,syrén och körsbär. Det här är bästa tiden i den här stan.

Ränderna går aldrig ur

Alltså VEM tror jag att jag är?! Hur kan jag sitta och godmodigt trycka i mig en glass på centralstationen i malmö och hävda för er att jag börjat komma i tid?! Just efter att jag skickat iväg inlägget började jag få onda aningar... Det var liksom för lugnt för att vara sant. Kollade biljetten så att det var rätt datum: det var det. Rätt tid? Jajamen. Men sen slog sanningen mig som en liten sten med en kraft lik David med slangbellans. Tåget skulle ju gå från Malmö Syd. En helt annan station ca tio minuter därifrån! Jag slängde mig in i en taxi och orden forsade ur mig och han körde och han körde som om det gällde hans förstföddes liv. När vi sniglat fram mellan vägarbeten i fem minuter skakade han på huvudet och sa "Uj uj, den här kommer aldrig att gå". Men när jag då ville ge upp och hoppa av där och då sa han "Kom igen! Vi försöker!". Och det gjorde vi. Rally genom Malmö City och nu sitter jag här på tåget, med två minuter tillgodo. Hundra kronor fattigare, en vän rikare och med lättnaden av att veta att jag inte har blivit en minut äldre!

Centralen

Så var man här igen då. På centralstationen i Malmö. Återigen blir det strålande väder när jag ska åka härifrån och återigen får jag njuta av sol och magnolia. Det här med att vara i tid har aldrig varit min grej, men det verkar ha blivit det mer och mer... Har det med åldern att göra?

Väntan

Igår kväll såg jag och Robbie föreställningen Paradis med fantastiska Anna Rydén i den största rollen. Det är så härligt att se teater när det verkligen funkar. När skådespelarna spelar MED varandra och det verkligen svänger i dialogen. Molto bene!

Nu ska Robert till skolan och jag har just gått upp. Tåget (som INTE blev billigt alls) går inte förrän 16.00. Jag ska väl kanske gå och träna en sväng men annars känns det mest trist att vara fast i Malmö utan sol och sällskap.

Istället ska jag försöka planera mina inköp av färg, sandpapper och rollers inför mitt måleriprojekt.

Lugn och fågelsång

Det kanske inte är så soligt men det är iaf grönt i Malmö. Igår var det sista programmet innan finalen av Jakten på Julia. Jag kollade i tv-soffan och blev både oerhört imponerad av tjejerna och lite ledsen i bröstet. Nu har två veckor gått och den vanliga ångesten för vad som ska bli av en har börjat ta form igen. Bästa botemedlet just nu är att gå i en lövskog full med lugn och fågelsång.

Lördagsgrym

Nu har jag verkligen varit duktig. Jojomensan! Jag har gått till stan i regn och blåst och sprungit på löpbandet på SATS Malmö. Inte så många kilometrar kanske men fort och med 3,5 graders lutning uppför hela tiden. Det är roligt att träna i en stad som inte är ens egen. Jag känner mig liksom ännu mer duktig. Nu är det hemgång i regnet. Det är mindre kul.

Ett tidigare liv

Det spöregnar i Malmö. Är ovanligt uschligt faktiskt. Men jag har fått fika med min bästa vän som immigrerat till Australien. Tänka sig vilken tur att hon också befann sig i Malmö när hon är hemma i Sverige så himlans snabbt. Sandra hade just besökt ett medium som berättat att hon både varit tibetansk munk och gatflicka i Paris i tidigare liv... Vad tror ni att ni varit i ett tidigare liv? För min egen del gissar jag på en samvetslös femme fatale i Spanien alternativt ett manschauvenistiskt svin i Österrike.

Payback time för Statens Järnvägar

Då var man här igen då... På tåget till Skåneland. X2000 går snabbare än veolia men brukar vara så in i helvete dyrt. Nu fick jag dock en plats för 50spänn igen! Tack Tradera. Det ska regna hela helgen i malmö och bli tjugo grader i Stockholm, men vad gör man inte för kärleken? Hoppas bara jag tar mig ut och springer lite... De senaste dagarnas lathet börjar kännas i kroppen.

Svårt va?

Gissa var jag har varit...?!

En angenämhet...

... är det att känna Andreas, Nicole och Marcus. Igår hängde vi i ca sex timmar på både la petite boulangerie och sen hemma hos andreas och nic där vi gjorde storslagen middag och spelade spel till sena timmen. Jag tror jag vann.

Inget flow

Luften har gått ur mig lite.

Det har väl märkts här på bloggen?! Jag har inget flow längre. Trots att det händer roliga saker kan jag inte formulera mig och känner mig bara trött och tråkig när jag skriver inlägg. Konstigt.

Nog skulle det vanligtvis vara lätt att skriva om en dag i sin egen stad med resväska som släptåg. Om två oompa-loomper som bar mitt kylskåp två meter under stånk och stön. Om en flykt i ett trapphus med en kortklippt kusin. Om en fantastisk farmor som har namnsdag. Om golv som blivit så fina att det är svårt att känna igen dem. Om en lååång after-work med en underbar vän (trots att jag inte har ett work att after:a) och om ett kärt återseende av den bästa bartendern i Stockholm. Men jag får liksom inte fram nåt...

Istället sitter jag i min säng i mitt överfulla rum och trängs med böcker i travar, alla mina möbler, ett burrande kylskåp och byrålådor i staplar och tänker på hur fint det skulle vara om vi kunde köpa det här. Och så tänker jag ganska mycket på hur jag ska gå vidare i lägenheten nu. Golven är så fina att jag inte kan ha så fula väggar längre. Men hur ska jag ha råd? Nu regnar det också. Då slipper jag ha dåligt samvete för att jag är inne.

Vår

Jo, ibland gör det kanske lite ont när knoppar brister men många gånger är det ju bara vansinnigt vackert. Igår fick jag äntligen uppleva blomsterprakten i kungsan tillsammans med både Alexandra Lindholm och senare med Lillan, Keba, Thomas, Marcus, Rickard och min älskade vän Sandra på snabbvisit hemma från Sydney. Senare blev det middag i solen med Marc och träning med Lillan. Efter att ha fått övernatta hos den senare och hennes fantastiske karl sitter jag nu på bussen på väg till söder. Nu ska jag hitta en frisör!

I väntan på...

Såhär tjusigt är det just nu i mitt stora rum. Alla mina pinaler har packats in i väntan på att underverk skall ske med golvet i hallen och köket. Själv sitter jag på en stol rakt upp och ner och bara väntar på att hantverkarna ska komma. Jag är lite nervös. De ska hjälpa mig bära in mitt kylskåp hit till rummet och de kanske blir sura över det... Kan de inte bara komma snart?!

Vad hände sen?

Uppdatering.

• Tågresan gick bra. Men segt var det. Dock betalade jag bara 51 kronor och det får man ju kalla ett schysst pris. Jag ser det som en återbetalning från SJ som så många gånger tömt min plånbok på hela dess innehåll.
• Jag fick ett telefonsamtal av käre programledare Wester när jag satt på tåget och det var väldigt roligt. Då saknade jag cirkusen lite...
• Apropå cirkus så gick världens bästa zirkus Hanz vidare ikväll i Talang i tv4. Lillan och Fredrik är så fruktansvärt bra och jag blir alldeles stolt!
• Sen jag kom hem har jag packat ner hela min hall och mitt kök och stuvat in det i mitt stora rum. Det är lite kvar bara. Imorgon ska mina golv slipas och vitlutas. Äntligen!
• Nu kollar jag en sjukt bra dansk film på ettan och sitter i den gigantiska röran.
• Det värsta med att vara hemma är dock det vanliga: jag saknar min man.

Såklart

Såklart blev det strålande sol precis när jag ska åka härifrån. Och såklart har någon planterat mitt favoritträd vid centralstationen: en magnolia i full blom. Som att det inte var svårt att fara härifrån ändå...

Ett svidande nederlag

Ursäkta? Varför finns inte ordet dick i svenska akademiens ordlista? Fett efter. Jag förlorade i alfapet med 249 poäng jämfört med Roberts 293. Och det trots att jag fått igenom att de sista tre orden fick vara lite "friare"...

Fika kanske?

Soffhäng efter en typisk söndag. Fika med finaste Siri, Roberts barbershopkör sjöng på gatan och sen fikade vi lite mer. Nu gör Rob skolarbete och jag är sugen på lite fika...

Mina bästa...

God morgon. Oskar Elliot tipsade mig om detta på svt play som jag totlat missat. Det var roligt! Tack Oskar!


http://svtplay.se/v/1994531/jakten_pa_julia/josefins_basta?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,1995202/sb,k128909,1,f,-

Helomvändning

Från magsjukekollektivet till totala festkollektivet. Nu blir det marängsuisse.

Ett bra kap

Han är het den där Noack... Särskilt när han provar fina jackor. Det är roligt att vara den som inte spenderar för en gångs skull.

Ok...

Nu har vi (läs jag) ätit obehagliga mängder toblerone men ingen ordentlig middag. Det är det dags för nu...

Hemma hos en annan Josefin

Ja. Malmö behandlas oss väl. Nu är våra två flaskor rött slut, så nu är det dags att röra på sig. Hemmafest eller utgång? Vi får väl la se...

Ska min livmoder bli ett hostel?

Möllan var en hit. Jordgubbar, ruccola, gurka, tomat, mango och nåt mer som jag inte kommer ihåg fick vi för några futtiga kronor. Sen gjorde vi stan. Jag vill ha för mycket, men kunde hålla i mina pengar relativt väl. Två kylskåpsmagneter av märket Aanne Taintor som jag samlar på blev det och två flaskor rödtjut som skall avnjutas senare ikväll.

Nu är det fullt hus. Bokstavligt talat. Åtta personer är här och trängs och lagar mat och diskuterar och skrattar och spelar betapet och lyssnar på musik. Jag stortrivs. Jag våndas lite inför faktumet att jag kommer behöva skaffa runt sju barn eftersom jag älskar när det är mycket folk i ett hem. Eller så gör vi en Brangelina och adopterar ett gäng så slipper min livmoder agera hostel stup i kvarten.

Japp. Det var min lilla reflektion för dagen. Keeps you yearning for more, doesn't it?

Ut mot ett hav...

...av grönsaker och frukt. Nu ska här handlas nyttigheter i spöregnet. Ett skitväder kan inte hindra mig och yai-li från att göra stan.

Neje!

Oj!

Nu blev det jobbigt.

Robert är i skolan och jag är ensam.

Det blåser och är regnigt och inte alls sådär mysigt och varmt som det skulle vara.

Yai-Li kommer kl 22 men det känns så långt till dess.

Hanna är och filmar.

Frida är magsjuk.

Nora är magsjuk.

Helena är ute på stan.

Och jag fick lite saknar-ångest.

Uppdatering från Malmeeööö

Åh, det är härligt att vara i Malmö.



I förrgår fick jag umgås med Malin Molin och vi gick vår vanliga runda på Myrornas och Humana Second Hand. Jag köpte en pocketbok och en Alfonsbok som jag inte har läst, och inte ens sett! Alfons flyger! När skrevs den liksom? Jag blev lika delar upprörd över att jag aldrig hört talas om den som jag blev glad att jag nu fick lägga vantarna på den för ynka 15kr.

Efter en middag på Indian Curry där Malin försökte hitta en maträtt utan curry (!) gick vi på våra fina pojkvänners redovisning av Löven i Vallombrosa på Teaterhögskolan. Som tur var va både Sven och Robert jävligt bra och klassen överag imponerade stort. Sällan Norén är så underhållande som de lyckades med.

Sen blev det öl på ölcaféet med en hel maffia av trevligt folk.

Igår tog jag igen mestadelen av min sedan många veckor förlorade sömn. Trots att det var löjligt soligt fick jag inte ens dåigt samvete. Robert gick i skolan hela dagen och Miss Malin hade åkt tillbaka till Götet, så jag fick klara mig på egen hand i staden och det var härligt.

Det enda jag gjorde egentligen var att gå till stan och köra hårdträning på Sats och sen gå hem och äta mat i solen på balkongen och sen gå och köpa en shorts-dress på H&M. Egentligen skulle jag gått på ståupp-klubben Oslipat men det orkade jag inte. Istället blev det middag hemma och sen mys i soffan med Hanna.

Ok, va oerhört intressant med en djupanalys av mina två senaste dygn i Malmö. Nu ska jag bli lite bättre på att uppdatera under dagen... Ikväll kommer Yai-Li och det ska bli skoj. Då är vi fullt hus i kollektivet. Tre brudar samtidigt på besök kan bara bli bra!

Tråååkigt

Alltså, det är mer än tre timmar kvar på den här färden och jag är redan så less att jag vill bita nån. Inte ens ZzTop kan muntra upp mig. I väntan på att någon ska roa mig delar jag med mig av en gammal klassikerbild som jag inte tröttnar på... Fel på så många sätt!

På väg

Sex timmar! Det är väl lite väl många timmar för att åka till Malmö kan man tycka, men billigt är det iaf. Snart ska jag få träffa mitt hjärta, miss Malin, Svenny och förhoppningsvis Josefin Johansson. Det Sverige som rullar förbi utanför fönstret är nästan löjligt vackert och vitsippigt. I Malmö väntar bokskogen!

Såhär ser det inte ut på min toalett hemma just nu.

Märklig dag.

Första riktiga dagen utan cirkusen. Jag var rädd att jag skulle få ångest av att bara vara hemma och ta det lugnt så jag har haft späckat schema hela dagen.

Först åkte jag till mitt gamla jobb på dagis i Tallkrogen och hälsade på. Klockan ÅTTA på morgonen. Sjukt ambitiöst och lite scary. Det var underbart att träffa alla goa barn och kollegor. Jag stannade i två timmar och lekte på gården med mina gullnosar. Dock fattades Leo, Elsa och Amina och det var tråkigt.

Sen åkte jag hem och kastade i mig lite yoghurt innan det var dags att testa en klass på Sats vid namn SatsX. Det var ta mig tusan det absolut jobbigaste jag gjort. Helt sjukt kondiskrävande, och jag som ändå tränat i princip dagligen de senaste veckorna. Den jobbigaste överraskningen kom dock i slutet av klassen. Jag trodde att det bara var en kondisklass så innan jag gick in gjorde jag Denize Hollands magprogram som resulterar i ca 200 olika typer av sit-ups. Var alltså inte superpepp när vi efter 45 minuters totalt paniksvettande skulle ner på matta och göra kolmaskar och crunches.

Efter träningen åkte jag till Kungholmen och åt lunch utomhus i solen med Lillan, Keba och Thomas. En mycket, mycket trevlig stund.

Sen var jag så slut när jag kom hem att jag fick huvudvärk och fick gå och lägga mig. Nu har jag väldigt dåligt samvete för att jag inte hunnit städa ordentligt hemma innan jag imorgon bitti åker till Malmö. Finns inget värre än att komma hem till en smutsig lägenhet. Men nu får det bli så. Jag har iaf packat, diskat och gjort matlåda. Och givetvis kollat på Maria Montazami. Jag älskar henne. Här är ett av kvällens citat "En riktig hamburgare ska vara sådär ordentligt slafsig, så att det rinner ner för fingrarna och ringen blir sådär klibbig" och okej, jag grät ju nästan av lycka när hon reciterade Sveriges nationalsång: "Du gamla, du fria, du självögda nord... - eller nåt sånt dåra".

Patetik

Nu är Robert snart i Malmö igen och jag är ensam hemma i min lilla lägenhet. Nu är det plötsligt lite tomt och lite jobbigt. Imorgon är det ju måndag och alla har någonstans att vara utom jag...

Har messat mitt gamla jobb och frågat om jag får komma och hälsa på på morgonen, men inte fått svar än... Lite patetiskt kanske, men jag blir så ensam när jag är hemma själv. Jag skulle ju kunna börja med alla projekt som heter dammsuga, tvätta fönstrena och måla om i hallen, men jag är inte riktigt där än. Måste chilla lite först. Och umgås lite.

Tack och tack och åter tack för era kommentarer. Jag läser dem om och om igen. Också lite patetiskt kanske... Herregud, vad har hänt? Patetik är inte min grej! Jag som ska föreställa en cool, målmedveten person med skinn på näsan och en no-regrets-attityd! Måste genast sätta på min gamla Spice Girls-platta och sjunga med i allt Scary Spice sjunger, då hittar jag nog rätt i personlighetsdjungeln igen. Ingen kan ju kalla en person som iförd magtröja sjunger I wanna zig-a-zag-ah för patetisk! Nej nej.

Slut på cirkusen

Well, well, vad är väl en bal på Göta Lejon, den kan ju va fruktansvärt tråkig och urtrist och tråkig, och alldeles, alldeles underbar.... MEN! Jag har fått vara med om fyra direktsändningar som varit helt magiska. Jag har jobbat med människor som jag har sett upp till hela livet och lärt mig hur mycket som helst. Jag är skitledsen att jag åkte, men samtidigt oerhört glad för allt jag fått uppleva de här dagarna.

Saknaden är värst.

Hela teamet bakom cirkusen är så jävla roliga och underbara och jag blir så ledsen när jag tänker att jag inte får skämta med Tobbe och Lasse i ljudet, inte snacka musik med grabbarna i bandet, inte busa med Denize, inte få öva en ny låt och inte snacka blaj med Lisette och Kristina kommande vecka. DET gör ont, att det inte var jag som skulle bli Julia visste jag redan om.

Men det är ok. Det är mer än ok. Jag trodde aldrig jag skulle få vara med om något sånt här och det har verkligen varit en ynnest. TACK alla ni som röstat och peppat och skrivit fina kommentarer här. Utan er hade jag faktiskt inte pallat med tror jag. Ni har varit ovärdeliga!

Nu då? Nu ska jag ta Robert i hand och en kartong chokladbiskvier i andra handen och åka ut till Djurgårn och njuta av vår och ledighet.