Gråtdagen

Idag blev det lite för mycket för mig och jag började gråta under repdagen. Inte riktigt likt mig och jag hatar att gråta inför folk så jag fick låsa in mig på toan och gråta ut lite. Upprinnelsen till att det tillslut brast för mig var att det varit lite schemastrul och i tre dagar i rad har jag varit sist ut att få min sololåt stagead. Sist ut har varit = att inte få nån tid alls med Roine och idag hade alla ett i princip färdigställt nummer och mitt var fortfarande helt orepat. När min tid än en gång försvann efter lunch kände jag mig så stressad att jag bara började gråta.

Sen fick jag hämta mig och skärpa mig och förklara problemet samtidigt som jag med gråten i halsen fick sjunga igenom låten för orkesterledaren Kristoffer. Jag tror att min låt kan bli jättebra och i eftermiddag hann jag äntligen få tid att sätta min låt. Nu är det dock det svåraste kvar: att få den organisk, att få allt att sätta sig i kroppen så att jag inte behöver tänka på vad jag gör. Det tar lite tid för mig det där ibland... Hoppas, hoppas, hoppas det går bra.

Den här veckan har vi ju fått poplåtar som vi ska sätta in i ett eget sammanhang så att de berättar en historia och skulle kunnat vara med i en musikal. Jag har hittat på en bra historia som känns intressant att jobba med och jag hoppas nu bara att jag lyckas få fram det.

Nu ska jag ner och hämta tvätten och diska. Livet här hemma stannar ju inte av för att man jobbar på en cirkus...