Usch. Jag vet inte vad det är, men jag känner mig så himla ensam. Önskar mig en varm koja i en stor skog där jag kunde gömma mig i en trygg famn för ett tag och blir vaggad och vyssjad. Det är som att jag bär en svårdefinierad oro över mig hela tiden. Kanske är det bara trötthet?! Jag saknar iaf mina trygga famnar.
Hördu du, var lite schysst mot dig nu..! Du är såklart både fysiskt och psykiskt utmattad, det är ju som en evighetsaudition du är inne i! Låt dig vara lite ynklig, det är mitt normaltillstånd i sådana lägen. ;) Kram!
SvaraRaderaÅh baby! Jag önskar jag fanns där med min famn för dig att krypa upp i! Snart baby, kommer en sommar då vi ska vakna upp med varandra varenda morgon! PUSS!
SvaraRadera/ Robert Lennart Siegfried Noack. (helt vanliga namn)
Annika: Tack. Du har nog rätt. Känns slönt att höra att det är normalt från nån som vet. Kram
SvaraRaderaSiegfried: Jag älskar dig.
Oaj aj aj aj buff
SvaraRaderaOaj aj aj aj buff
Oaj aj aj aj buff buff
Oaj aj aj aj buff
Trollmor
O aj aj aj aj buff
SvaraRaderaO aj aj aj aj buff
O aj aj aj aj buff buff
O aj aj aj aj buff
Trollmor
Japp Annika har rätt, sen måste du lita på dig själv. Glöm inte att du är grym!
SvaraRadera