Jag har träffat den bästa mannen i världen. Han heter Robert. Konstigt nog verkar han vilja vara med mig lika mycket som jag vill vara med honom, dvs. hela tiden. Fan vad konstigt det är alltså! Konstigt men fantastiskt.
Imorgon ska vi begrava hans far. Det känns oerhört ledsamt och tungt. Men också bra att få säga hej då på riktigt tillsammans med alla nära och kära.
Det är ett tungt år detta. Många väldigt svåra saker har hänt. Många saker som fortfarande tynger mitt hjärta.
Vilken tur att det då också hänt många underbara saker. Saker som förgyllt mitt liv och som jag aldrig aldrig kommer att glömma.
Störst av allt är ändå kärleken! Jag är tacksam varje dag som jag vaknar upp och upptäcker att jag är så lyckligt lottad att jag får uppleva den.
Heja kärleken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar