jävelpiss

Oj vad konstig jag är.

Ingen rätsida på känslorna alls.

Jag längtar plötsligt jättemycket hem. Hem till något ganska odefinierbart. Inte hem till lyan på Söder egentligen. Kanske mer till ett hem som inte finns längre. Jag känner mig liten och töntig och fjantig och menlös. Lite som knyttet.

Idag såg vi lite på en repetition av Showboat som ska gå här i Norrköping med premiär om två veckor. Det kommer nog bli en fin föreställning. Kom på då hur vansinnigt mycket jag saknar att jobba. Känns som om det kommer dröja ett tag innan jag hittar nåt.

Blä, usch och jävelpiss hör till några frekventa godbitar ur mitt ack så målande vokabulär idag.