Fan. Jag ska packa. Jag MÅSTE packa. Jag har till och med rätt bråttom med att packa om jag ska hinna göra allt jag ska göra innan jag drar på torsdag. Fan. Det är ju så jääävla trist. Nu ska jag börja lite smått med garderoben... Ta tag i monstret direkt liksom. AAAAAaaaaaaaaahhhuuhuhuhuhuhuhu. När man grinade så när man va liten så brukade det komma nån och hjälpa en tillslut med vad det var man tyckte var svårt... Varför är det inte så längre?
Jag vet inte varför inte barndomens gråtattacker längre hjälper...? Världen har vänt oss ryggen. Har samma känsla av ågren och "jag-vill-inte" när jag stapplar omkring i högar som ska packas, men inget vill liksom hamna i själva väskorna och lådorna verkar det som...=0(
SvaraRaderaLycka till min vän!
det är ju bara för att dom inte hör dig! du får ringa ma lr pa o sen lite diskret smidigt börja storgråta som av e slump så kommer de nog över på stört med axlar att luta sig mot.
SvaraRadera