Hundra bilder från Roadtrip 1

Här kommer mitt längsta och hittills mest ansträngande blogginlägg hittills. Tre dagar har det tagit att välja ut och överföra bilderna från min och Roberts roadtrip numero 1 till bloggen. Hoppas ni orkar titta på allt.
Det började med att vi åkte tåg till Norrköping och finaste familjen Noack. Vi kom fram på eftermiddagen och hyrde vår lilla Skoda hos Rent-a-wreck. Sen stannade vi över natten i Norrköping och myste med la famiglia. Roberts syskon är så sjukt roliga och fina.

Dagen efter sprang jag en runda i skogsspåret bakom huset och sen hängde vi lite i trädgården. Jessica och Robert busade som vanligt. Men sen var det dags att ge sig av igen. Den här gången med bil.

Vid Braehus stannade vi och jag upptäckte att jag glömt min plånbok hos familjen i Norrköping. Ett samtal senare hade Mathias och Jessica postat mitt Visa och Ica-kort till en vän i Malmö dit vi var på väg.

Robert körde så tryggt och bra hela vägen trots regn och rusk.

Jag satt bredvid och övade låttexter och smakade bröllopsmazarinen. Betyg: Godare än vanlig mazarin men ändå för söt.

Så fort vi kommit ner till Malmö började vi repa.

Lunchen avnjöts allt som oftast på Teaterhögskolans tak. Där var det Italien-värme.

Det var skönt att få lite sol en timme varje dag, men mitt hpr blev alldeles lockigt och frissigt.

Törstiga blev vi också. Väldigt törstiga.

En av dagarna bjöd vi våra bandkollegor Andreas och Micke på lunch. Det var väldans trevligt och svårt att bestämma sig för att gå in i Mazetti-huset och repa igen.

Robbie var snygg som vanligt.

Men repa gjorde vi. Det var det mesta vi gjorde i Malmö faktiskt. Trots solens lockande strålar utanför.

Vi repade och repade.

32 låtar på tre dagar fick vi ihop. Inte ett dåligt resultat tycker jag själv.

Men vi hann gosa ibland också.

Och sista repdagen fick vi besök. Fint besök. Av Roberts syster Maria och hennes underbara dotter Mirah.

Sen kom själva gig-dagen. Och den föll samman med Vickan och Daniels bröllop. Jag ville ta kort men Robert kunde inte missa en minut av den lilla tid vi hade på morgonen att följa bröllopsförberedelserna på TV.

Sen gigade vi i Sölvesborg och det gick bra, men där hann jag knappt ta några kort tyvärr.

När vi kom hem till Andreas och Mickes mamma efter giget åt vi paj och mackor och drack öl. Här är Andreas.

Svettiga och trötta kunde vi äntligen slappna av lite.

På morgonen bjöd Kerstin på supergod frukost. Vi hade sovit som stockar i hennes fina hus på Krusbärsstigen.

Men snart var det dags att vinka farväl till Kerstin och Hanna och det mysiga huset vid havet.

Robert fick lukta på citron-timjan som växte i Kerstins trädgård och vi bestämde att när vi har ett eget hus i framtiden ska vi också ha citron-timjan.

Bilen var mer än fullpackad. Men vi fick med nöd och näppe plats själva.

Efter ett kort stopp i Malmö där vi lastade av all utrustning och diskuterade vart vi skulle åka härnäst begav vi oss av igen. Denna gång till Varberg. Eller utanför Varberg åtminstone...

Vi kom till ett hus som var mer som en gård. Ibland kändes det som att tiden stått stilla där. Det var som en oas av frid mitt i sommar-Sverige.

Vi kunde nästan inte fatta vilken tur vi haft som fick komma till Sarahs gamla släktgård och äta mysiga måltider och njuta av naturen och stillsamheten. (Sarah dricker alkoholfri-öl om nån undrar...)

Pianot användes flitigt också. Här av Sarahs kusin Kicki.

Efter maten åt vi kladdkaka och glass. Här är Sarahs söta mormor.

Finporslinet åkte fram till kakan.

Jag trivdes nästan lite för bra (ni ser väl att jag inte ens kan titta upp av blygsamhet över allt fint vi blev bjudna på?!)

Här är en del av tomten, med ladorna med massa spännande saker i.

Och vattenpumpen där det nyligen drunknat fem nyckläckta fågelungar. Det var sorgligt.

Här är själva huset. Inte så litet alltså. Och med fantastisk historia.

I trädgården växte en gigantisk Rhodedendron.

Och såhär vackert såg huset ut från vägen.

Rummen var stora och vackra och varje rum hade en fungerande kakelugn.

Telefon-rummet till exempel. Ett sånt rum borde ju alla ha. Överallt hängde tavlor och fotografier på olika personer i släkten.

Här är Anna. Hustru till Sarahs morfars far prosten. Hon födde 13 barn. Japp. TRETTON!

Sarah nöjer sig nog ett tag med sitt första som kommer snart....

På eftermiddagen sjöng vi vackra sånger och vilade lite.

Robbie spelade fint på pianot. Men sen blev vi bastusugna.

Då gick man ju först igenom den fantastiska sagoskogen.

Robert är fin. Han tycker lika mycket om sagoskogar som jag.

Jag älskar skogen. Den här doftade konstigt nog likadant som urskogen på Koh Phangang i Thailand... Sarah och Robert kände sig dansanta och gjorde en liten skogsdans.

Sagoskogen prasslade och rasslade av liv och rörelse. Fågelsång, hasselmöss, ekorrar och trädkronornas vajande i vinden.

Tillslut kom vi ner till bryggan.

Där var så vackert i eftermiddagssolen att man fick magknip. Nästan.

Sen var det bara att lägga i ved i bastun.

Vi fick vänta ett tag innan bastun blev varm. Det tog sitt lilla tag eftersom golvplankorna glipade och släppte in kalluft.

Men då kunde vi passa på att prata lite med bebisen i Sarahs mage...

...och sjunga lite George Michael-låtar.

Sen blev bastun äntligen varm nog att sitta i. Sarah var så fin i sin pilatesboll-mage att jag blev lite tårögd.

Robert var modig och hoppade i med dunder och brak... rakt i det kalla vattnet...

...sen gällde det att simma fort till trappan innan man förfrös tårna och andra viktigare lemmar.

Kickis kille Oskar var en fena på turbaner.

Och Kicki var vacker som en dag.

Eftersom vi inte vill kasta vatten på glöden fick vi vänta ett tag innan vi kunde gå ifrån bastun. Men det var trevligt ändå. vi satt i eftervärmen och myste eller på bryggan och skrattade.

Trots att vi väntat länge på glöden var det svårt att gå ifrån sjön. Det var sådär vackert att man blir lite vemodig. Som i en bok av Tove Jansson.

Jag var glad över att vara blöt i håret och på ett sånt fantastiskt ställe.

Man blir dock väldigt hungrig av att bada bastu och doppa sig i iskallt vatten om och om igen. Alltså gjorde vi i ordning en middag klockan tio på kvällen.

Sarahs underbara mormor Kerstin var givetvis med hela tiden. Inte på badet men på allt annat. Hon kunde ännu mer om blommor än jag.

Strax innan elva blev det dags att äta. Vi kände oss återigen som kungligheter och pratade om allt från bröllop, till Japan, till tåtel (olika sorters gräsblommor) till couchsurfing.

Klockan sex på morgonen var vi dock tvungna att packa ihop och säga hej då till Ottersjö. Vi hade en bil att lämna tillbaka.

Trötta men glada resenärer.

Robert hade fått ett ordentligt skoskav och fick köra barfota.

Efter många timmars körning av en trött chaufför stannade vi för lunch. Och pussar.

Robbie åt pastasallad i den stekande solen. Jag åt Magnum Hazelnut. Det är ett vackert ställe att stanna på det där...

Sen kom vi ända fram till Norrköping igen och lämnade bilen. Det var lite sorgligt. Men vi blev glada igen så fort vi fick träffa syskonen och Annette igen.

Här har vi just kommit hem från stan där det handlades paket. Det var nämligen födelsedagar i antågande.

På morgonen firade vi Annette som fick stora och små paket på sängen. Det var supermysigt.

Sen frukost på altanen. Det bästa som finns kanske?

Senare på förmiddagen kom Sandor och Maria förbi med charmtrollet Mirah som här simmar lite på köksbordet.

Annette gjorde Toblerone-muffins, men dem fick vi inte smaka förrän senare på kvällen, för nu skulle vi fira Britt, Roberts mamma som fyller samma dag!

Där blev det också mat på altanen. Här är Roberts söta syster Carro.

Och födelsedagsbarnet Britt som var så fin och sken som en sol.

Vi satt länge på altanen och åt och pratade.

Sen solade vi lite på gräsmattan tills det blev så varmt att lille Daniel nästan kreverade.

Då packade vi snabbt ihop lite badkläder och åkte till en sjö.

Mera bad är aldrig fel!

Sen åkte vi tillbaka till huset i Stavsjö där det förbereddes kalas. Här är fyra generationer kvinnor. Gammelmormor och mormor Astrid, mormor och mamma Britt, och mamma och syster Maria. Och så lilla Mirah förstås.

Det bjöds på ljuvliga jordgubbstårtor och massa gott och mitt i alltihopa kom min syster och min pappa och hälsade på. De hade åkt ända från Frankrike med min systers flyttlass. De åt lite tårta och vi kramades och pussades och sen var de tvungna att fortsätta hem igen. Då fanns det ingen tid att ta kort.

Framåt kvällen flyttade vi in på altanen igen. Mirah skulle sova och vi andra umgicks till timmen blev sen.

Robert hade pimpat sin öl ordentligt. Det var ju faktiskt födelsedag! Håkan hade jobbat sin sista dag i Stockholm och hade alltså också all anledning att fira.

Dagen efter åkte vi hem igen till Stockholm och årets första roadtrip var slut.