Det var inte det lilla landstället vi kom till liksom... Nästan omöjligt att få med hela huset på bild. Jag vet inte hur gammalt det är men Sarahs morfars far köpte det i början av 1900-talet. Han och hans fru hade 13 barn och behövde någonstans där alla kunde få plats på högtider. Och nu är vi här. Bland svalor, rosor och lupiner. Allt är fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar