Österrike

Igår åkte jag två flygplan (jag vet, en extrem miljöbov är jag, men jag jämnar ut mitt resursslöseri genom att ALLTID gå eller åka kommunalt till vardags). Ett till Köln och sen därifrån till Klagenfurt i Österrike. Flygplatsen i Köln var den tystaste jag någonsin varit på. Märkligt men mysigt. När jag letade efter min gate ropade de ut ett personal call till Reinhard och jag började virra som en stressad gnu men hörde inte vad de sa ordentligt eftersom deras engelska lät som min grekiska. Sen plötsligt kom jag på att jag befann mig i Tyskland och att ALLA heter Reinhard här. Både i för och efternamn. Utropet var alltså inte till mig och jag kunde lugnt slå mig ned med en stor kringla och två ölkorvar.

När jag kom till Klagenfurt kunde jag inte känna mig mer hemma. Överallt fladdrade Gösser-vimplar (gösser är som ni kanske alla redan vet, den godaste öl som finns), det var srålande sol och 13 grader varmt och när jag tagit taxi till tågstationen kunde jag sitta i kortärmat ute och äta färsk sötlakrits med utsikt över en liten sjö och de mäktiga snötäckta alptopparna och bara njuta.

Två relativt korta tågresor senare mötte jag upp pappa i lilla staden Lienz och därifrån åkte vi till Matrei där lillebror väntade med varm bastu, öl och pistagenötter. På det korta tågbytet hann jag se en gubbe i Tyroler-hatt. På riktigt liksom!

Idag har varit första skiddagen och jag sög totalt. Jättefina backar, men otränad Josefin som till råge på allt sträckte insidan av låret efter tre åk. Dumt. Men vi har haft jättefint väder och jag tänker att första dagen inte räknas riktigt.

Nu ska vi strax basta men innan dess ska jag styrketräna lite, sen blir det middag med farbror Jarl och kusinerna Anton och Klara. Sist jag var här på hotell Goldried var Anton ca 80 cm lång och sträckte upp armarna mot mg och sa "Piii, bäja" allså "Josefin, kan du som är så lång, stark och snäll bära lilla mig nerför trapporna?" Detta var alltså femton år sedan så ikväll kommer jag nog inte få bära någon nerför trapporna.

Jag saknar er där hemma, det har varit så konstiga och flängiga veckor, och fler ska det bli. Nästa helg ska jag till Tyskland igen, men då på helt andra premisser. Sen kanske jag får några veckor av vanligt lunk igen.