Glas nr. tre... Än så länge har vi inte jätteroligt, men vi hoppas på andra akten.
tisdag 30 mars 2010
Dramaten
Säga vad man vill om Sveriges nationalscen (tillika Roberts nya praktik och arbetsplats)men åh vad vackert det är! Snart går ridån upp och vi sitter på samma platser som Marie Antoinette sitter på i filmen om henne; på andra balkong i mitten. Efter vårt andra glas vin för i afton kan det ju knappast bli fel med fars signerad Gösta Ekman.
Stockholmsmys i solsken
Lite lunch, varsitt glas vitt och lite chokladkaka på Rival är alla värda såhär innan påsk.
Samvetet
Igår kväll var det inte en bra afton.
Jag hade så dåligt samvete för så mycket att jag nästan fick ångest.
Nästan varje dag tänker jag på min mormor och hur längesen det var jag träffade henne. Hon är den mest fantastiska mormor som finns och jag älskar henne så obegripligt mycket. Den här veckan hade jag chansen att träffa inte bara henne utan mamma, Britt och Lasse och finaste kusin Harriet som går igenom den största av största resor just nu. Ändå så kände jag igår att jag inte kunde sätta mig i bilen och åka till dem. Min energi och ork räcker liksom inte till. Jag känner mig så slutkörd att jag inte orkar att planera ens en timme framåt. För detta fick jag naturligtvis sjukt dåligt samvete. Och har fortfarande. Jag hoppas ni förstår mamma, Harriet och mormor att jag inget hellre vill än att träffa er! Det är kroppen och orken som säger nej.
Min älskade lillasyster bor långt, långt bort i fjärran land. Vi tänkte att vi kunde åka och hälsa på henne också. Samma sak där. Det blev för mycket meck och alldeles för dyrt och jag fick lite kramp i magen bara av att tänka på att jag skulle flänga iväg igen. Älskade lillasyster. Jag saknar dig så att jag får tårar i ögonen när jag tänker på det. Förlåt. Förlåt för att jag sa att vi antagligen skulle komma och nu inte gör det. Jag vill så gärna träffa dig varje dag! Det var bara inte rätt vecka nu.
Det käraste jag har. Min skatt och kärlek har påsklov efter hårda och påfrestande veckor på skolan. Han såg så mycket fram emot sitt lov och att komma iväg någonstans. Först tittade vi på solsemestrar. De sköt snabbt i höjden i pris och det som fanns kvar hade föga solchanser. Sen pratade vi om roadtrip till min fantastiska släkt i Västerbotten, nu blir det inte av, vi pratade om Paris, en syster och sena kvällar med vin och skratt. Nu blir inte det heller av. Nu är han fast här med mig i Stockholm och jag är så rädd att hans lov ska kännas tråkigt och händelselöst. Förlåt älskade Robert!
Dåligt samvete är min värsta fiende. Jag har haft konstant dåligt samvete sen jag föddes tror jag, både för bagateller och för stora saker. Som tur var satt det igår en kärlek vid min sängkant och tröstade och försäkrade att inget var så hemskt som jag trodde. Det kände lite bättre efter några timmar och idag känns det ok. Ville ändå säga till dem jag älskar att jag älskar er, även om jag inte är hos er just nu.
Jag hade så dåligt samvete för så mycket att jag nästan fick ångest.
Nästan varje dag tänker jag på min mormor och hur längesen det var jag träffade henne. Hon är den mest fantastiska mormor som finns och jag älskar henne så obegripligt mycket. Den här veckan hade jag chansen att träffa inte bara henne utan mamma, Britt och Lasse och finaste kusin Harriet som går igenom den största av största resor just nu. Ändå så kände jag igår att jag inte kunde sätta mig i bilen och åka till dem. Min energi och ork räcker liksom inte till. Jag känner mig så slutkörd att jag inte orkar att planera ens en timme framåt. För detta fick jag naturligtvis sjukt dåligt samvete. Och har fortfarande. Jag hoppas ni förstår mamma, Harriet och mormor att jag inget hellre vill än att träffa er! Det är kroppen och orken som säger nej.
Min älskade lillasyster bor långt, långt bort i fjärran land. Vi tänkte att vi kunde åka och hälsa på henne också. Samma sak där. Det blev för mycket meck och alldeles för dyrt och jag fick lite kramp i magen bara av att tänka på att jag skulle flänga iväg igen. Älskade lillasyster. Jag saknar dig så att jag får tårar i ögonen när jag tänker på det. Förlåt. Förlåt för att jag sa att vi antagligen skulle komma och nu inte gör det. Jag vill så gärna träffa dig varje dag! Det var bara inte rätt vecka nu.
Det käraste jag har. Min skatt och kärlek har påsklov efter hårda och påfrestande veckor på skolan. Han såg så mycket fram emot sitt lov och att komma iväg någonstans. Först tittade vi på solsemestrar. De sköt snabbt i höjden i pris och det som fanns kvar hade föga solchanser. Sen pratade vi om roadtrip till min fantastiska släkt i Västerbotten, nu blir det inte av, vi pratade om Paris, en syster och sena kvällar med vin och skratt. Nu blir inte det heller av. Nu är han fast här med mig i Stockholm och jag är så rädd att hans lov ska kännas tråkigt och händelselöst. Förlåt älskade Robert!
Dåligt samvete är min värsta fiende. Jag har haft konstant dåligt samvete sen jag föddes tror jag, både för bagateller och för stora saker. Som tur var satt det igår en kärlek vid min sängkant och tröstade och försäkrade att inget var så hemskt som jag trodde. Det kände lite bättre efter några timmar och idag känns det ok. Ville ändå säga till dem jag älskar att jag älskar er, även om jag inte är hos er just nu.
måndag 29 mars 2010
Coola gänget
Kommer ni ihåg i skolan när det fanns lite coolare och lite ocoolare gäng?
Hur glad och stolt man kunde känna sig om nån i det coola gänget sa hej till en och stannade och pratade en stund (vilket gäng jag alltid har tillhört hoppas jag härmed går fram med nödvändig tydlighet). Idag har jag känt så typ tre gånger.
Att en människa jag ser upp till och nästan inte trott finns på riktigt, sagt hej till mig och pratat som att vi är jämlikar.
My God va cool jag kände mig när den snygga, blonda dansgurun (hon med the killer-abs) från den kända dansgruppen stannade och småpratade lite.
Nu är jag så trött att jag kan tänka mig att somna i ett badkar med kackerlackor.
Hur glad och stolt man kunde känna sig om nån i det coola gänget sa hej till en och stannade och pratade en stund (vilket gäng jag alltid har tillhört hoppas jag härmed går fram med nödvändig tydlighet). Idag har jag känt så typ tre gånger.
Att en människa jag ser upp till och nästan inte trott finns på riktigt, sagt hej till mig och pratat som att vi är jämlikar.
My God va cool jag kände mig när den snygga, blonda dansgurun (hon med the killer-abs) från den kända dansgruppen stannade och småpratade lite.
Nu är jag så trött att jag kan tänka mig att somna i ett badkar med kackerlackor.
söndag 28 mars 2010
Jag skyller på piller
Konstig dag alltså.
Kom inte igång riktigt. Var sur, irriterad och opeppad på ALLT hela dagen. Tillslut gick jag och pumpade lite för att få upp energin. Det funkade rätt ok.
Sen gick jag och Robbie på promenad och handlade färskt bröd och lite godsaker till en middag. Nu har vi ätit räkor och vitlöksbröd, jag har klippt Rob i vardagsrummet (som också är sovrum, arbetsrum, danssal osv...), sen har jag övat en låt inför imorgon då det är dans och sångrep. Är helt avhängd och har en röst som inte varit med mig på en vecka.
Som tur är kommer min bästa vän Yai-Li och Robert så utomordentligt väl överens att de gått och tagit ett glas ihop, varpå jag kan sitta och repa och vara smånere själv. Vet inte vad som hände idag... Jag har längtat så mycket efter den här lediga veckan och så var jag tvungen att repa imorgon, så alla våra planer blev kullkastade. Vädret är uselt och jag har ont överallt. Det är säkert de där pillrena jag börjat äta igen.
Räcker det inte med att bli personlighetsförbytt EN gång i månaden som normalt? Ska det vara såhär nu? Att jag har finnar i hela fejjan och ett humör som får Ior att verka som ett under av positivitet?
Aaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhh. Kom och peppa upp mig Jesus!
Kom inte igång riktigt. Var sur, irriterad och opeppad på ALLT hela dagen. Tillslut gick jag och pumpade lite för att få upp energin. Det funkade rätt ok.
Sen gick jag och Robbie på promenad och handlade färskt bröd och lite godsaker till en middag. Nu har vi ätit räkor och vitlöksbröd, jag har klippt Rob i vardagsrummet (som också är sovrum, arbetsrum, danssal osv...), sen har jag övat en låt inför imorgon då det är dans och sångrep. Är helt avhängd och har en röst som inte varit med mig på en vecka.
Som tur är kommer min bästa vän Yai-Li och Robert så utomordentligt väl överens att de gått och tagit ett glas ihop, varpå jag kan sitta och repa och vara smånere själv. Vet inte vad som hände idag... Jag har längtat så mycket efter den här lediga veckan och så var jag tvungen att repa imorgon, så alla våra planer blev kullkastade. Vädret är uselt och jag har ont överallt. Det är säkert de där pillrena jag börjat äta igen.
Räcker det inte med att bli personlighetsförbytt EN gång i månaden som normalt? Ska det vara såhär nu? Att jag har finnar i hela fejjan och ett humör som får Ior att verka som ett under av positivitet?
Aaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhh. Kom och peppa upp mig Jesus!
Vart fan är min dag?
Men va fan! Varför är det ingen som längre informerar om de här jäkla tidsomställningarna? Som tur är har jag en mobil och en dator som är smartare än jag och ställer om sig själva. Men mig är det ingen som ställer om. Här vaknar man i godan ro och har plötsligt sovit bort en hel dag. Oschysst!
Igår var jag och brorsan på en FANTASTISK konsert på Annexet. Hoffmaestro och Chraa fick oss att dansa, hoppa, sjunga och svettas som apor. Givetvis lyckades vi gemensamt genomföra en av deras numer klassiska "stormningar" som går ut på att hela publiken följer sångaren när han springer från sida till sida av scenen. De tidigare spelningarna jag bevittnat har varit markant mindre så det var en obeskrivlig känsla att hela Annexet sprang som vettlösa fram och tillbaka över golvet. Ingen gjorde illa sig, alla tog hand om varandra. Vldigt fint var det. Tack för en grym julklapp Jake!
Igår var jag på Hötorget just innan stängning, så nu är mitt hem fyllt av tulpaner och påskliljor. Det är härligt att vakna då, trots att man är en hel jävla timme sen...
Eftersom jag fått uppmaningen att börja kondisträna dagligen ska jag nu ge mig ut på en kort runda innan frullen. Det köstar på, det köstar på. Ok. Nu ska jag bege mig... Nu.... Snart... Alldeles strax...
Igår var jag och brorsan på en FANTASTISK konsert på Annexet. Hoffmaestro och Chraa fick oss att dansa, hoppa, sjunga och svettas som apor. Givetvis lyckades vi gemensamt genomföra en av deras numer klassiska "stormningar" som går ut på att hela publiken följer sångaren när han springer från sida till sida av scenen. De tidigare spelningarna jag bevittnat har varit markant mindre så det var en obeskrivlig känsla att hela Annexet sprang som vettlösa fram och tillbaka över golvet. Ingen gjorde illa sig, alla tog hand om varandra. Vldigt fint var det. Tack för en grym julklapp Jake!
Igår var jag på Hötorget just innan stängning, så nu är mitt hem fyllt av tulpaner och påskliljor. Det är härligt att vakna då, trots att man är en hel jävla timme sen...
Eftersom jag fått uppmaningen att börja kondisträna dagligen ska jag nu ge mig ut på en kort runda innan frullen. Det köstar på, det köstar på. Ok. Nu ska jag bege mig... Nu.... Snart... Alldeles strax...
lördag 27 mars 2010
Bloggförändringar
Åh mina små tussiga,bussiga läsare. Jag vet att jag är sämre på att uppdatera min blogg än jag brukar vara, men än så länge kommer det ju iaf ett inlägg om dagen...
Jag vet inte hur det kommer att bli med min lilla blorre en tid framöver... Måste tänka lite och ta ett beslut eller två. Lägga ner helt och hållet kommer jag "apselut inte" göra, men jag måste se över hur jag ska göra med vissa grejjor.
Min fantasi, mitt samhällsintresse och min förmåga att leva i en desillusionerad värld är just nu rätt begränsad och jag skriver ju i princip bara om mitt eget lilla betydelselösa liv. Nu kommer det i åtminstone två veckor framåt (framförallt nästnästa vecka) vara lite klurigt för mig att skriva om vad jag gör och tänker och däfrör kanske det blir lite glest mellan inläggen.
Men HÅLL UT!
Sen kommer det med all förhoppning dundra på igen som vanligt och ni får höra om papper i trosor, pms, träningsvärk, matorgier och semesterlängtan (nu när jag skrev ihop allt som min blogg faktiskt brukar handla om blev jag lite förskräckt. Detta måste ju vara den mest ointressanta bloggen of all time! Hur blev det såhär? Vem ska jag skylla på? Gud? Reinfeldt? Mig själv? Fan.).
Igår kan jag iaf säga att jag hade en heldag med massor av info sprudlande i huvudet, jag såg fler kändisar än vad som kan vara hälsosamt i ett och samma rum, jag fick pirr i magen av både glädje och skräck och jag avslutade dagen med en metal-konsert på Tjärhovsgatan som inspirerade till tusen. Sen somnade jag med kläder, linser och smink ochsov till tio.
Nu ska jag prova skor och bruncha med underbara Marit och Liz och en timma senare kommer min kärlek hit. Jippie yeayh!
Jag vet inte hur det kommer att bli med min lilla blorre en tid framöver... Måste tänka lite och ta ett beslut eller två. Lägga ner helt och hållet kommer jag "apselut inte" göra, men jag måste se över hur jag ska göra med vissa grejjor.
Min fantasi, mitt samhällsintresse och min förmåga att leva i en desillusionerad värld är just nu rätt begränsad och jag skriver ju i princip bara om mitt eget lilla betydelselösa liv. Nu kommer det i åtminstone två veckor framåt (framförallt nästnästa vecka) vara lite klurigt för mig att skriva om vad jag gör och tänker och däfrör kanske det blir lite glest mellan inläggen.
Men HÅLL UT!
Sen kommer det med all förhoppning dundra på igen som vanligt och ni får höra om papper i trosor, pms, träningsvärk, matorgier och semesterlängtan (nu när jag skrev ihop allt som min blogg faktiskt brukar handla om blev jag lite förskräckt. Detta måste ju vara den mest ointressanta bloggen of all time! Hur blev det såhär? Vem ska jag skylla på? Gud? Reinfeldt? Mig själv? Fan.).
Igår kan jag iaf säga att jag hade en heldag med massor av info sprudlande i huvudet, jag såg fler kändisar än vad som kan vara hälsosamt i ett och samma rum, jag fick pirr i magen av både glädje och skräck och jag avslutade dagen med en metal-konsert på Tjärhovsgatan som inspirerade till tusen. Sen somnade jag med kläder, linser och smink ochsov till tio.
Nu ska jag prova skor och bruncha med underbara Marit och Liz och en timma senare kommer min kärlek hit. Jippie yeayh!
fredag 26 mars 2010
Sovmorgon
Lite bakfull, lite hungrig och med en bulle på huvudet är jag nu på väg till ett heldagsmöte. När min vän Selina, som jobbade på mitt dagis innan jag kom dit, berättade att kl åtta skulle kännas som värsta sovmorgonen trodde jag aldrig att jag skulle känna så. But here we are. Vaknade fyra gånger mellan halv sex och sju och trodde jag hade försovit mig. Märkligt.
torsdag 25 mars 2010
Våffeldagen
Ikväll har det uträttats underverk i detta kök. Trerätters med våfflor på menyn på självaste våffeldagen. Till förrätt: våffla med stenbitsrom, crème fraiche, räkor och rödlök. Till varmrätt: Chèvre, potatis och örtvåffla, och till efterrätt: Champagnevåffla med varma hallon och vispgrädde.
Andreas stod bakom det fantastiska initiativet och det mesta av matlagningen och jag, Yai-Li och Sanna var glada och hungriga gäster. I nära fyra timmar satt vi och njöt av våfflor, vin och trevligt umgänge. Det perfekta sättet att avsluta en sjukt intensiv och tuff dag.
Imorgon ska jag träffa efterlängtade vänner och få ta del av en ny värld.
Morgonmål
Sista dagen på jobbet... Då ska det bjudas på cheese-cake. Tror den blev lite konstig, men hoppas den går ner ändå!
onsdag 24 mars 2010
Äntligen
Sol idag! Min näst sista jobbdag. Känns väldigt dubbelt. Jag kommer att sakna barnen så oerhört mycket. Igår blev jag bjuden på fantastisk middag hos yai-li efter ett pumppass att likna vid skärselden. Idag ska jag på't igen tillsammans med lillan och hoppas på att jag slipper gårdagens smärtsamma träningsupplevelse. Och det bästa av allt: idag kommer Marcus hem! Det är det bästa av det bästa! Hurra för idag!
måndag 22 mars 2010
Vissa åker tåg, andra lever livet
Nu sitter jag på tåget hem, i min älskade tysta avdelning. Har hunnit med en fika med vackra Isabelle på eftermiddagen (tack för att du bjöd en stackars fattiglapp Isa!) och blev sen bjuden på middag av finaste Hanna, Roberts kollektivkamrat. Har även fått pussas lite mer nu när jag fick en dag extra i Malmö. Men nu är det alltså hemfärd och imorgon jobba som vanligt. Tänk om jag var som Becka, min syster, som i detta nu blir bjuden på gratiskonsert i Paris av MIN kompis Thomas som är den mest genomsnälla personen i världen och dessutom den bästa och coolaste trummisen. Han spelar ikväll med franska Phoenix i deras hemstad och bjuder lillasyster och hennes vänner på konsert och efterfest. Avundsjuk...? It doesn't even begin to cover it, kan jag säga.
Strandsatt
Jag är fast. I Malmö. Ett bussmissöde kan vara både hemskt och bra på samma gång. Just igår var det både och. Synd att inte komma till jobbet, men tur i oturen att det var just här jag blev strandsatt. Här finns det nämligen en varm famn att vila i, stora,vackra ögon att drunkna i, och en skäggig haka att riva sig mot när det kliar. Det kunde varit värre, Mycket värre.
söndag 21 mars 2010
En enda man
Ikväll har vi varit på filmen A single man. Vilken film. Tom Ford har gjort ett ljuvligt, vackert mästerverk. Varje scen är vacker som en tavla. Men framförallt är den så gripande.
Temat, vilket jag inte vill avslöja för er som inte sett den, är dock väldigt nära fortfarande och det blev ibland jobbigt. Men vilken film.
Nu har vi just ätit middag på green mango och börjar förbereda oss på att än en gång säga adjö till varandra.
En enda man. Det är vad som finns för mig. Han bor i Malmö.
Temat, vilket jag inte vill avslöja för er som inte sett den, är dock väldigt nära fortfarande och det blev ibland jobbigt. Men vilken film.
Nu har vi just ätit middag på green mango och börjar förbereda oss på att än en gång säga adjö till varandra.
En enda man. Det är vad som finns för mig. Han bor i Malmö.
21/3
Idag fyller min bästa vän Anna-Lill år. Det är alltså en stor och fantastisk dag. Jag har turen att ha många goda vänner. Flera av vilka jag kallar mina bästa. Anna-Lill, jag vill verkligen att du ska veta att du har en alldeles speciell plats bland mina kamrater. Du är en förebild för mig tack vare ditt ödmjuka sätt, din ärlighet, din naturlighet, vänlighet, ditt coola sätt och din totala osjälviskhet. Att du dessutom är en så jävla begåvad sångerska, skådespelerska och dansare (ja, du ÄR en dansare) och vacker som en dag är ju bara en bonus. Jag är så otroligt glad att du har träffat kärleken Lillan. Vilken kärlek. En som verkligen är värd dig. Det är det verkligen inte alla som är, men i Keba har du hittat en jämlike i ödmjukhet, charm och älskvärdhet. Ni är så fina och vackra tillsammans och jag är så glad att vi får vara vänner och bo i samma stad. Jag ser fram emot att gå igenom livet tillsammans med er som vänner. Ni ska veta, båda två, att jag alltid finns här för er. Vänner som ni växer inte på träd!
Grattis mitt hjärta. Hoppas du har haft en fantastisk dag. Jag hoppas att jag får fira dig nu i veckan.
PUSS
Grattis mitt hjärta. Hoppas du har haft en fantastisk dag. Jag hoppas att jag får fira dig nu i veckan.
PUSS
lördag 20 mars 2010
Två sweety-pies
Världens finaste och stoltaste morbror med lilla nydöpta Mirah i famnen. Vår present: en mini-kånk från fjällräven gick väldigt bra hem.
Dope med dop
Hej hej. Nu ska vi på Roberts systerdotter tillika Gud barns dop. Vi har en ascool doppresent.
Trött på tåget
Nä. Nu börjar det bli svinigt tråkigt att åka tåg. Rödvinsfyllan är long gone och chipsen uppätna. Slumrade till och drömde att jag skulle hamna etta på Alex Schulmans utelista inom en snar framtid... Jag vet inte ens om han har en sådan. Det var iaf en mardröm. Nyss läste jag för andra gången Pluras försvars-krönika i Sthlm city-tidningen. Bekvämt att få fritt utrymme att vara ångerfull i en dagstidning när man gripits med fyra gram koks i jackfickan...
fredag 19 mars 2010
Första klass...
har jag aldrig haft råd att åka i. Men med en förinhandlad liten flaska rödtjut från systemet, lantchips och tysk ölkorv (någon som märkt av mitt ökade intresse för ölkorv på bloggen? Jag är inte sponsrad!) kan jag låtsas rätt bra. Att tåget jag sitter på tar FEM timmar på sig att komma till Malmö är en annan femma (ordvits! fan, jag är så jävla snabb! som en kulspruta i huvudet!). Idag kände jag faktiskt att jag verkligen kommer sakna mycket med mitt jobb. Ungarna, rutinerna, Kalle, Micke i köket och de schyssta föräldrarna. Well, well... Det nya kommer nog också bli skoj. Slitigt kanske. Men förhoppningsvis skoj.
torsdag 18 mars 2010
I mina trosor
Igår när jag kom hem från jobbet (efter min stängning jag inte visste om) var min hjärna lite avhängd.
Mensvärk utan ipren och tamponger på jobbet är inte att rekommendera. Att knyckla ihop vassa pappershandukar i underbyxorna är inte heller att rekommendera, men det fick jag alltså göra igår. Jag tror att alla på mitt jobb har varit i klimakteriet för ett antal år sedan, med bara några få undantag och dessa hade redan gått hem för dagen när denna nödlösning fick beprövas.
Trots detta tyckte jag att träning var en bra idé. Dock var min inplanerade Pump-klass på Medis så överbokad att jag fick ta mig till Södra Station en timma senare och dansa lite Afro. Det brukar vara roligt men jag var inte så på. Instruktören var gullig men märklig och gjorde stegen i olika takt hela tiden. Ett tag tänkte jag dra därifrån men hörde plötsligt Tyras stämma eka i bakhuvudet "Nobody likes a quitter!". I vanliga fall skulle jag låtsas att Tyra plötsligt fick en bakelse the size of Brasilien intryckt i käften, men just igår vågade jag inte gå emot hennes ekande fantasistämma i huvudet. Så jag stannade och körde järnet i fyra olika takter....
Efteråt var det rätt skönt ändå. Fick stretcha och basta länge. Väl hemma däckade jag som en elefant i soffan.
Tyvärr har jag ju INGA pengar än. Fick ju ingen lön förra månaden efter en miss av mina chefer. Nu är precis alla pengar helt slut och igår fick jag låna för att kunna äta resten av veckan. Detta gjorde att jag inte heller kunde gå och kolla på herr Ströbaek på Malmen som jag hade tänkt.
Mycket som ska göras "senare" nu p.g.a min pengabrist... Känner mig som en politiker som lovat pengar till kulturen, barnen, gamlingarna och skolan och som sen ändå bara lägger allt på kärnkraft och försvar. Jag är som en Björklund i miniformat... En Adelsohn Liljeroth med mindre ekonomi. En förklädd Tolgfors... Nä, Gud va hemskt! Tänk om jag vaknade och faktiskt upptäckte att jag var försvarsminister. Eller ännu värre... Anders Borg!
Ok, STOPP! Det är inte så. Det kommer aldrig bli så. Det har aldrig varit så. Jag är inte han!
Anders Borg skulle aldrig stoppa hårda pappersservetter i trosorna!
Mensvärk utan ipren och tamponger på jobbet är inte att rekommendera. Att knyckla ihop vassa pappershandukar i underbyxorna är inte heller att rekommendera, men det fick jag alltså göra igår. Jag tror att alla på mitt jobb har varit i klimakteriet för ett antal år sedan, med bara några få undantag och dessa hade redan gått hem för dagen när denna nödlösning fick beprövas.
Trots detta tyckte jag att träning var en bra idé. Dock var min inplanerade Pump-klass på Medis så överbokad att jag fick ta mig till Södra Station en timma senare och dansa lite Afro. Det brukar vara roligt men jag var inte så på. Instruktören var gullig men märklig och gjorde stegen i olika takt hela tiden. Ett tag tänkte jag dra därifrån men hörde plötsligt Tyras stämma eka i bakhuvudet "Nobody likes a quitter!". I vanliga fall skulle jag låtsas att Tyra plötsligt fick en bakelse the size of Brasilien intryckt i käften, men just igår vågade jag inte gå emot hennes ekande fantasistämma i huvudet. Så jag stannade och körde järnet i fyra olika takter....
Efteråt var det rätt skönt ändå. Fick stretcha och basta länge. Väl hemma däckade jag som en elefant i soffan.
Tyvärr har jag ju INGA pengar än. Fick ju ingen lön förra månaden efter en miss av mina chefer. Nu är precis alla pengar helt slut och igår fick jag låna för att kunna äta resten av veckan. Detta gjorde att jag inte heller kunde gå och kolla på herr Ströbaek på Malmen som jag hade tänkt.
Mycket som ska göras "senare" nu p.g.a min pengabrist... Känner mig som en politiker som lovat pengar till kulturen, barnen, gamlingarna och skolan och som sen ändå bara lägger allt på kärnkraft och försvar. Jag är som en Björklund i miniformat... En Adelsohn Liljeroth med mindre ekonomi. En förklädd Tolgfors... Nä, Gud va hemskt! Tänk om jag vaknade och faktiskt upptäckte att jag var försvarsminister. Eller ännu värre... Anders Borg!
Ok, STOPP! Det är inte så. Det kommer aldrig bli så. Det har aldrig varit så. Jag är inte han!
Anders Borg skulle aldrig stoppa hårda pappersservetter i trosorna!
onsdag 17 mars 2010
Endast Jossan är vaken
Nån som kan gissa vad detta är? Överblivna snöhögar inomhus? Gigantiska klickar mjukglass? Svanar som dyker efter mat? Eller bara en helt vanlig vila?
Förbannad
Ungefär såhär känner jag just nu efter att ha kommit till jobbet (extra tidigt dessutom) bara för att få reda på att jag inte börjar förrän en timma och fyrtiofem minuter senare. Det hade de visst glömt att meddela mig. Det innebär också att jag slutar två timmar senare än vanligt och plötsligt kullkastas alla mina planer för kvällen. Jävla Skit. Fan för dålig kommunikation!
Morgon
Idag var jag så rädd att komma sent att jag blev tidig. Jag som aldrig dricker kaffe ska faktiskt försöka mig på en kopp. Kan sluta med katastrof, med tjack-darrningar och klimakteriesvettningar men det är kul att prova...
tisdag 16 mars 2010
På banan
Idag: på banan igen.
Body Pump efter jobbet och sen en improviserad middag på det och jag känner mig så jävla grym. Då kan jag fira med min gigantiska Milka-chokladkaka från Tyskland tycker jag.
Just nu kollar jag Hollywood-fruarna från igår på tv3-play, men det går så jäkla segt att buffra så jag hinner blogga under tiden. Få tv-program får mig att skratta högt, men jag måste erkänna att detta gör det. Maria Montezami, herregud, finns det någon roligare människa, på riktigt?
Jag skrattar åt nästan varenda grej männskan säger. Sen de där tantsnuskiga Lena och Päivi mår jag bara lite illa av. Men det är ändå underhållning på hög nivå.
Mina blogginlägg är jäkligt tråkiga nu förti´n. Jag vet. Det är bara det att det att det enda halvintressanta som händer i mitt rätt intetsägande liv just nu får jag inte skriva om... Men snart så. Snart får jag skriva lite om det. Till dess får ni nöja er med en uppdateringblogg från något som låter som en blandning av en tonåring, en pensionär, en dagisfröken och en döing.
Dagens bästa upptäckt: På Coop på Östgötagatan säljer de stora gula russin på lösvikt för 79 kr /kg! Världens bästa snacks (förutom Milka Choco and biscuit förstås...)
Body Pump efter jobbet och sen en improviserad middag på det och jag känner mig så jävla grym. Då kan jag fira med min gigantiska Milka-chokladkaka från Tyskland tycker jag.
Just nu kollar jag Hollywood-fruarna från igår på tv3-play, men det går så jäkla segt att buffra så jag hinner blogga under tiden. Få tv-program får mig att skratta högt, men jag måste erkänna att detta gör det. Maria Montezami, herregud, finns det någon roligare människa, på riktigt?
Jag skrattar åt nästan varenda grej männskan säger. Sen de där tantsnuskiga Lena och Päivi mår jag bara lite illa av. Men det är ändå underhållning på hög nivå.
Mina blogginlägg är jäkligt tråkiga nu förti´n. Jag vet. Det är bara det att det att det enda halvintressanta som händer i mitt rätt intetsägande liv just nu får jag inte skriva om... Men snart så. Snart får jag skriva lite om det. Till dess får ni nöja er med en uppdateringblogg från något som låter som en blandning av en tonåring, en pensionär, en dagisfröken och en döing.
Dagens bästa upptäckt: På Coop på Östgötagatan säljer de stora gula russin på lösvikt för 79 kr /kg! Världens bästa snacks (förutom Milka Choco and biscuit förstås...)
Utsövd
Ujujuj, tre nätter knappt utan sömn tog till sist ut sin rätt. Igår somnade jag tio över sju och vaknade nu vid halv sju på morgonen. Skönt!
Tänkte egentligen detoxa mig lite igår och vara duktig med bra mat och träning, men det gick helt enkelt inte... Det blev bara sömn liksom. Det är ju inte dåligt heller, men idag ska jag försöka komma tillbaka på banan.
Det är så skönt att det börjat töa, men det är fortfarande så kallt. Tänk om en månad när det är så pass varmt att man slipper ullkappa och vantar. En månad går fort, men inte så fort som jag skulle vilja.
Helst skulle jag vilja att det blir vår redan på fredag när jag ska till Malmö och träffa Robert. Jag vet att jag har sagt det förr, men det här med distans är jobbigt. Särskilt när man har världens bästa kille kan jag tänka. Just det här att säga hej då hela tiden.
Nu ska jag hålla ut under min näst sista dagisvecka. Två veckor UTAN Anna-Lill på jobbet, vilket är väldans trist. Vilken tur att vi har världens gosigaste och gulligaste barn där i alla fall.
Ok, time for work.
Tänkte egentligen detoxa mig lite igår och vara duktig med bra mat och träning, men det gick helt enkelt inte... Det blev bara sömn liksom. Det är ju inte dåligt heller, men idag ska jag försöka komma tillbaka på banan.
Det är så skönt att det börjat töa, men det är fortfarande så kallt. Tänk om en månad när det är så pass varmt att man slipper ullkappa och vantar. En månad går fort, men inte så fort som jag skulle vilja.
Helst skulle jag vilja att det blir vår redan på fredag när jag ska till Malmö och träffa Robert. Jag vet att jag har sagt det förr, men det här med distans är jobbigt. Särskilt när man har världens bästa kille kan jag tänka. Just det här att säga hej då hela tiden.
Nu ska jag hålla ut under min näst sista dagisvecka. Två veckor UTAN Anna-Lill på jobbet, vilket är väldans trist. Vilken tur att vi har världens gosigaste och gulligaste barn där i alla fall.
Ok, time for work.
måndag 15 mars 2010
Just så
Man åker iväg en helg och kommer tillbaka till sol och bara gator. Just så ska det ju vara! Tyvärr saknar jag fortfarande ca ett dygns sömn, men förhoppningsvis håller jag mig på benen hela dagen ändå. Har fått tillbaka min heltid nu... De har lite svårt att bestämma sig där på jobbet tror jag...
söndag 14 mars 2010
Ich bin ein totalt ras
Back in the country. Underbart med sol. Jag är mer än lagom mör efter en totalt fantastisk (men för min lever, hårt påfrestande) helg i Berlin. Jag har inte sovit något i natt, så foton och uppdatering kanske dröjer till kvällen.
fredag 12 mars 2010
torsdag 11 mars 2010
Deka+dans
Ok.
Klockan är elva.
Om fyra timmar kommer en taxi.
Jag har inte packat en pinal.
Kom nyss hem efter en middag hos min partner in crime, Yai-Li.
Är lite på lyset.
Imorgon: Äventyr!
Finito
Det enda som syns på bilden är att jag är blek och ser trött ut, men faktum är att det faktiskt är ganska ljust ute. Trots att klockan är tio i sex. Det mina vänner, är ett sant tecken på att det inte är långt kvar till snowjoggersäsongen är finito!
onsdag 10 mars 2010
Min idol
Herregud vad jag tycker om Robyn. Ikväll gick programmet Dom kallar oss artister på tvåan och idag var det Robyns program. Hon är så sjukt jävla bra på alla sätt. Coolaste bönan i stan liksom. Vill inte ens vänta till senare i vår när hennes nya album ska komma. Jag vill höra det NU! Man fick höra lite smakprov i programmet och jag älskar det redan.
I mitt nästa liv ska jag bli lika cool, snygg och framgångsrik som Robyn.
Kolla programmet på SVT Play om ni inte sett det redan. Hon avslutar med att sjunga Show me love i en ascool version mitt på plattan i Stockholm. Totalt knäckande.
Micke Nyqvist och Gudomligheten
Sol är det nya svarta. Det borde vara sol jämt. Varje dag 24 timm... Nä, okej, men hela dagarna i alla fall.
Nu är jag färdigjobbad för idag och ska strax på med träningskläderna och försöka bli av med träningsvärken.
Får jag bara fråga... NÄR bestämde alla svenska filmregissörer (utom du Josef, om du nu skulle läsa) att gemensamt gå ihop och göra snyftare om himlen och körer och änglar och övernaturliga, eller förlåt, Gudomliga mirakel och att samtliga skulle casta Micke Nyqvist i huvudrollen... Börjar det inte bli lite märkligt nu?
Nu är jag färdigjobbad för idag och ska strax på med träningskläderna och försöka bli av med träningsvärken.
Får jag bara fråga... NÄR bestämde alla svenska filmregissörer (utom du Josef, om du nu skulle läsa) att gemensamt gå ihop och göra snyftare om himlen och körer och änglar och övernaturliga, eller förlåt, Gudomliga mirakel och att samtliga skulle casta Micke Nyqvist i huvudrollen... Börjar det inte bli lite märkligt nu?
Ohyggligt
Vilken ohyggligt go, trevlig, smart och rolig kvinna jag har haft som middagsgäst ikväll. Dessutom skriver hon fantastisk musik som hon framför på det mest delikata sätt. Lyssna här! Och ja, jag har snott bilden av dig Erika. För detta ber jag om ursäkt. Förlåt.
...
Vad ohyggligt mycket jag saknar den här människan. Snart ska vi ses, men det känns som hundra år till dess. I sommar kommer vi bo ihop. Det känns ohyggligt bra.
Jag har nu kollat andra halvan av Oscars-galan och är ohyggligt trött. Därför ska jag nu gå och lägga mig och invänta min ohyggliga träningsvärk. Härligt.
tisdag 9 mars 2010
I farten
Jag har fett bråttom så jag skriver ett inlägg i farten:
Avklarade aktiviteter idag:
Avklarade aktiviteter idag:
- Undanplockning hemma
- Återvinning- 3 kassar
- Morgonpromenad i solen längs med Årstaviken
- Möte med chefen
- Jobb på dagis
- Lämnat in tidrapporter
Aktiviteter yet to come:
- Upp med resväska samt skidkläder på vinden
- Body Pump
- Städning och matlagning
- Finaste fröken Svensson över på middag
Heja mig heja mig
måndag 8 mars 2010
Dumma dumma dom
Jag ramlade på gatan.
Ingen frågade hur det gick fast det var massor av folk där.
Pinsamt? Jovisst. Litegranna. Men mest ledsamt att alla är så självupptagna och har så bråttom att de inte kan fråga en medmänniska i total förödmjukelse och nöd om hon behöver hjälp.
Nu är alla ölkorvar jag köpte i Österrike slut. Det känns också väldigt ledsamt. Egentligen borde jag gå och träna, men jag är opepp. Ska kolla på Biggest Loser och se om jag får nån inspiration.
Något att verkligen glädjas åt dock är våren som är i antågande. Idag töade det ordentligt så att ismassorna utanför min dörr nästan försvann. Nåt annat som gjorde mig väldigt glad idag är alla fina barn och föräldrar som tydligen saknat mig på jobbet. Fick många goa kramar från mina underbara dagisbarn och många fina kommentarer från föräldrar som kom och hämtade på eftermiddagen. Usch vad jag kommer sakna alla gosiga pluttar.
Ingen frågade hur det gick fast det var massor av folk där.
Pinsamt? Jovisst. Litegranna. Men mest ledsamt att alla är så självupptagna och har så bråttom att de inte kan fråga en medmänniska i total förödmjukelse och nöd om hon behöver hjälp.
Nu är alla ölkorvar jag köpte i Österrike slut. Det känns också väldigt ledsamt. Egentligen borde jag gå och träna, men jag är opepp. Ska kolla på Biggest Loser och se om jag får nån inspiration.
Något att verkligen glädjas åt dock är våren som är i antågande. Idag töade det ordentligt så att ismassorna utanför min dörr nästan försvann. Nåt annat som gjorde mig väldigt glad idag är alla fina barn och föräldrar som tydligen saknat mig på jobbet. Fick många goa kramar från mina underbara dagisbarn och många fina kommentarer från föräldrar som kom och hämtade på eftermiddagen. Usch vad jag kommer sakna alla gosiga pluttar.
Tjugotvå
Kan ni fatta att den här lilla gullestumpan fyller 22 år IDAG! Hon är mig så vansinnigt kär att jag inte riktigt kan beskriva det. Min älskade fina syster, som alltid är lojal, alltid fett snygg, alltid har snälla händer att klappa med om man är ledsen, alltid skrattar råast och roligast åt konstiga saker, alltid har svar på tal och som sjunger som den rockigaste av änglar.
GRATTIS MITT HJÄRTA. Hoppas att Paris är solig och roligt och ger dig den bästa av födelsedagar. Jag älskar dig!
Ingen vanlig måndag
Nu är det måndag och i vanliga fall skulle jag varit på jobbet för längesedan...
Nu är det inte i vanliga fall eftersom jag ligger i min säng forfarande, men jag har inte sovit till nu, jag har varit en duktig flicka och skrivit tidrapporter till jobbet. Jag har sagt upp mig från dagis och slutar sista veckan i mars. Tydligen sved det lite eftersom de nu halverat min tjänst sista veckorna jag har kvar, för att typ make a statement eller nåt... Irriterande, men inte värt att tjafsa om.
Jag börjar alltså inte förrän klockan tolv och ska strax gå upp och äta frukost så att jag kan gå ut i solskensvädret sen. MYSIGT.
Ser fram emot att träffa Lillan på jobbet. Det var alldeles för längesedan nu. Och kan knappt vänta till jag får träffa alla barnen. Ujujuj vad jag kommer sakna dem när jag slutar.
Nu är det inte i vanliga fall eftersom jag ligger i min säng forfarande, men jag har inte sovit till nu, jag har varit en duktig flicka och skrivit tidrapporter till jobbet. Jag har sagt upp mig från dagis och slutar sista veckan i mars. Tydligen sved det lite eftersom de nu halverat min tjänst sista veckorna jag har kvar, för att typ make a statement eller nåt... Irriterande, men inte värt att tjafsa om.
Jag börjar alltså inte förrän klockan tolv och ska strax gå upp och äta frukost så att jag kan gå ut i solskensvädret sen. MYSIGT.
Ser fram emot att träffa Lillan på jobbet. Det var alldeles för längesedan nu. Och kan knappt vänta till jag får träffa alla barnen. Ujujuj vad jag kommer sakna dem när jag slutar.
söndag 7 mars 2010
Österrike i bilder
Några timmar innan avfärd... Lösfransar, läppglans och totalt utpumpad...
Snack på flygplatsen i Köln. Me likeeee!
Tågstationen i Klagenfurt. Me likeee even more!
Pappa i ägget.
Första skiddagen. På väg upp i äggliften.
Kyrktornet i Matrei.
Jag och lillebror i väntan på skidbussen.
Lunch i backen. Två oerhört snygga och normalstörda unga skidåkare.
Gulaschsoppan.
Lillebror och skidglasögonen.
Lillebror och farbror Jarl dricker en Gösser i backen.
Vackra kusin Klara.
Jag ser ut som ett barn med en snygg plogpose och inga stavar...
Pappa äter Knödel och sauerkraut... Inte vad jag skulle välja att äta varje dag.
Soooool
Utsikt
Finnig och osminkad är det enda rätta på skidsemester.
Våra fina skidor
Gäspning i väntan på bussen
Alla skidåkare matchar ju nagellacket med mössan... Japp...
Kallaste dagen. Ibland ville man dö.
Far, bror och berg.
Detta saknar jag nog mest av allt. Gösser och Bretzl.
Mycket snö liksom....
På färjan Puttgarten-Rödby, efter ca 14 timmars körning.
Resten av hemresan gick något smidigare.
Pappa i ägget.
Första skiddagen. På väg upp i äggliften.
Kyrktornet i Matrei.
Jag och lillebror i väntan på skidbussen.
Lunch i backen. Två oerhört snygga och normalstörda unga skidåkare.
Gulaschsoppan.
Lillebror och skidglasögonen.
Lillebror och farbror Jarl dricker en Gösser i backen.
Vackra kusin Klara.
Jag ser ut som ett barn med en snygg plogpose och inga stavar...
Pappa äter Knödel och sauerkraut... Inte vad jag skulle välja att äta varje dag.
Soooool
Utsikt
Finnig och osminkad är det enda rätta på skidsemester.
Våra fina skidor
Gäspning i väntan på bussen
Alla skidåkare matchar ju nagellacket med mössan... Japp...
Kallaste dagen. Ibland ville man dö.
Far, bror och berg.
Detta saknar jag nog mest av allt. Gösser och Bretzl.
Mycket snö liksom....
På färjan Puttgarten-Rödby, efter ca 14 timmars körning.
Resten av hemresan gick något smidigare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)