Lyckat genrep

Idag sökte jag scenskolan i Stockholm. Som tur var sken solen redan tidigt på morgonen när jag skulle cykla iväg till Gärdet. Var uppe långt mycket tidigare än vanligt och cykelturen var verkligen behövlig för att väcka både huvudet och kroppen. Av någon outgrundlig anledning hade jag och min andra hälft Hannah valt SAMMA dag och SAMMA tid! What are the odds liksom (för den som är sjukt matteintresserad eller väldigt uttråkad finns alla uppgifter man behöver för att räkna ut det verkliga oddset på Teaterhögskolan i Stockholms hemsida)? Som tur var känner ju jag och Hannah varann så bra att det faktiskt inte kändes jobbigt alls. Bara skönt. Tryggt liksom. Vi har ju ändå gjort i princip allt det senaste halvåret tillsammans.

Ska inte gå in på vad jag fick göra för texter och hur jag kände i alla situationer. Kan bara säga att jag kände mig glad precis efteråt, sugen på att göra igen och göra meeeera. Juryn var superfin och snäll. Jag kände dock en av jurymedlemmarna, en kanonskådis som är före detta elev på skolan. Hade ingen aning om att han skulle sitta med (vi har ju liksom ingen kontakt på det sättet) och blev lite paff när juryn presenterade sig och han var där. Hann dock rannsaka mig själv i prepprummet och kom på att det faktiskt inte gjorde nåt att Albin satt med. Kunde till och med vara lite kul. När jag kom in frågade han direkt om jag ville att han skulle gå ut, men det sa jag sanningsenligt att det behövde han inte. När jag hade gjort min första text och blev inkallad igen så sa Albin att han tyckte att vi kände varann för bra så att han ställde sig utanför dömandet av mina prov, men att han gärna satt med som åskådare även på min andra monolog. Det kändes helt rättvist. Tänkte inte på det förrän då. Att det kanske skulle bli en grej av att han satt med och dömde i mitt prov. Att ifall jag gick vidare skulle jag alltid undra ifall det var för att vi känner varann och ifall jag stöp på första skulle vi få det jobbigt nästa gång vi sågs. Det kan ju inte vara varken lätt eller roligt för Albin heller.

Har ingen aning om hur det gick, men jag hade roligt och det var det viktigaste.

Resten av dagen spenderade jag och Hannah tillsammans. Vi unnade oss en lasagne och en kaffe på stan. Jag blev hög av mitt och sen råbakis (japp, kaffe har den effekten på mig... moget). Mådde så illa att vi fick ligga i min soffa heeela eftermiddagen och kvällen, förutom en väldigt kort kvällspromenad som vi fick avbryta när Hannah plötsligt påminde mig om att Bonde söker fru strax skulle börja.

Nu är jag äcklad av all glass jag ätit och att jag inte rört på fläsket ens i närheten av så mycket som jag skulle gjort idag... Imorgon. Då jävlar!