Igår firade jag och andra den snygga kvinnan till höger på hennes 22-årsdag. Ojojoj, hon är mig så vansinnigt kär. Kan inte tänka mig riktigt hur det var innan vi kände varandra. Nu är det ju (och kommer antagligen liksom alltid att vara) Lena och Gunilla 4-ever! Grattis älskade kära Hannahbanna Galenpanna. För mig blev det en tidig kväll med bara en öl. Gött att träffa Briggert, Eva o Micke, Lillan, Emmelie, Joel och Marie, de är såna finisar allihop.
Nu idag var det först brunch på String med Emmelie o Lillan. En som vanligt underbar sådan, som man rullar ut ifrån. Sen var det segt jobb på Götgatan och sen kände jag att det var dags för löpbandet igen. Har fått en helt ok kontinuitet igen i slutet av den här veckan och kände att orken och energin var på topp. Efter två km började det dock spridas en välkänd smärta i ländryggen och när springturen var slut fick jag ett välkommet svar på varför jag varit så sur och ledsen om vartannat den här veckan. BLOD I BRALLAN. Som tur var inte så mycket. Jag kunde styrketräna också i lugn o ro och sen cykla till pappsen.
Min papps! Han är nog den bästa pappan som finns. När jag kom upp i lägenheten doftade det fantastiskt av LUSSEBULLAR! Jajjamensan, pappa hade bakat minsann och jag fick med mig en stor påse hem. Förutom det fick jag två påsar med lyxigt knäckebröd (ja! knäckebröd kan vara lyxigt!!!), en stor färdiglagad renstek-som är bland det godaste jag vet. pepparkakor och en Amaryllis och en Hyacint. Rena julafton helt oväntat!!! Som om inte det var nog fick jag en överraskning till när jag kom hem! Pappa hade kört över ALLA min krukväxter som stått hos honom i drygt ett år. Det är som en djungel hemma nu och supermysigt. Hann ställa fram min julbock och min adventsljusstake också. Titta vad mysigt det är i mitt fönster nu! Plötsligt känns allt så mycket bättre! Tänk vad skönt det kan vara att få förklaringar till deppighet. Blod i brallan kan vara ganska bra ibland. Dock vill jag framhäva att jag fortfarande tycker att den som tog fram Ipren borde få Nobelpriset i fysik.
Det kan ju förklara att föregående blogginlägg var lite lågt...
SvaraRaderaKänner igen det, att man aldrig fattar det!