En skön insikt

Den här fredagen har varit lite skum. Och lång. Tvättade på morgonen o gick sen o tränade ett core-pass som inte kändes som ett ordentligt träningspass. Cyklade till jobbet på Götgatan men hann bara vara där i typ 2 timmar innan de ringde från Gallerian och ville att jag skulle komma dit istället. Upp på cykeln igen i iskylan. Efter jobbet tänkte jag gå på filmfestivalen, men eftersom jag inte hämtat ut mitt volontärpass som jag får gå på gratis film för, så kändes det bara jobbigt så jag cyklade hem igen och kollade på Idol med Hannah. Börjar bli tradition... Vi drack en ganska god drink av vad jag hade hemma och fortsatte sen med starkvinsglögg... Skulle antagligen blivit mer berusade ifall vi åt jästa tomater, men vi pallrade oss ändå ut en sväng till mitt kära gamla Ljunggrens. Detta underbara ställe som var mitt andra hem under en lång period förförra och förra året.

Nu till insikten. Jag har inte varit på Ljungan på väldigt väldigt länge (ok, det var inte DET som var insikten). Kände nu att jag kunde se allting utifrån på ett annat sätt. Egentligen saker som man alltid kunnat se om man verkligen velat men nu blev allt så tydligt. Spelet. Spanet. Ragget. Den extremt omsorgsfulla jag-klär-mig-som-ingen-annan-för-jag-är-unik-looken hos de som ska vidare till Berns sen. Det var ganska kul att se men också lite tragiskt. Jag gillar Ljunggrens. Och det är KUL att spana på folk där men även om klientelet ändras så är det alltid samma spel. Samma strävan efter att vara cool och trendig, fast på ett nonchalant söderaktigt vis. Min insikt handlade om att jag verkligen inte längre känner att jag missar nåt om jag inte är där. Även om Moneybrother är där. Han är alltid där. Eller nån annanstans. Min lägenhet is da shit just nu. Det är där det händer!

Lägger upp en bild på Becks från Ljunggrens förra vintern. Gosse vad jag saknar min lilla lillasyster.