Ont, det gör ont

Näe, det här är verkligen inte kul alltså.

Idag har jag varit hos världens bästa kiropraktor Fredrik. På väg dit hade jag, om jag inte var av "det-ordnar-sig-alltid-typen", fått lite panik för att jag inte kunde andas och för att det smärtade så oerhört i bröstet. Väl framme tog det typ en kvart för mig att ta av jackan... Nu vet jag hur det känns att ha ålderskrämpor liksom.

Fredrik försökte knäcka så gott det gick, men låsningarna satt så hårt att det inte gick överallt. Dessutom har det blivit ordentligt inflammerat runt hela området och det gjorde så ont bara när han nuddade vid det att det inte gick att knäcka just där.

Som tur är har Fredrik försökrat mig om att det går att lösa, men jag får komma dit imorgon också för att se om det går lättare att knäcka då.

Jag är så arg på mig själv att jag inte gick till honom tidigare. Jag har ju haft ont länge. Men nu får jag skylla mig själv. Och det är ett hårt straff kan jag säga. Det gör hiskeligt ont på hela vänster sida från bröstet, över axeln och ner mot skuldran, och smärtan sitter liksom inuti, så jag kan inte göra nåt själv.

Fy bubblan för att ha ont. Det är nästan lika tråkigt som att vänta eller stå i kö.