Ok, nu känns det lite bättre.
Det är krångligt med distans som jag redan har konstaterat några gånger på den här bloggen. Jag har haft en möjlighet att få bo tillsammans med min kärlek i sommar och dessutom jobba med det jag vill och även om inget har varit färdigt så har det känts som att det skulle kunna bli av. Men nu helt plötsligt så verkar det inte bli så enkelt längre. Detta i kombination med snöstorm, kyla, mörker och att Robert måste åka imorgon igen gjorde att jag tappade peppen totalt.
Som tur var gick vi och såg Till Vildingarnas Land på bio och den var väldans fin och vi grät men blev glada ändå.
Nu ska vi äta och titta på slutet av schlagern och krama ur de sista timmarna innan vi ska skiljas igen.
hej josefin. jag tänker på dig i snöstormen. idag hade vi sol och ganska varmt så vi spatserade runt på stan i parker o gick till moskéen o sen satt jag och simone på en parkbänk på promenstråket bland hustaket och lagade varsin trasig jacka med nål o tråd. som små tanter. åt godis o pratade om våra tonårsförälskelser. det var gött. men jag saknar dig så ohyggligt mkt just nu. det är inte så kul. jag mår inte så bra tror jag, jag behöver vara mer med folk som är snälla, t.ex. dig. jag älskar dig massa. och lycka till med beslutstagandet. det är inte alltid lätt att tillverka kaskelot.
SvaraRaderaFilmen är underbar! Jag vill bo i vildingarnas land med Carol och alla de andra!
SvaraRaderaHoppas det är bra med dig. Jag är lite uttråkad och snokar omkring på facebook och hittar lite bloggar.. :)