Tänk att livet kan kännas som världens bästa och världens djävligaste med bara en natt emellan.
Alla hjärtans dag. Jag har i år firat min finaste någonsin. Krävs inte så mycket om man får vara med den man älskar. Mysfrukost, blomma på sängen till min kärlek, teater, pussar, filmen Avatar i 3D (jag blev helt såld, nu vill jag vara blå, gigantisk och leva i djungeln) och lite mat på en sylta hann vi med innan jag var tvungen att sätta mig på nattbussen hem igen.
Nattbussen alltså... inte det roligaste jag gjort. Åtta och en halv timme i olika obekväma sittande ställningar. Att sova var ju ungefär lika lätt som att tacka nej till gratis öl och snacks, och som pricken över i fick jag åka direkt från centralen till jobbet. Jag kanske inte behöver nämna att jag inte varit en suverän fröken idag. Att Lillan var borta och att min vidriga mensvärk satte in utan ipren att tillgå räknades inte heller till dagens plussidor.
Nu är jag hemma efter det här outhärdligt långa dygnet. Måndagar jobbar jag 08-19 och utan sömn föregående natt har jag märkt att jag under måndagkvällar antar en lite blekare nyans än min vanliga svålvita.
Snart är det dock sommar. Eller iallafall vår. Och alldeles jättesnart måste jag veta vad som händer i vår. Rättare bestämt på onsdag. Och kanske även lite på söndag. I båda fallen kan ni hålla era tummar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar