
Nu är jag hemma i Roberts säng och har en konstig ångest i bröstet... Hmm. Vad KAN det vara? Det kan väl aldrig vara "imorgon-är-det-söndag-och-redan-halv-tio-ska-vi-skiljas-åt-och-vet-inte-när-vi-ses-igen-ångest"... Nä, det kanjag aldrig tro. Det är nog bara fullmånen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar