Ojojoj. Nu kan tårarna inte sluta rinna. Pinsamt. Jag sitter nu på det andra tåget mot Uddevalla och hann precis träffa lillasyster i en kvart på stationen. För många hej då'n per dag kan aldrig vara bra. Men det var så klart jättehärligt att ses. Lillasysterkramar och lillasysterskratt är som vitsippor och rabarberkräm för själen.
Å lilla hjärtat, avsked är alltid jobbiga. Jag sade hej då till Jenny i fredags, och det är inte roligt alls. Men det fina är att man har personer som man bryr sig tillräckligt mycket om för att sakna, och inte vilja skiljas från! Och att man får träffa dem igen förr eller senare!
SvaraRaderaPuss på dig
<3<3<3
SvaraRaderajag drömde att jag åt rabarbersoppa...