Tänk va skönt det kan vara att höra att människor är i samma situation som en själv. Att någon annan har samma tankar och funderingar och brottas med känslor av vilsenhet som jag gör att världen krymper lite och jag blir mindre ensam.
Idag var en ruskigt trött dag på jobbet efter den sena hemkomsten igår. Runt ettiden kändes det som jag var tillbaka på banan igen bara för att bli helt apatisk igen vid fyra. Jag hade lyckats förtränga att jag skulle på teckenspråkskurs genom jobbet på kvällen och bara hade en timme mellan jobbet och kursen som hölls... ja, på jobbet liksom. Ingen idé att åka hem emellan alltså. Jag hann iaf hämta ett paket åt min syster och driva runt i en ICA-butik innan det var dags.
Kursen var väldigt rolig och jag lärde mig riktigt många ord och fick dessutom hålla en sjutton dagar gammal bebis i en kvart. Detta genererade precis lagom energi till att hinna städa lite hemma efteråt innan Marcus och Isa kom förbi på te, mackor och choklad. Mycket trevligt.
Jag och Isa har samma tankar och känslor om karriär och livsval just nu och det var skönt att dela det med henne. Dessutom hade jag fått två långa och fina mail av goa vänner som också befinner sig i en konstig vägvalssituation i livet. Tänk vad det kan hjälpa ibland att höra ifrån fina vänner.
Nu är jag så trött att ögonen värker. Förhoppningsvis får jag ta vilan imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar