Sista

Sista gången vi kört första akten. Dagens första föreställning var väldigt energifylld vilket är lite ovanligt för söndagsmatinén. Konstigt nog har vi tappat lite till kvällens show och det är så himla dumt, för nu är det massor av godbitar här och tittar. Men nu ska vi försöka rocka röv till andra akten. Den absolut sista.

Slut

Detta har varit en underbar dag som började med tidig mysfrukost, fortsatte med att både jag och Rob hade varsina lyckade föreställningar och slutade med en mycket trevlig kväll i goda vänners lag i vimlet på Odenplan. Nu är det dock sömn och åter sömn som nalkas.

Allt på en gång

Ny, underbar skidjacka inhandlad! Snygg va?

Det var en julklapp frånsnälla pappa och som tur var hade de dessutom rea på Igor Sport på Götgatan. Allt var -50%, så jag fyndade ett par skidbyxor för 400 spänn, ett underställ och en varm tröja för nästan inga pengar. Då kunde jag ju inte stå emot ett par alldeles perfekta Nike Air springskor. De kostade ganska mycket trots att det var halva priset, men jag behöver VERKLIGEN nya jogginggummin så det var verkligen ett kap.

Med dessa nya kompisar i min ägo kunde jag ju inte göra annat än att äntligen gå och träna. Fick mig en ordentlig genomkörare av hela kroppen och skorna var fina och bra att springa i. Dock lämnade kroppen rätt mycket att önska gällande kondis och styrka. Men nu har jag ju fått tummen ur, så nu blir det snart ändring på det!

Nu dock måste jag börja göra i ordning här hemma inför ett oerhört efterlängtat möte. Min kärlek kommer hit idag och världen har sällan varit vackrare. Eftersom ost, vin och kex gick hem hos Tengil igår tänker jag bjuda på samma sak ikväll. Och till eh...en till...efterrätt blir det lite half baked av Ben&Jerry och deras eminenta crew.

Denna dagen innehöll plötsligt ALLT.

Utpumpad

Så känner jag mig efter denna krävande vecka och långa arbetsdag. Eftersom det var så pass kallt ute fick vi stanna inne med alla barn hela dagen och det gjorde att det blev högljutt och bråkigt under eftermiddagen. Nu är det minus fjorton i Tallkrogen och som plåster för en trött hjärna, världens vackraste trollska måne. Nu ska här handlas skidkläder för om några veckor bär det av till Österrike och dess Alper.

Rawson-fitness

Jodå, jag känner mig själv rätt bra. Var på väg att sätta på mig träningskläderna när Tengil ringde. Beslutade mig för att träna IMORGON istället. Skitdåligt. Jag vet. Har just nu sjukt dåligt samvete och har lite ångest. Men men, nu lyssnar jag på Monroe och försöker låtsas att jag blir superfit av några glas rödvin.

Mina jag och mig själv

Men va fan. Jag kommer inte ur min fucking soffa. Förlåt kraftuttrycken, men jag blir så trött. Här läser jag på diverse bloggar om folk som är så duktiga och hurtiga och varje kväll tänker jag att IMORGON. Då ska minsann jag också gå till gymmet och svettas och bli stark, men sen kommer jag hem och tycker plötsligt att det är sjukt mycket viktigare att kolla vem som vinner Top Model, vad de ska göra på Top Chef och hur kluvna mina egna toppar blivit. Jag är vinnare i Top Lazy. Jag är vinnare i Top Lame Excuses och i Top Get A Life.

Om jag finge drömma nu skulle jag på med träningskläder och sen ge mig ut och bråka med vinden fram till SATS och köra ett Pump-pass. Men det går ju inget pump-pass idag, så det bästa som kan hända är ju att jag drar mig dit ändå och åtminstone springer en stund.

Om jag känner mig själv rätt kommer jag ligga på soffan och dega tills Malin har slutat jobba och vi ska kolla klänningar och dricka vin på Beyond Retro. Ahhh, tag dig samman kvinna!

I trapphuset

Detta är strax innan kl sex när jag just skulle vada till tunnelbanan. Jag hann och nu kommer den om en minut. Tidigt? Javisst. Peppad? Sådär va...

Sista onsdagen

Åh vad skönt att ha den här föreställningen avklarad. Var lite orolig att jag skulle bli illamående igen, men jag blev bara väldigt yr och fick lite hettningar då och då, annars gick det som smort och vi hade en underbar publik som var med och skrattade från början. Alltid lika härligt att spela då.

Idag hade vi äran att besökas av Andreas, Nicole, Lisa och Daniel,varav den sistnämnda själv var med i revyn förra året. Alla verklade glada och jag var så glad att de kom! Känns alltid extra skoj att spela för folk man känner.

Imorgon öppnar jag igen, och trots att det känns oerhört vemodigt att det var sista onsdagsföreställningen idag så kommer jag inte sakna att komma hem så pass sent kvällen innan öppning. Ska vara på dagis 06.30. Det tar emot minst sagt. Ska bli mys att träffa barnen dock. Har saknat dem nör jag varit hemma och mått illa.

Vilker jevvla väder vi fått igen. Fick stanna och vila på väg till tunnelbanan! Tog typ en kvart längre att gå. Men hellre snö än slask, så jag ska inte klaga.

Tillbaka

Jaaa. Jag har vaknat och fått livet tillbaka. Alltså aptiten!

Det är så ljuvligt. Det första jag firade med var juleskum som jag köpte igår för fem kronor bara ifall att jag skulle bli sugen på det idag. Och det blev jag. Sen har jag fortsatt med äggröra, paprika, blåbärssoppa och apelsiner. Lövely!

Mina kollegor på dagis ville helst att jag var hemma idag också eftersom magsjuka är så smittsamt, och det var nog bra att få sova ut ordentligt. Däremot måste jag spela ikväll. Det kommer nog gå bra, men känns lite läskigt och osäkert att ge 100% på scen när jag varit så dålig precis. Men, men, det är två timmar kvar till dess jag måste åka, så jag ska vila ordentligt och det blir nog bra när jag väl är där.

Det tristaste med att vara sjuk (förutom att man har så jäkla ont förstås) är att man hamnar så efter med allt hemma. Nu är det ostädat och fult hemma och då får man liksom ingen inspiration till någonting. Kanske hinnar jag fixa lite innan jag ska åka. Måste bara kolla lite Oprah först...

Inte ens halloumi

Alltså. Magsjuka suger verkligen. Det är vidrigt att ha ont överallt. Varenda muskel och varenda led ömmar och gör ont. Jag kan varken sitta, ligga eller stå utan att vilja byta ställning varannan sekund. Ingenting är bekvämt.

Och att inte kunna eller vilja äta... Det är banne mig en förbannelse. Det brukar ju vara det bästa jag vet, men idag blir jag inte sugen på ens det godaste av det goda. Tänkte att när jag slutat må direkt illa skulle jag unna mig nåt gott, men trots att de flesta kräkreflexer slutat ta över min kropp var femte minut så är jag inte sugen på någonting.

Inte ens Halloumi (osten, Becka...).

Nu har jag ringt finisarna på jobbet och de tycker att jag ska vara hemma en dag till. Det är väl lika bra, men det är så outgrundligt tråkigt att vara hemma utan att kunna göra nåt. Inte ens mysa framför en film funkar för det gör för ont i ryggen. Sabla virus.

Nyss fick jag dock prata med ett av våra finaste barn på dagis som gillar att hinna fram till telefonen före fröknarna...

-Hej Josefin!
-Men hej Victor! Är det du?
-Ja, det är det. Det tycker väl du är roligt?

Sen hann vi inte prata mer innan fröken C fick napp på telefonen. Men han hade ju rätt, det var väldigt roligt. Oftast brukar han hålla på med en låtsastelefon och det är alltid samma scenario:

-Josefiiiin, det är telefon till dig.
-Jaha oj, är det? Vem är det då?
-Det är din kompis, han har blivit biten av en hund!

Alltid, alltid, alltid har min kompis blivit biten av en hund, ibland får jag prata med kompisen, ibland med kompisens mamma och ibland med själva hunden. Det är, som ni förstår, alltid lika roligt.

The Beatles

Igår var det Guldbaggegalan och idag är jag magsjuk och hemma från jobbet. Jag tror inte att det har något med guldbaggen att göra egentligen men ville ändå ha det sagt.

Kul att se den annars så gravallvarliga Noomi le litegranna. Jag respekterar Noomi helt och fullt och tycker att förutom att vara en fantastisk skådespelare så är hon så vacker att hälften vore nog. Men jag kan inte hjälpa att jag tycker att hon och hennes man är så... pretentiöst seriösa. Allt i livet handlar inte om liv och död liksom. Känns lite som att det är en pinne fastkilad någonstans där solen inte lyser.

Well, well, intressant var att de försökte sig på något slags genustema i år. Tyckte inte riktigt att det lyckades. Känns som att tanken var god, men någonstans tappades den bort och blev pinsam och lyckades nästan underblåsa den rådande uppfattningen om vad som är manligt respektive kvinnligt.

Lisa Siwe lyckades dock alldeles utmärkt i sitt tal, medan Ulf Malmroos, vars filmer jag gillar skarpt, framställde sig själv som rätt dryg och självcentrerad... Det räddades icke av att han tillkännagav att han hällt i sig 5 GT. Varför göra det? Och varför dela med sig av det?

Det som gjorde mig lite besviken var att de här parodierna på de nominerade filmerna i år var så fullkomligt humorbefriade. Jag brukar ÄLSKA dem, men i år var de bara tråkiga. Min största favorit hittills kan ni se här! Andreas är fett ghetto!

Fares är coolast i världen och jag gråter blod över att jag inte lyckats få biljetter till De tre musketörerna än och satan i gatan vad hon kan sjunga den där Linda Pritchard. My GOD! Hoppas hennes låt till melodifestivalen är en riktigt svulstig rockanthem.

Det bästa med galan var ju ändå Mads. Många år har gått sedan jag föll pladask för denne obeskrivligt manlige dansk, och fortfarande tycker jag att han är ruskigt het. En gång för längesedan träffade jag honom en sen kväll i Stockholm. Ibland undrar jag om jag inte drömde. Men det gjorde jag faktiskt inte, men det ska jag berätta om någon annan gång.

Nu ska jag fortsätta ha led och muskelvärk och få kväljningar varje gång jag rör mig.

Finito

Nu vill jag åka hem. Sova sova sova. Vi har nu städat efter kvällens andra riktigt lyckade föreställning. Energin infann sig som tur var ordentligt lagom till starten, men nu är den på total minusstatus. Förresten har jag inget internet hemma just nu, så det blir bara mobilbloggning ett tag.

Fem minuter

kvar till andra föreställningen. Fortfarande lite tungt huvud men mycket bättre än för några timmar sedan. Finbesök av hela sju personer från Roberts familj och min fina kusin Julia och Suzanne. Nu kör vi slut på sista energin.

Som ett svin

Jag är bakis som ett svin. Igår hade vi vår bästa föreställning hittills och som tur var var både mamma och pappa och moster o lasse och födelsedagsbarnet Yai-Li där för att bevittna den. Efteråt blev det kalajs med revygänget och vi firade yai-li på Rival till sena timmen. Sjukt kul men idag får jag sota lite. Nu är det strax dags för matiné. Och gissa vem jag just gick in i! En annan som känner sig som ett svin, nämligen Markus Krunegård, min idol.

Gullnosar

Efter morgonpromenaden fick jag träffa två favoriter över en lunch på Louie Louie. Snart ska dessa två bli tre och jag längtar så himla mycket! Harry och Oskar är så väldans kära och när jag träffade dem blev jag påmind om hur mycket jag längtar efter min egen kärlek som gör audition till Dramaten idag minsann.

Morgonpromenad

Ojojoj vad jag saknat detta. Frisk luft, lite solsken och motion direkt på morgonen. Knappt något går upp mot detta!

Kråkor

Alldeles nyss kom en väldigt söt liten flicka från en annan avdelning och ropade Fröken fröken, med panik i ögonen. Sen tryckte hon sin lilla hand i min och jag kände nåt litet runt i min handflata. "Här fröken. En snorkråka." Sen fortsatte hon vidare glad i hågen och lämnade mig med en kladdig handflata och förlorad värdighet.

Man får suga...

och vara kass ibland. Tyvärr har jag svårt att skaka det av mig när jag tycker att jag inte varit på topp under en föreställning. Nu är jag varm och lite illamående och tycker lite synd om mig själv. Jag kan nog påstå med rätta att jag är på mitt minst mest osympatiska humör.

Reduce reduce

Jag fattar verkligen inte vad problemet är. Jag är så vansinnigt trött att det är löjligt. Eller ok. Redan efter en ynka rad i detta blogginlägg hann jag med att ljuga. Visst fattar jag vad problemet är. Jag jobbar heltid, spelar revy på kvällar och helger, och det är mörkt när jag vaknar och mörkt när jag kommer hem. Fruktintaget är i princip reducerat till en halv banan om dagen som jag äter på dagis under samligen och träningen ska vi inte tala om. Jag ligger helt enkelt efter i omhändertagandet av min kropp och nu säger den ifrån.

Nu ska jag egentligen stressa iväg och spela på Hagagatan, men jag tar mig en liiiten paus hemma först.

Fan, det här börjar verkligen bli den mest intetsägande bloggen i världen. Ska shapa up mina inlägg snart så att de handlar om mer intressanta saker än hur trött jag är. Snart kommer ni att få läsa om allt annat som händer i mitt liv men som jag bara inte orkar skriva om just nu; drakar och vidunder, baktips, läskiga mordhistorier med rafflande upplösningar, prinsar och prinsessor, jävelhuven, elaka skådespelare, pussiga pojkar, världsomseglingar både på och under ytan och tips på hur man bäst manipulerar feta pompar. Håll ut mina vänner.

Två man kort

Idag har jag åkt pulka i snön. Och madrass. Och satt på fjortonhundratie vantar. Och bytt tre blöjor. Och tröstat bort elvahundrafem tårar. Och lekt giraff, gorilla, pajas, flodhäst, vanlig häst och sur gubbe. Nu är det min halvtimmespaus och snart ska jag göra potatistryck. Jag gillar det här jobbet idag. Trots att vi är två man kort.

Dela med sig

Tänk va skönt det kan vara att höra att människor är i samma situation som en själv. Att någon annan har samma tankar och funderingar och brottas med känslor av vilsenhet som jag gör att världen krymper lite och jag blir mindre ensam.

Idag var en ruskigt trött dag på jobbet efter den sena hemkomsten igår. Runt ettiden kändes det som jag var tillbaka på banan igen bara för att bli helt apatisk igen vid fyra. Jag hade lyckats förtränga att jag skulle på teckenspråkskurs genom jobbet på kvällen och bara hade en timme mellan jobbet och kursen som hölls... ja, på jobbet liksom. Ingen idé att åka hem emellan alltså. Jag hann iaf hämta ett paket åt min syster och driva runt i en ICA-butik innan det var dags.

Kursen var väldigt rolig och jag lärde mig riktigt många ord och fick dessutom hålla en sjutton dagar gammal bebis i en kvart. Detta genererade precis lagom energi till att hinna städa lite hemma efteråt innan Marcus och Isa kom förbi på te, mackor och choklad. Mycket trevligt.

Jag och Isa har samma tankar och känslor om karriär och livsval just nu och det var skönt att dela det med henne. Dessutom hade jag fått två långa och fina mail av goa vänner som också befinner sig i en konstig vägvalssituation i livet. Tänk vad det kan hjälpa ibland att höra ifrån fina vänner.

Nu är jag så trött att ögonen värker. Förhoppningsvis får jag ta vilan imorgon.

Ni säger...

så fina, bra och kloka saker.



Tack fina Ellan och ni två anonyma peppare som kommenterade tidigare inlägg. Jag ska verkligen ta till mig av era kloka ord. Visst har jag det bra. Det har jag verkligen, men ibland känns det så svårt att känna så. Jag snurrar in mig i massor av tankar och känslor om vad som är viktigt i livet som kanske egentligen inte är mina egna. Härligt att ni finns och kan ge råd och tröst.



Jag undrar dock över två saker. 1. Vad menas med "ett rygg jobb".. .? Är det bara jag som får ekivoka bilder på näthinnan? 2. Vem kan den hemliga lilla beundrarinnan vara som skriver så fint att jag blir både rörd och trygg på samma gång...?

Tack ska ni ha iallafall!



Carro och Emmelie, som också kommenterat, vad roligt att ni ska komma på revyn! Em, vi kan höras imorgon, om du vill boka innan så kan du klicka på länken uppe i högra hörnet.

Hårt jobb

Nu har vi haft två föreställningar varav den första gick sådär och den andra gick helt ok. Mycket tack vare mina fina vänner som kom och tittade och gav massor av energi.

Både igår och idag har jag haft lite ångest. Jag vet inte egentligen för vad. Är bara stressad över livet känns det som. 26 är ingen rolig ålder. Allt är uppochner och man är inte purung men inte gammal och jag har ingen aning om vad jag ska syssla med i livet. Ska jag kasta mig ut i den otrygga teatervärlden? Är jag ens bra nog att försöka? Är det bättre att satsa direkt på ett tryggt och välbetalt jobb? Ska jag börja plugga nåt? Vad trycker jag egentligen är roligt? Vad är viktigt? Vad heter Gud i efternamn? Nä, ok... inte det sista, det vet jag redan. Men allt detta snurrar i skallen hela tiden och gör mig vilsen och deppig.

Särskilt tråkigt blir det ju när Rob åker hem. Nu ska jag jobba och spela i två veckor utan hans sällskap och jag känner mig så opepp att gå till jobbet imorgon så det finns inte. Usch. Jag vill vila.

Men nog kan jag skatta mig lycklig som har så goa kompisar som kommer och kollar på vår föreställning, och som har med sig blommor och choklad. Och hur glad blir man inte när man kommer hem och blir överraskad av en ljuvlig ros i köket med en fantastisk hemlig lapp till. Svaret är: Mycket glad. Så glad att man kanske till och med orkar jobba hela veckan.

Lycka är:

Att få vakna med den man älskar. Att springa genom snömodd i stora skor till det fina bageriet och köpa bröd och semlor och veta att någon alldeles speciell är hemma och fyller köket med kaffedoft och kärlek. Att gosa ner sig i soffan och titta på Dunderklumpen och kalasa på vetebröd med grädde. Men nu, nu är det strax första dubbelföreställningen. Det är också lycka.

Hon är inne!

Jaaaa! Finaste, bästa, goaste och überbegåvade Alexandra Lindholm har idag kommit in på Teaterhögskolan i Stockholm! Efter mycket slit och svett tog hon sig in trots den stenhårda konkurrensen.

Grattis kära vän!

Om ni vill se Alexandra innan hon blir hela Sveriges snackis kan ni boka biljett till Vasastansrevyn. Men skynda, för nu är det snart slutsålt.

I'm still standing

Hemkommen från en riktigt trevlig konferens på Nynäsgården i Nynäshamn. Och bara så ni vet... förskolefröknar som ser snälla och beskedliga ut är inga lammungar. Igår dansades det på borden och skrålades mer än en målbrottsbrölande hockeykör till den inhyrda trubadurens skräckblandade förtjusning.

Mina arbetskamrater är jättefina och jag är så glad att jag hamnat på ett grymt ställe. Tröttheten var överkomlig men jag drack bara ramlösa hela kvällen för att orka hela dagen idag, och det gick ju bra. I'm still standing.

Nu sitter jag och frossar i Toffifee som jag fick i julklapp av en förälder på dagis och förfasas återigen av hur sjukt jäkla dåligt programmet Förkväll är. Pinsamt dåliga programledare som inte lyssnar på sina gäster, flamsar och allmänt otäcka.

Ikväll kommer mitt hjärta. Det ska bli så underbart härligt. Ska strax sätta igång och städa lite, men först ska jag handla lite på systemet och kanske lite på rean på Indiska.

Ps. Kom på Vasastansrevyn vettja! Vi fick ännu en helt ok recension idag i SvD, den kan ni läsa här http://www.svd.se/kulturnoje/scen/narkontakt-med-vasastaden_4090921.svd

Heja mig

Jag är vaken, men det är knappt.

Önskar att jag fick krypa upp i min favoritfamn och dra in fötterna under täcket och ligga still i tio timmar.

Bara två timmar kvar på jobbet, men sen ska jag ändå stanna i 45minuter till och ha konferens till klockan elva.

Om jag klarar den här dagen klarar jag vad som helst.

Heja mig.

Sliten

Bästa föreställningen hittills idag. Tur att mamma, Monica och Malin var och tittade. Hela ensemblen och alla musiker var mer avslappnade och trygga och publiken var underbar. Det är så fruktansvärt roligt att spela då. Får se vad svenskan skriver på fredag dock... Man vet ju aldrig. Men å andra sidan är det väldigt bra sålt redan så det kanske inte gör något om recensenten ogillade oss.

Imorgon ska jag öppna på dagis för första gången. Jag ska åka hemifrån 05.50. Efter jobbet ska vi direkt till Nynäshamn och någon konferensgård och övernatta där. Är fett nervös att försova mig eller råka tuppa av av ren utmattning imorgon kväll. Innan föreställningen ikväll jobbade jag från 07.30, och dessutom var vi en kvinna kort i personalen. Min stackars kropp är sliten. Man är ju inte tonåring längre...

Ok. En bra idé kan ju vara att gå och lägga sig nu. Jag gör det då. Strax...

Tisdag

Den här dagen har innefattat:

• Glädje över fin recension i DN.
• Tysta tårar i medlidande till ett litet barn som saknade sin mamma och i gråtande hysteri försökte sätta på sig sin lilla lilla ryggsäck för att ensam ge sig av från dagis och leta efter henne.
• Skrattanfall med magkramp som följd tillsammans med en ettårig liten kille med de rundaste glada kinder och gigantiska glimtande blå ögon som busar på det mest häpnadsväckande och roliga sätt. Fröken Josefin har stundtals stormtrivts på jobbet idag.
• Powernap på två timmar efter jobbet.
• Dammsugning, handling och diskning på kvällskvisten
• So you think you can dance
• Kort mys med Alex som är i fjärde till scenskolan i Stockholm
• Funderingar kring vadjag är ämnad till att göra av mitt liv

Imorgon spelar vi igen och jag längtar. Imorgon ska svenskan komma så vi får väl se om de hakar på DN eller skriver ner oss totalt. På torsdag börjar jag jobba halv sju på morgonen och efter jobbet åker jag direkt på någon slags jobbkonferens med övernattning. Peppad? Inte särskilt.. men mest för att jag är så rädd att vara trött. Både på jobbet och under helgens föreställningar. Well, well, får väl leta reda på nån Stureplansprofil som kan guida mig i djungeln av uppåttjack om det krisar.

Le matin

Egentligen vill jag bara gå och lägga mig igen. Men nu är det väldigt tidiga mornar som gäller. Denna morgon är den första av många utan Rob, en av alldeles för många med elak mensvärk och en av få utan frukost. Men vi fick iaf en finfin recension i DN idag. Det slår rätt högt det med.

I ain't got the blues...

... but I sure as hell would like to!

Jag har så jävla dåligt tålamod. Om jag inte fattar hur en ny pryl funkar efter typ tio minuter så blir jag sur och ger upp. Men nu har jag suttit i en hel timme och försökt lära mig lite basic munspel. Fy i helvete vilket svårt instrument! Finns ju hundra sätt att göra på och nu har jag sår i hela käften, kramp i vänster hand och ändå har jag bara lärt mig en ynka skala och att benda en enda töntig ton. Goddamnit. Om man verkligen övar ska man väl få ut nåt av det också?

Jag vill vara bäst direkt. Annars kan det va.

Den endaste dagen

Nu är den snart slut.

Min enda lediga dag under januari.

Herregud vilken vecka jag lagt bakom mig.

Herregud vilken månad jag har framför mig.

Till alla som försökt få tag på mig under veckan som gått vill jag bara säga: Förlåt. Vi har varit på teatern från tio till midnatt flera dagar under veckan. Det har varit underbart roligt men också slitigt för kropp och psyke. Mest för att bristen på sömn blivit så påtaglig.

Igår var det slutligen premiär och det blev en tämligen lyckad sådan. Tyvärr gick genrepet för publik ännu lite bättre, det var lite premiärnerver för oss allihop här och var, men nu känns det som att vi bara kommer bli tryggare och tryggare och bättre och bättre. Det är en sjukt bra revy faktiskt och jag är stolt över att vara med i den.

Denna, min enda lediga dag i januari, började med att jag och Robert sov. Många timmars förlorad sömn togs igen denna förmiddag, och det var obeskrivligt välbehövligt. Sedan åt vi frukost på Café String och åkte därefter direkt till teater Tribunalen där vi såg den sista av den fabulösa föreställningen om soldaten Svejk. Lisa Larsson och Gustav Bloom, två fina vänner var med och glänste alldeles fantastiskt. Synd att jag inte hann tipsa om den innan den spelat färdigt.

Nyss var vi hemma hos Lillan och drack te och myste. Jag har saknat henne. Och flera andra vänner. Känns som att jag inte hunnit umgås ordentligt med någon på länge. Och tyvärr ser det inte ljusare ut...

Imorgon börjar jag jobba heltid januari ut på Morkullans Förskola. Det kommer säkert bli roligt, men eftersom vi spelar varje helg så betyder det noll lediga dagar. Förhoppningsvis kommer jag klara det galant och ha massa energi och ork till att både ta hand om hemmet och träffa kompisar och öva munspel och träna och laga god och näringsrik mat, men just nu är jag jättenervös att jag kommer att vara ett vrak inom fem dagar.

Det som verkligen ligger tätast i hela hjärnan just nu är dock ångesten. Ångesten för att han ska åka imorgon. Jättetidigt på morgonen går hans tåg till Malmö och då är han inte längre här för mig att ta på, att skratta med, att drukna i, att lyssna på, att leka med, att pussa på, att hålla handen med, att somna och vakna bredvid. Han som är min finaste. Han som jag vill vara med varje minut. Han som är mig så kär som livet. Hela dagen har vi gråtit båda två och egentligen är det så dumt för vi har ju haft det så lyxigt. I hela tre veckor har vi spenderat varendaste dag tillsammans. Vi har kunnat göra sådant som alla andra som är galet kära i varandra gör, utan att behöva vinka hej då efter två dagar. Det har varit fantastiskt och underbart och bäst. Men nu gör det plötsligt så mycket ondare i hela kroppen att det ska ta slut. Inte slut slut förstås. Men slut för den här gången. Nu blir det telefondater och dagdrömmande igen, och visst det är fint. Men det är inte samma sak.

Vi turas om att påminna varandra om att våren kommer gå fort. Att det kommer bli ljusare. Att allt kommer bli lättare. Att det snart kommer att vara sommar och vi snart kommer att vara lediga ihop. Men just nu känns det bara klumpigt i halsen och brännigt bakom ögonlocken och ont mellan revbenen.

Men det är ett bra nytt år. Det skall icke förringas. Kanske det bästa. Vi får se. Med en bra strategi, med mycket mat och med mycket sömn kommer januari att vara en fantastisk början på detta år. Vem vet vad som väntar bakom hörnet.

Tio minuter...

till premiär. Nu kör vi!

I förbifarten

Idag har vi för ovanlighetens skull en dator med uppkoppling på teatern och ett schema med lite luckor. Strax ska jag in och repa en annan sak så jag passar på att slänga in ett inlägg om att ni som bor i Stockholm ska kolla in TV4:s lokala nyheter för då är vi irevyn med! Vi har ingen aning om hur klippet blev men förhoppningsvis blir vi fint presenterade.

Ledsen att det blir så sporadiska inlägg. Efter premiären blir det kanske bättring. Om du inte bokat din biljett till Vasastansrevyn än så gör det här bredvid (uppe i högra hörnet) nu!

Första genomdrag

av Akt 1 med kostym. Premiär på lördag och då kommer DN, Svenskan och Parnevik. Inga nerver än, men de kommer nog alldeles, alldeles snart.

Eight days a week

Ahhhh, har hundra saker att fixa inför revyn och är redan gravt försenad. Nu drar det ihop sig. Dagsljus är ett minne blott. Lunchlåda, morgontrötthet och hemmakvällar är veckans ord.

Nyår i bilder

På nyårsafton packade vi bilen och satte kurs mot Göteborg. Det var halt och jävligt men ändå en utomordentligt trevlig bilfärd.

Här ser det rätt grått ut, men sen blev det minsann sagolikt vackert.

Vi stannade och åt äcklig hamburgare på Max.

Men Robert var söt och glad ändå.

Jag var också glad, men ganska frusen.

Vägen var lång men vacker.

Just när vi kom fram till våra fina vänner Erik och Sarah kom de andra gästerna också och köket intogs genast för mingel och matlagning.

Mycket galet god mat blev det. Bland annat ljummen rödbetssallad, med valnötter, ruccola och chèvre. Mums.

Hummous, oliver och andra goda röror.

Ost och vitlöksfyllda ugnsbakade champignoner, tapenade, ölkorv, massor av ostar, risotto, Svens hembakta olivbröd och massa annat gott blev också uppdukat eftersom.

Snart blev alla mätta och glada. Min bordsherre blev alienerad.

Efter middagen och otaliga partypoppers blev det dags för lappleken.

Lag syd: Den ljuvliga värdinnan Sarah, Josefin och Rille.

Lag öst: Calle, Gustaf och Sven.

Lag nord: Sanna, Frida och Erik.

Och lag väst: Malin, jag och Roberts öra.

Efter en lång och utdragen men sjukt rolig kamp, tog lag syd hem segern med en poäng över oss.

Plötsligt var det dags att klättra upp på ett berg med utsikt över hela Göteborg och titta på raketer, skåla i skumpa och sjunga glada sånger. NU ÄR DET 2010!

Robbie var glad och jag är kär i honom.

Efter några timmars dansande och busande, inklusive lottutdelning med fina vinster började folk behöva vila bena litegrann.

Alla utom två...

Denna bejublade show höll på en lång stund och kommer kanske sättas upp på en teater nära dig inom en snar framtid.

Ord kan inte beskriva vad vi fick uppleva denna afton.

Dagen efter var det mysfrukost med Sarah, Erik, Sanna o Calle. Jag och Robert hann med en snabbfika hos fina Erika i hennes galet mysiga och snygga lya.

På väg hem fick vi sällskap av Sanna och Calle. Vi hade väldigt roligt på vägen. Bland annat hittade vi den här skylten på en toalett. Den var rolig tycker jag. Visste inte riktigt vad jag hade tänkt mig innan jag gick in liksom...

Mitt i natten kom vi hem efter världens mysigaste nyår. Gott 2010 allihop!

Än så länge

Nya året har börjat så jävla bra. Grymt partaj. Fantastisk kärlek. Fina vänner. Massor av snö. Nya kompisar. Fantastisk kärlek. Utsikt på ett berg. Skratt och lek. Fantastisk kärlek.

Imorgon ska jag lägga ut lite bilder. Nu får ni hålla till godo med mina lyckönskningar till er alla!