När man tror det värsta

Den här dagen började på ett obehagligt sätt då världens bästa Linn i vår ensemble aldrig dök upp kl åtta som avtalat. Linn är den som ALDRIG försover sig och den första att skicka ett meddelande eller ringa ifall hon blir några minuter sen. Så efter ca nio obesvarade samtal och två sms är det inte så konstigt att vi blev lite oroliga. Vi ringde hennes bästa kompis, hennes syster och moster som hon bor med och ingen visste var hon var och alla blev såklart jätteoroliga. Jag och Linn åkte samma buss hem sent på kvällen innan och hon gick av några stationer innan mig. Men hade hon kommit hem från bussen? Tillslut beslöt vi att åka hem till henne och knacka på. De där minuterna i bilen på väg dit hann jag bli så orolig att det nästan vände sig i magen på mig.

Jag och Paula gick in i porten hos Linn tillsammans och var båda lika nervösa för vad som väntade. Vi ringde på. Inget svar. Ringde en gång till, Öppnade brevinkastet och ropade och då fick vi syn på Linns skor där innanför dörren. Var det bra eller dåligt? Vi bultade på dörren och ropade i brevinkastet igen, och då..! Då hördes en liten duns därinne. Vi ropade ännu mer och äntligen hördes Linns röst. Även om det var en svordom hon yttrade så var det som ljuv musik för våra öron. Hon som ALDRIG försov sig hade försovit sig rejält. Hon hade 28 missade samtal på mobilen och flera oroliga sms. Trots att vi blev pyttelite sena så kunde det inte ha gjort mindre... För vem bryr sig om värdsliga saker när man tror det värsta?!

Nu har vi dessutom haft två fantastiskt roliga och bra spelningar i Köping och imorgon är det både call-back och fredag. Två spännande saker i ett. Önskar att jag kände peppen, men efter denna strapatsrika fjortontimmars arbetsdag är jag rätt mör...