Nu är vi på väg igen i vår lilla turnébil. Den här gången till Götene. Jag känner mig alldeles trasig av saknad inuti. Kanske är det någon slags inbyggd söndagsångest eftersom vi nästan alltid måste säga hej då till varandra på söndagarna? Som tur är har jag väldigt fina kollegor som det känns tryggt och bra att vara med. Jag älskar verkligen mitt jobb just nu. Det är mycket lättare att resa omkring när det är ljust och varmt ute. Men usch vad jag saknar Robert nu. Det är så himla tungt att inte veta när vi ska ses igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar