fredag 20 maj 2011

En varningsklocka



Ledsen för totaldålig uppdatering. Skäms lite. Har jobbat som en gnu (för det vet vi väl alla hur hårt de jobbar?!). Igår körde vi 3 föreställningar här på mitt kära Södermalm och även om det var roligt och gick bra så sög det lite musten ur mig. Dessutom har det tärt på mig lite mer än vanligt det här med att leva ca 60 mil ifrån den jag håller kär. Det är inte helt enkelt vill jag lova. Jag är rätt keff på att prata i telefon. Jag gillar det inte alls egentligen. Men det är liksom inte så mycket annat vi kan göra just nu och då blir det lite ledsamt och jobbigt ibland. Dock är det mindre än en månad kvar till sommaren och då flyttar Rob hit igen en stund. Nog tjatat om det.






Roligast igår var att få träffa min älskade kollega Linn igen. Ni vet, hon som blev sjuk i Berlin och fick stanna kvar där på sjukhuset när vi andra åkte hem. Linn har tillfrisknat från både halsfluss och lunginflammation men är sjukskriven t.o.m augusti! Läkarna är inte helt säkra än på varför hennes ena hjärtklaff inte stänger sig ordentligt och det måste de reda ut. Men hon är iaf inte dödssjuk nu och det var så underbart härligt att se henne. Förhoppningsvis blev det en varningsklocka för både henne och oss andra och nu vidarebefodrar jag det även till er: JOBBA FÖR BÖVELEN INTE MED FEBER! Det är så urbota dumt och kan göra dig så himla mycket sjukare lite senare i livet. Lyssna på kroppen och inte på hjärnan ibland!

2 kommentarer:

  1. Oj. Ja det där tåls att påminna sig om både en och 37 gånger... För tusan vad svårt det är att sjukskriva sig ibland.
    Den där gången då jag jobbade med magsjuka och rätt hög feber, när vi gjorde Grease och min US hoppade in för en annan tjej, då kollapsade hela mitt immunförsvar efter det... Och astman "återupplivades" efter att jag dubbeljobbat sjuk. Än så länge har jag alltså inte drabbats som stackars Linn, men fy fan vad det inte är värt det..! Hoppas hon blir helt bra snart!

    SvaraRadera
  2. Gud så skönt att "allt" gick bra.

    Och en påminnelse om att vi måste tänka efter ibland.

    Kram till Linn!

    SvaraRadera