Hyllad i tropikerna

VÄRMEBÖLJA! Herregud. Söderköping har varit som tropikerna idag och nu är det inte bättre i stan heller. Men mycket trevligt har jag det på mosebacke där den fantastiska Josefin Johansson just nu hyllar Babben Larsson. Om ni inte sett hyllad innan så måste ni passa på nästa gång det är dags. It's fabulous!

Semesterstress i Söderköping

Här ligger jag helt utmattad på en säng i ett helt fantastiskt vackert rum i Söderköping. Söderköping kan ju vara Sveriges finaste stad och nu är vi här och ska spela imorgon. Idag har vi spelat, repat, firat vår kollega på fantastiska restaurang J i Nacka och sen åkt hit. Nu är jag helt slut. Min tå gör ondare och ondare och vill inte alls samarbeta. Jag känner mig stressad över att den här sommaren bara kommer svischa förbi utan att jag kommer hinna njuta av den, varken själv eller tillsammans med Robert, och sen är det dags att jobba, igen, och sen ska vi vara ifrån varandra, igen. Det är kanske egentligen roligt att ha hela sommaren planerad, men det är inte min starka sida... Jag tycker om att ta dagen lite som den kommer... När blev jag så vuxen att jag har stress över att semestern ska ta slut redan innan den börjat?

Tyska-gurk-smittan

Långkokt basilika och lime-kyckling

vanlig sallad med feta, mangold, valnötter och avokadoolja

mammas gudomliga potatissallad med senapsdressinggood shit

Jag har haft en heldag hos min fina mamma och vi gjorde det vi gör bäst. Gick promenad, skämtade rått, pratade viktigt och strunt och gjorde galet god mat som vi sen åt tills vi inte kunde stå ordentligt.

Stå ordentligt kan ju inte jag göra iaf eftersom min tå-skada gör sig påmind hela tiden. Dessutom verkar jag ha fått någon slags klump i halsen som inte vill gå bort. Inte ens efter kan jang, bikarbonat i vatten (ehh, japp... lite schaman-medicin det där), en hutt whiskey eller tre timmars tystnad vill den ge med sig... Ingen halsfluss nu väl?

Imorgon ska vi spela föreställning på teatern och efter det ska vi fira Teresa, vår underbara ekonomiansvariga polska, som fyllt 60 år, efter det åker vi direkt till Söderköping där vi ska spela på tisdag. Ingen tid att vara sjuk alltså, men eftersom jag fick frikort nu när jag kollade tån (har ju varit några besök i år med min strulande axel) så kanske jag borde passa på att skaffa nån trendig sjukdom. Den där tyska-gurk-smittan är väl den som är mest på tapeten nu?

Mamma

Idag är det mors dag och det firar jag så klart med att åka till min cool cat med hennes favoritblommor och låter henne bjuda mig på mat. Pistolen har flyttat på sig sen sist och ligger nu laddad och klar i fönstret istället.

Tur i oturen

Fan va sjukt.

Här har jag häckat nästan hela dagen hemma, förutom en lite tur till akuten på morgonen där det konstaterades att jag fått en spricka i det lilla benet i lilltån samt en sväng till affären har jag inte varit ute. Och vilken jäkla tur det var. Sjuka grejer kan hända var som helst, men det är alltid läskigt när det händer på ett ställe där man rör sig ofta.

Läs här!

Stämpla och sakna

Jag är så saknig. Vet inte vad det är med mig. Vi har spelat ikväll för en skola som kom hit till tockholm på klassresa från Valdemarsvik och det gick jättebra och var roligt. Tyvärr fick jag en ordentlig stämpling på lilltån i en av sketcherna då jag är barfota och nu har jag så ont att jag är lite orolig att ett ben gått sönder i foten...

Det finns fyra personer jag tänker väldigt mycket på just idag och som jag saknar ända in i märgen. Tråkigt att känna såhär på en fredag. Jag vill inte sakna mera nu.

Angenämt uppvaknande

För ungefär ett år sedan höll jag på att måla hemma i mitt kök och hörde plötsligt ett oväsen som inte egentligen lät som oväsen. Det lät som ur en film. Det lät som hundratals barn som strömmade ner för gatan. Som att de hade tagit över stan.

Tillslut var ljudet nästan öronbedövande och när jag tittade ut genom fönstret kom där en fantastisk syn, nämligen en barndemonstration. "Äntligen", tänkte jag. För barn har ju oftast väldigt bra och kloka åsikter om hur det ska gå till här i världen, typ, inget krig, var rädd om miljön, gratis glass till alla....

Då för ett år sedan, hann jag inte få upp kameran, men alldeles nyss när jag hade snoozat en gång och just skulle vända på mig och somna om hörde jag det där ljudet på lång, långt håll... Nu kastade jag mig ur sängen och rafsade fram kameran för att visa er hur fint det ser ut och låter. Tuffa är de! Ut i regnet bara!



Ååååh, jag blir alldeles lycklig i själen av deras små skanderande stämmor. Snacka om livsglädje och energi! Nu var det ju iofs inte en demonstration utan mer en slags fredsvandring där olika grupper hade olika av världens länder som de hejade på och viftade landets flagga frenetiskt. Fint iaf!


Det tog nästan aldrig slut och hela tiden stannade folk för att beskåda denna besynnerliga syn. Bästa sättet att vakna!

Att se fram emot

Vad jag ser väldigt mycket fram emot just nu:

• Att bli sambo med Rob! Ingen mer distans tack! Oooooohhh ja, just det, det var ju det där med Finland ja... men den dagen den sorgen.


• Harriets och Oskars bröllop med tillhörande Norrlandstrip med mamma, Rob och Becks


• USA-resan med pappa, Rob, bror och syster under juli. Första gången för mig i staterna.


• Att få bada ute.


• Att Robert ska komma hit.


• Att Robert ska hälsa på.


• Att Robert ska flytta hit.

Torsdagstidig

Det är Inte varje dag jag kommer en hel timme för tidigt till spelplats... Var lite förvirrad när jag ställde klockan mitt i natten. Men nu är jag alltså på plats i Mörby och det gör mig faktiskt ingenting. Det är snarare rätt skönt att få en stund i solen innan vi börjar packa in. Och om jag minns rätt finns det café tvål och handdukar här så det här kommer nog bli en bra dag.

Pissig lista

Usc, jag hade en riktigt pissig onsdag. Det var inte mycket som kändes skoj alls faktiskt. Uppförsbacke hela dagen. Vid nio kastade jag in handduken och somnade i sängen med linser och smink men fullt medveten om det. Jag orkade inte bry mig riktigt. Nu är jag vaken i ottan istället men ska sova i en timme till innan jag måste bege mig.

Eftersom onsdagen var så pissig kommer här en liten lista på några av de saker jag verkligen ogillar:

• När det inte finns tvål på toaletter. Detta är förekommande på vissa skolor och det gör mig helt galen. Särskilt när det inte finns tvål på toan i tjejerna omklädningsrum i gympahallar. Tänk att dra ut en nersölad tampong och inte kunna tvätta händerna orfentligt efteråt! BLÄ!


• När det inte finns något att torka händerna på på toalette. Jag ogillar oerhört skarp att vara fuktig om händerna när man tvättat dem. Helst ska det finnas ordentliga pappershanddukar, men om inte det finns måste det finnas typ en vanlig handduk eller nåt!


• Att bli blöt på strumporna. U-S-C-H


• När någon som just har rökt sätter sig bredvid, framför eller bakom mig på bussen. Det är inte alltid det finns ett ledigt säte att byta till och då vill jag dö lite (och det gör jag ju även indirekt med rökarens äckelgiftandedräkt som ett moln omkring mig).


• Att bli slagen jättehårt på smalbenen av en blind man som känner sig fram på bussen med sin vita pinne. Ok, det har bara hänt en gång, men det var fett oskönt.

Liljekonvaljer, tv och nervositet

Åh, jag ÄLSKAR Stockholm och mitt kära Södermalm. Nyss var jag på promenad med min vän och granne Ida runt Årstaviken. Hon tog med mig på andra sidan vattnet där jag bara varit en enda gång förut och det var så fint att jag nästan dog. Vi plockade liljekonvaljer och förgätmigej och allt var så grönt och vackert att det inte kändes att det blåste en hel del.

Fram och tillbaka till Dalarna på en dag, det är inte varje dag, men jag måste säga att det kändes helt värt det. Vi har blivit bortskämda nu både igår och idag med riktigt fina publiker och utan dem vette sjutton hur jag hade orkat. Min axel har börjat värka lite igen och tillräckligt med sömn har jag inte lyckats få på år och dar känns det som. Idag var dessutom SVT och filmade lite korta inslag under föreställningen som ni kan se HÄR.

Nu är jag nervös för imorgon ska vi spela en sketch som vi aldrig gjort förut... Det kan gå lite hur som helst. Men jag är nog inte lika nervös som mina fina vänner Malin Molin och Hanna Roth som BÅDA två just nu är i fjärde och sista intagningsprovet på scenskolan i Malmö! Alla tummar hållna för er mina små grisar!

En diva i Dalarna

Såhär divig känner man sig i Säter i Dalarna idag. Eller nä, egentligen inte. Det är bara tisdag och jag är helt slut i både kropp och själ. Inte så konstig kanske efter möhippa, middag med vänner och kärlek, fika med världens finaste musikalflickor och föreställningar. Nu är vi som sagt i Dalarna och det är härligt för här är alla så oerhört trevliga. Nu är det tur att det bara är tre spelveckor kvar. Sen blir det ledigt. Åh, vad jag behöver det.

(Mö)hipp hurra!

Vilken dag! Från tidig morgon har vi firat min käresta, fantastiska, underbara kusin Harriet på hennes möhippa här i Uppsala. Det började med kidnappning i hemmet, fortsatte med brunch i stadsparken, vidare till en riktigt svettig dansklass i sann 80-talsanda som jag höll i (det var koreografin till den jag gjorde igår under rubriken hemlisch) och nu har vi precis badat och relaxat på äventyrsbadet Fyrishov där det bjöds på både vattenrutschkanerace och discodans i vattnet. Men nu har jag precis kramat flickorna farväl och ska åka hem igen, för där väntar min älskling. På riktigt. Inte i telefon. Helt knäppt!

Jag ska inte skvallra

Måste bara säga att igår när min mind var lite deppig blev andra fellow bloggare outade på text-tv ...

Hemlisch

Just nu håller jag på med en hemlig grej som är ganska fysiskt utmattande och jag vill bara gå och lägga mig hela tiden... Imorgon ska jag avslöja vad det är för något.

Strax ska jag dock gå och klippa mig. Det händer ca en gång i halvåret och jag får alltid skämmas och be frisören om ursäkt för att jag har så fult hår... Nu är det så slitet att jag ibland tror att nån har lagt kråkris (de torra kvistarna längs ner på granen som är så bra att elda med, ni vet?) bredvid mig på kudden. Ska bli SÅ skönt att bli av med det.

Kan inte fatta att det är fredag riktigt... Det är nog för att min helg är fullspäckad. Egentligen skulle man ju sätta sig ute i solen och ta ett glas rosé eller bubbel, men vi får se om jag orkar det. Vad är era fredagsplaner?

En varningsklocka

Ledsen för totaldålig uppdatering. Skäms lite. Har jobbat som en gnu (för det vet vi väl alla hur hårt de jobbar?!). Igår körde vi 3 föreställningar här på mitt kära Södermalm och även om det var roligt och gick bra så sög det lite musten ur mig. Dessutom har det tärt på mig lite mer än vanligt det här med att leva ca 60 mil ifrån den jag håller kär. Det är inte helt enkelt vill jag lova. Jag är rätt keff på att prata i telefon. Jag gillar det inte alls egentligen. Men det är liksom inte så mycket annat vi kan göra just nu och då blir det lite ledsamt och jobbigt ibland. Dock är det mindre än en månad kvar till sommaren och då flyttar Rob hit igen en stund. Nog tjatat om det.

Roligast igår var att få träffa min älskade kollega Linn igen. Ni vet, hon som blev sjuk i Berlin och fick stanna kvar där på sjukhuset när vi andra åkte hem. Linn har tillfrisknat från både halsfluss och lunginflammation men är sjukskriven t.o.m augusti! Läkarna är inte helt säkra än på varför hennes ena hjärtklaff inte stänger sig ordentligt och det måste de reda ut. Men hon är iaf inte dödssjuk nu och det var så underbart härligt att se henne. Förhoppningsvis blev det en varningsklocka för både henne och oss andra och nu vidarebefodrar jag det även till er: JOBBA FÖR BÖVELEN INTE MED FEBER! Det är så urbota dumt och kan göra dig så himla mycket sjukare lite senare i livet. Lyssna på kroppen och inte på hjärnan ibland!

Pris

Nyss hemkommen från Göteborg där vi spelade vår sista föreställning för ungdomsstyrelsen innan sommaren. Linserna svider i ögonen och ändå kan jag inte förmå mig att gå och lägga mig. Det känns helt sjukt att det var idag vi spelade i Gbg och igår som jag satt i min fina systers kök och drack te och pratade om allt och fick träffa en speciell person i hennes liv som jag också tyckte så mycket om på direkten. Tiden går så snabbt. Särskilt efter en fem timmar lång bilfärd. Då hinner allt kännas som om det hände för flera år sedan.

Jag kan inte fatta riktigt att det bara är tisdag... Borde det egentligen inte vara fredag? Det känns som det i kroppen. Och i huvudet. Tisdag är en sån keff dag. Den är inte den första dagen på veckan och därmed en dag man kan räkna med är lite jobbig. Den är inte en mitt-i-veckan-dag och den är verkligen inte åh-snart-är-det-helg-igen-dag. Den är bara keff.

Det trevligaste med den här tisdagen var nog den glada nyheten att en av Sveriges absolut bästa och mest intressanta författare, Jonas Hassen Khemiri, fått ett fint pris för sin pjäs Invasion!, som översatts till engelska och spelats nu under våren i New York. Om det kan ni läsa HÄR. Det vill ni alldeles säkerligen läsa om för JHK verkar vara en oerhört smart och sympatisk person, och han blev inte precis slagen med fulkäppen som barn heller (detta uppmärksammade både min mor och min syster för flera, flera år sedan medan jag tyckte att han mest såg ut som någon slags bönsyrsa i mänsklig form).

Ok... inte ett spretigt inlägg alls detta. Jag tror nog jag vinner mig nåt slags pris själv snart. Jag är rätt säker på att åtminstone vara runner-up till det prestigefulla priset "Starkast ovilja att gå och lägga sig trots sandpapperögon och tydlig saknad av röd tråd i samtal och blogginlägg".

Lilla lilla lillasyster

Idag har jag fått träffa världens bästa syster i hennes otroligt mysiga lägenhet här i Göteborg och för första gången någonsin kände jag att jag skulle kunna bo här någon gång... Men inte nu. Mycket saknad i bröstet på en gång. Både syster och kärlek fattas mig. Tur då att jag har ett så roligt jobb som väger upp litegrann.

Regn hos mig

Nu är vi på väg igen i vår lilla turnébil. Den här gången till Götene. Jag känner mig alldeles trasig av saknad inuti. Kanske är det någon slags inbyggd söndagsångest eftersom vi nästan alltid måste säga hej då till varandra på söndagarna? Som tur är har jag väldigt fina kollegor som det känns tryggt och bra att vara med. Jag älskar verkligen mitt jobb just nu. Det är mycket lättare att resa omkring när det är ljust och varmt ute. Men usch vad jag saknar Robert nu. Det är så himla tungt att inte veta när vi ska ses igen.

En annan helg

Eftersom jag inte orkar ta mig från sängen till hallen och hämta kameran som ligger i väskan får ni vänta lite med att se bilder från den fantastiska överraskningsfesten för Keba igår. Istället får ni se resten av de utlovade bilderna från förra helgen i Malmö/Köpenhamn.
Vi börjar med fortsättningen på fredagen. Efter picknicken åkte vi hem till Sven och Kristoffer och drack skumpa på deras balkong. Sen var det dags för utgång och då var det tid att fräscha till sig lite... Efter tillfräschningen var vi redo dör dest på musikhögskolan som började såhär...

och slutade såhär:

Dagen efter var vi rätt möra, men efter frukost på innergården mötte vi upp Josefinito och köpte på oss alla godsaker vi kunde tänka oss. Mycket bakelser blev det.

Sen begav vi oss ut till Västra Hamnen där vi kunde beskåda denna skruvade byggnad.

Den är ju så himla cool alltså!

Solen strålade och det var förvånansvärt lite folk på bryggan där vi dukade upp vår annorlunda matsäck.

Det bästa av sällskap!

Solen gassade och alla njöt till fullo ända tills en man kom och la sig mitt på bryggan och tog upp sina högtalare till sin iPhone och satte på gammal 80-talsgråtrock på högsta volym. Hela bryggan dog tillsammans i ett kvävt skrattanfall...

Efter ett tag med den ena märkliga låten efter den andra åkte vi hem och handlade middag.

Vi gjorde grillspett och invigde grillen på Robs innergård.

Det tog ett tag för att det skulle bli lagom bra glöd.

Josie var eminent grillmaster.

På Söndagen tog jag och min kära tåget över till Köpenhamn.

Där fick vi äran att förtära en fantastisk brunch med riktigt, riktigt fint sällskap.

Min fina, kära Camilla och...

hennes fina, kära Rune. Åh, det är nåt speciellt med Köpenhamn och att äta ute där. Det är lite högre standard överlag på käket där skulle jag säga. Och även här är ju sällskapet helt ofattbart bra.

Camilla hade en ny fin cykel som gjorde mig avis.

Fina och ruskigt begåvade Pontus var också med och det var nästan som förr i tidn när jag hälsade på i Köpenhamn då och då och Camilla och Pontus gick på den moderna dansskolan och vi gick på roliga fester och pubar hela tiden.

Sen blev det ju en vanlig uppbrottssöndag med gråt och hårda kramar... Och den här helgen har vi inte hunnits ses alls. Men det blir kanske nästa söndag?

Produktiv

Om igår var fredagen den trettonde är detta den produktiva lördagen den fjortonde! Klockan är tio i elva och hittills har jag:

• Rensat ur min vintergarderob


• Fördelat (nästan) alla mina kläder som fick plats i min stooora Malmbyrå så att de (nästan) fått plats i mina andra förvaringsmöbler


• Hämtat kartonger på vinden att lägga vinterkläderna i


• Lagat min dammsugare som behövde en rejäl rensning i filtret


• Dammsugit litegranna


• Rensat min "allt-som-inte-får-plats-någonannanstans-låda"


• Tvättat och hängt tre maskiner och håller på med de sista två


• Städat ur och sålt min Malmbyrå för 700pix! Och dessutom fått massa plats i rummet

Det är väl inte illa pinkat på en lördag? Dock är det rätt mycket grejer kvar att göra men de får jag beta av så gott jag kan! Jag är redan rätt nöjd!

Ledsen för detta lilla skrytinlägg... Men jag har röda veckan och då är det tillåtet att applådera sig själv var och när som helst!

Fredagen den trettonde

Ja... vissa fredagkvällar är ju mer magiska än andra.

När jag kom hem från Örebro var det ett sånt där fantastiskt ljus över stan och det doftade av hägg och regn som låg i luften. Robert skulle egentligen vara i Gävle och repa inför deras föreställning Tre systrar som de ska visa på teaterbiennalen där, så döm av min fövåning när han var hemma när jag kom hem. Med färdiggrillad halloumi, sallad, nybakat varmt bröd och jorgubbar med grädde till efterrätt stod min finaste, kära, stjärnögde kärlek där i köket och var sådär mjuk och len och fin som bara han i hela världen kan vara.

Tyvärr var det inte så varmt så att vi kunde sitta ute, men vi öppnade fönstret i vardagsrummet på vid gavel och hade picninc på en filt på golvet. Nu har vi druckit en flaska skumpa och kaffe med avec och pratat om allt vi ska göra och inte göra i sommar och i resten av livet... Vi ska strax gå en promenad vid Årstaviken innan det blir för kallt och sent. Tidigt imorgon måste Rob tillbaka till Gävle. Men det gör inget. För just ikväll har vi haft den bästa av kvällar. Den bästa.

Eller var det verkligen så det var?

Nu när jag tänker efter så var det väl mer så att jag kom hem från Örebro, parkerade resväskan i hallen, gick och hängde i kylskåpet för att snabbt konstatera att det inte fanns något av intresse där. Fortsatte till skafferiet där en påse lantchips väntade. Med påsen i näven parkerade jag mig själv i soffan framför tv:n och med datorn i knäet och här har jag suttit sedan dess och tyckt synd om mig själv. Robert har jag inte fått tag på på flera timmar eftersom de repar non-stop. Mina storslagna planer om att gå på promenad och göra en god middag till mig själv blev det inte något av. Än har jag bara ätit hela påsen chips till middag och jag orkar inte göra nåt annat heller. Hade det inte varit för Hanna Roth, som jag haft tät sms-kontakt med under de senaste timmarna och filmen En kvinnas doft så hade kvällen varit helt bortkastad. Jag är ensam men har ingen lust att hänga riktigt ändå. Jag är lite vemodig men för trött för att hitta på nåt skoj iaf. Vissa kvällar är helt enkelt inte så roliga. Det här är en av vissa kvällar. Fredagen den trettonde... What did you expect?

Hej ersättningsbussen

Hej ersättningsbussen. Jag är ledsen, men jag hatar dig. Du är skumpig, kvav och långsam och jag måste byta i gullmarsplan för att komma ända hem. Detta är inget jag skulle uppskatta hos någon partner så du behöver inte ta det personligt. Jobbigt bara att vi ska behöva vänta till september innan vi gör slut. Jobbigare ändå är dock att din mamma och pappa tycker att 800kr i månaden är ett rimligt pris att betala för att slippa dig och åka vanlig tunnelbana igen. Jag tycker nämligen att din mamma och pappa är skyldig mig och alla som tvingats dejta dig minst 800 spänn i månaden i fyra år. Trevliga hälsningar / Josefin

Morgonstund

Åh härliga morgonpromenad! Jag har snart promenerat i varenda liten stad i Sverige känns det som, men det är inte alltid jag fått njuta av solsken, småbäckar och fält med vilda förgätmigej som här i Hallsberg. Men nu är frukosten avklarad och vi sitter redan i bilen på väg till Örebro där vi ska spela för ungdomsstyrelsen. Är det bara jag, eller har den här veckan bara svischat förbi?

Den bästa tiden

På väg till Hallsberg efter en dags rep och ett trevligt födelsedagsfika på jobbet. Den bästa tiden på året är nu. Allt slår ut, koltrasten sjunger, det är sol och varmt och allmänt fantastiskt. Tyvärr gör det mig alldeles melankolisk och nere när jag inte får träffa min käresta på så länge. Det är som att en väldigt superduperviktig sak fattas liksom... Men det känns töntigt att klaga. När det mesta i tillvaron är så fint som det är nu är det bara puckat att tänka på det som saknas. Eller den som saknas...

Smaksak

Ok. Jag ber om ursäkt ifall ni kommer känna samma äckel som jag när ni ser den här bilden.


Igår när jag stod och väntade på 3:an vid Rosenlund stod en tjej bredvid mig på busshållplatsen med sådana här tår! Jag tappade verkligen hakan. Alltså, man får tycka vad man vill. Så länge man INTE tycker att det här är snyggt! Jag fick kväljningar!

Meeen haaaallååå?

Jamen asså, det var väl själva fan (mammas favorit svärord tror jag). Här går man och byter upp sig till en Iphone och så får man ett mess någon timma senare om att nummerporteringen inte gått igenom eftersom mitt abonnemang hos tele2 fortfarande är bundet i en månad till. Alltså herregud, min telefon faller sönder och jag har betalat dyra pengar i 23 månader för den, dessutom är det tydligen 3 månaders uppsägningstid TROTS att biindningstiden gått ut...

SUCK!

Men men, jag är inte känd för mitt tålamod och har jag nu gjort slag i saken och beställt det där eländet så ska jag banne mig ha den nu och inte om tre månader. Jag tänker alltså beställa om alltihop och köpa ut resterande bindningstid. So long Tele2 och sugig Ericssontelefon, hej hej Halebop och Iiiiifåååån 4!

Roligt att nu när jag kom hem var det ett inslag på Nyheterna att Sverige är det land i Norden som det är absolut svårast att byta telefonabonnemang i... Well, I believe 'em!

Nu är jag snart en av er

AAAAAAAAAAAHHHHH!

Jag gjorde det just.

Nästan utan att tänka.

Samtidigt som jag lyssnade på Veronica Maggio och avlägsnade hår från... eh... benen.

Jag är snart en av andra.

En med iphone!

En med Iphone 4 vit med 32 Gb!

Vad hände? Kommer jag ångra mig? Ojojoj, nu blev det spännande!

Vet ni, vet ni!

Jag har kommit på en grej... Sol is da shit! Vi sitter ute och går igenom dagens första föreställning här i Södertälje. Snart är det dags för den andra. Det här är våran bästa scen. Världens trevligaste tekniker, stor scen, grym publik och bra lunch i restaurangen. We love Södertälje!

Lite jubileumsbilder

Lite bilder från vår första dag i Malmö... Nu dör mina battereier på datorn. Doh!

Smaskäcklet

Nu sitter jag på det trevliga men långsamma (6h) tåget hem till Stockholm efter en alldeles förträfflig helg i Malmö och Köpenhamn. På Veoliatågen sitter man i såna här gammeldags kupéer med plats för 6 pers. Just nu är vi bara fyra stycken och det känns faktiskt alldeles lagom. Närmast fönstret sitter en ung, typisk Stocholmstjej (jag anser mig alltså inte vara en sådan själv), hon lyssnar på musik på sin iPhone och jag undrar om det är det som gör att hon inte hör hur EXTREMT högt hon smaskar på sin vitlöksstinkande medhavda Pressbyrånsallad. Alltså, snackar vi inte lite smask då och då utan ett konstant öronbedövande smask. Jag fattar inte att maten stannar kvar i munnen på henne eftersom jag inte sett henne stänga munnen en enda gång sen hon börjada äta. Hon kanske idisslar? Äckligt låter det iaf och jag hoppas verkligen att detta inte kommer vara hela resan eftersom jag redan vill krypa ur skinnet...

Ska försöka lägga upp lite bilder från helgen nu på tåget... vi får se om det lyckas...

Jubileum

Kommer ni ihåg att förra helgen satt jag ensam i pildammsparken och tyckte synd om mig själv. Idag är det tvärtom. Jag och Rob firar två år och en vecka med rosé, pussar, solsken och choklad. Det är inte synd om oss alls.

Sista två

Ok, sista två föreställningarna för veckan och sen är det HELG. Jag gillar helg. Och att spela i Malmö. Hoppas er fredag blir fabulös!