För vidrigt

Tidigt i morse kom vi fram till San Fran och innan vi lämnat flygplatsen fick vi chockade höra om explosionerna i Norges regeringsbyggnad. Vad som hände sen och vilka enorma konsekvenser det fick kom inte till vår kännedom förrän ganska mycket senare. Vi uppdaterar oss nu så flitigt vi kan och orkar. För detta är så ofattbart tungt! Jag har inte kunnat äta nån ordentlig mat sen vi fick höra om skjutningen. Det liksom vänder sig i magen.

Jag har just nu en enorm hemlängtan och vill bara krama och hålla om alla jag känner en bra stund. Ibland vill jag skrika och gråta och ibland bara sitta tyst och känna sorgen, tung som en grå sten, i bröstet.

Hur fan kan detta få hända?

Hur klyschigt det än må vara vill jag säga till alla er där hemma att jag håller av er och t.o.m älskar vissa av er (ni vet ju vilka ni är)! Just nu känns det väldigt viktigt att få berätta det. Det långa avståndet och nio timmars tidsskillnad gör att jag känner mig långt ifrån er!

Hoppas ni mår bra, eller så bra ni kan iaf, efter denna fruktansvärda tragedi!