torsdag 21 juli 2011

En småstad


Amerikat, det är ett konstigt land ändå...

Nu är vi i Montpelier, en liten småstad i Idaho, precis lik andra småstäder i USA. Iaf som jag föreställer mig att andra småstäder ser ut. Det är ju så klart skillnad om man, som vi, befinner sig i västra delen av landet eller om man är i norr eller söder. Men den lite sömniga småstadskänslan är lite densamma kan jag tänka mig.

Här i Montpelier finns det två restauranger, en där gardinerna var neddragnma och jag fick en känsla av scientologkyrka (vilket det kryllar av här i krokarna) och ett mexikanskt hak där man kan få en gigantisk tallrik burrito, enchilada eller fajita för ca 40 spänn... Vi åt på det senare igår och med resten av klientelet på haket kändes det som att vi klivit rätt in i ett avsnitt av den superspännande MTV-serien 16 and pregnant (enbart ett desperat försök av producenterna att försöka skrämma tonåringar från att ha oskyddat sex).

I morse gick jag en kort morgonpromenad genom stan (kort för att stan tog slut ganska fort, vilket håll man än gick åt) och konstaterade att alla i den här stan har en pick-up. Jag tror inte ens att de räknar andra sorts fordon som bilar... Möjligen om man har en gigantisk jeep av något slag.

Det andra som slog mig var att ingen småstad här klarar av att vara bara det. Alla måste ha något speciellt de är kända för. Det är kanske lite så hemma i Sverige också, men det finns ändå gränser... Här backar de nämligen inte för skurkglorifiering (bästa ordet?) för fem öre. Det enda Montpelier känner att de vill promota för resten av världen är en snubbe vid namn Butch Cassidy, som på 1890-talet rånade den enda banken här i stan tillsammans med några andra skurkar. Här finns nu Butch Cassidy's Liquor Store, Butch Cassidy's Motel, Butch Cassidy's guns and ammo och allt du någonsin kan tänka dig. But WHY? Killen var ju en tjuv! Min bror Jakob tänkte att det kanske är för att om det inte var för att Butch Cassidy tog hela stans pengar så skulle Montpelier egentligen inte varit en sömnig småstad utan kanske en blomstrande storstad med allt vad det innebär... Tänkvärt... men jag vet inte...

Nu är det dags att röra på oss igen. Den här gången ska vi till Salt Lake City och därifrån flyger vi till San Fransisco. Ska bli spännande med Kalifornien. Kommer nog vara sjuukt annorlunda från detta. Jag har dessutom fått för mig att inte all mat kommer vara dränkt i socker... Vi får väl se...

2 kommentarer:

  1. Vilken resa ni gör! Coolt!

    SvaraRadera
  2. Åhhh, tack Sus för din kommentar! Jag längtar efter er och började undra om det hänt nåt hemma i Sverige som gjorde att det inte gick att kommentera och sen kom du som en räddande ängel och gav mig ett trevligt livstecken! Ja, det är en helt otroligt rolig resa, alla borde komma hit! :)

    SvaraRadera