Det goda med det onda

Nu har jag på samma dag fått uppleva både nåt bra och dåligt med det märkliga landet USA. På plussidan var att de har alla tänkbara mediciner för precis alla åkommor och väldigt lättillgängligt dessutom. Att detta också kan vara en rätt dålig grej är jag fullt medveten om, men just idag när jag i den lilla hotellbutiken hittade "swim ears" var min lycka gjord. De konstiga små örondropparna kirrade biffen och nu tror jag problemet är löst.

Dock blev jag arg som ett bi alldeles nyss när en stackare från personalen kom fram till mig och berättade ursäktande att nån bett managern att säga till mig att sätta på mig min bikinitopp. Till saken hör att jag solade på mage. Jag solar inte topless bland folk. Jag var alltså helt täckt av solstolen men tydligen var min bara rygg så provocerande att nån känt sig manad att gå och säga till personalen! Egentligen skulle jag fått sola helt barbröstad utan att nån jävel behöver lägga sig i det. Men i det här landet funkar det inte så. Jag tror bikinin över nacken men lät den vara öppen över ryggen. Nån måtta får det vara. Störigt att jag dock fick känna mig smutsig och tillrättavisad för nåt som inte är mitt problem.

Jag och becka solar nu ryggen med uppknutna bikinitoppar tillsammans och har nån nåt problem hoppas jag de tar det med mig personligen.

Trubbel i paradiset

Hej igen kära bloggvänner. Jag vill börja detta inlägg med att säga att jag verkligen inte begär att ni ska tycka synd om mig. Jag är ju med på ett alldeles fantastiskt äventyr och är väldigt, väldigt glad för det såklart.

Igår, ganska kort efter att jag postat mitt förra inlägg, blev jag dock lite nedstämd och självömklig eftersom jag fick så ont i vänster öra att jag fick vända om hem igen från middagen vi var på väg till. Örat hade gjort lite ont hela dagen men plötsligt bultade det så att jag inte kunde tänka.

Jag fick nummer och adress till två läkarmottagningar i hotellreceptionen, varav den ena just stängt. När jag väl kom upp på rummet började dock värktabletterna verka och jag beslöt att vänta med att gå till sjukan och vila lite först.

Våra tidigare kvällar här på Hawaii har blivit väldigt tidiga eftersom vi alla varit rätt trötta. Såklart missade jag helkvällen med lång härlig middag, drinkar och sen karaoke till halv två på natten.

Så himla typiskt. Jag var och är egentligen mer ledsen för det jag missade än för örat. Hatar att bli utanför. Och att titta på dålig film alldeles ensam och äta yoghurt till middag var verkligen ingen höjdare. Idag gör inte örat ont längre men det känns lite konstigt, lite som ett vakuum i örat och jag vet inte om jag ska orka ta mig till sjukhuset. Det gör ju inte ont längre, så då kanske det inte är inflammerat menar jag... Vad tror ni? Kram från den klagande semesterfiraren

Trevligt besök

Det är svårt att vara superfrekvent i bloggandet här eftersom vi inte gör så mycket annat än chillar, men idag kom en alldeles fantastisk överraskning simmande längs en pir bredvid oss på stranden. Av en slump skulle jag och Rob gå dit på piren och kika lite och plötsligt uppenbarar sig en jättelik simmande sten under vattenytan!

Jag har sett jättesköldpaddor förut i Thailand men detta var s magiskt för att det var så oväntat! Den var så nära stranden och så fin att jag blev alldeles mållös! Jag blir liksom nästan salig och helt lugn i hela kroppen när jag ser ett sådant magnifikt och mäktigt djur! Jag tror att de kan bli nästan 150 år gamla! Coolt va?!

Aloha!

Vet ni vad? När vi kom till Honolulu igår så regnade det. Hela dagen nästan. Jag var ledsen och alla andra med, men ingen låtsades om nåt riktigt... Dock tror jag att alla tänkte samma sak. Typ: NEEEEEEEEEEEEEJ, fucking hell noooooo!

Som tur var sprack det upp idag på förmiddagen och vi har legat på bastmattor på stranden ända tills huden sa ifrån. Nu chillar jag och mina syskon i skuggan vid poolen och har det rätt så fantastiskt bra.


OBS! Den röda tonen på min mage kan inte alls liknas vid en bränd gris. Inte alls. Jag skulle snarare kalla den klädsam och uppseendeväckande vilket är ytterst trendigt i dessa kanariefärgernas glansdagar.

Bye bye SF

Igår kom vi äntligen till den berömda bron och fick se den på nära håll innan det blev dags för en ordentlig shoppingspree (som iphonen för övrigt vill byta till "avlopp halter"?). Vi börjar känna oss lite hemma här i SF nu och har utforskat många av stadsdelarna. Men nu är det dags att röra på sig igen.

San Fran är ju känt för att vara kallast i Californien eftersom det är en kall vind från Stilla Havet dom
Blåser in över staden. Det går knappt att jämföra med N.Y. eller Yellow Stone där det var stekhett.

Jag kom på att jag nog inte berättat för er vart vår resa bär av härnäst? Vissa vet ju, men inte alla. Nu är klockan lite över fem på morgonen här och vi ska strax åka till flygplatsen för att ta oss till..............

HAWAII!


På riktigt! Jag trodde nästan att det inte fanns. Det närmsta jag kommit Hawaii innan är när skolbespisningen la annanas i vitkålsalladen! Undra om detta blir lika festligt?!

Haight-Ashbury

Igår åkte vi buss till det legendariska området Haight Ashbury och hängde nästan hela dagen. Här hängde "alla" under the summer of love 1968 och ända sedan dess, eller kanske redan innan, har Haight-ash varit ett fritänkande, kärleks(och drog)fyllt område där konstnärssjälar och hippies levt in harmony and love. Om ni sett filmen Milk med Sean Penn så vet ni också att detta område är historiskt vad det gäller kampen om homosexuellas rättigheter. Kändes extra speciellt att vara i Haight just igår eftersom det var första dagen det var lagligt för gaypar att gifta sig i New York. Fattar ni?

IGÅR, alltså 2011, var första dagen homosexuella lagligt fick vigas i N.Y! Det går inte snabbt liksom...

Haight-Ashbury var iaf helt klart bästa stället hittills i San Fran. Vi köpte hur mycket god mat som helst på en ekologisk deli och satte oss i den lagom varma solen i Golden Gate Park och hade picknick med Prosecco och rödvin och allt. Sen strosade vi i de ca 50 vintagebutikerna och tittade på folk. Här skulle jag kunna bo faktiskt.

Tankarna hos Norge

Ny dag har i San Francisco.

Jag kan inte slappa det som hant i Norge. Ingen av oss kan det. Det ligger en skugga over hjartat.

Vi gar in och laser om nya uppgifter. Fruktansvarda vittnesberattelser som jag inte ens orkar lasa klart. Det ar bara sa fruktansvart vidrigt.

Nyss vid frukosten har pa hotellet blev det stor uppstandelse over nagot som hande pa nyheterna pa den stora tv:n mitt i rummet. Jag trodde givetvis att det var uppgiften om vad som skett i Norge som inte hade kommit till allas kannedom forran nu. Men istallet var det nyheten om att sangerskan Amy Winehouse hittats dod i sitt hem som fick alla hotellgaster att stanna upp och borja prata dampat med varandra. Nog for att det ocksa ar hemskt och valdigt ledsamt sa ar det sa svart att forsta att det kan vacka mer uppmarksamhet an en sa vidrig handelse som i Norge.

Vi far se om det kommer ga att forsoka fortsatta njuta av semestern eller om det har ligger over oss hela tiden. Det kanns fel att vara glad en stund som denna. Aven om det inte hjalper offren eller de sorjande att bara kanna sorg.

För vidrigt

Tidigt i morse kom vi fram till San Fran och innan vi lämnat flygplatsen fick vi chockade höra om explosionerna i Norges regeringsbyggnad. Vad som hände sen och vilka enorma konsekvenser det fick kom inte till vår kännedom förrän ganska mycket senare. Vi uppdaterar oss nu så flitigt vi kan och orkar. För detta är så ofattbart tungt! Jag har inte kunnat äta nån ordentlig mat sen vi fick höra om skjutningen. Det liksom vänder sig i magen.

Jag har just nu en enorm hemlängtan och vill bara krama och hålla om alla jag känner en bra stund. Ibland vill jag skrika och gråta och ibland bara sitta tyst och känna sorgen, tung som en grå sten, i bröstet.

Hur fan kan detta få hända?

Hur klyschigt det än må vara vill jag säga till alla er där hemma att jag håller av er och t.o.m älskar vissa av er (ni vet ju vilka ni är)! Just nu känns det väldigt viktigt att få berätta det. Det långa avståndet och nio timmars tidsskillnad gör att jag känner mig långt ifrån er!

Hoppas ni mår bra, eller så bra ni kan iaf, efter denna fruktansvärda tragedi!

Extrasäng i Salt Lake City

Vi har precis fått in extrasängen till mitt, Rob och Beckas rum... Undra vem som kommer få sova i den. Jag har fortfarande lite trötta benhinnor så jag tror jag passar.

En småstad

Amerikat, det är ett konstigt land ändå...

Nu är vi i Montpelier, en liten småstad i Idaho, precis lik andra småstäder i USA. Iaf som jag föreställer mig att andra småstäder ser ut. Det är ju så klart skillnad om man, som vi, befinner sig i västra delen av landet eller om man är i norr eller söder. Men den lite sömniga småstadskänslan är lite densamma kan jag tänka mig.

Här i Montpelier finns det två restauranger, en där gardinerna var neddragnma och jag fick en känsla av scientologkyrka (vilket det kryllar av här i krokarna) och ett mexikanskt hak där man kan få en gigantisk tallrik burrito, enchilada eller fajita för ca 40 spänn... Vi åt på det senare igår och med resten av klientelet på haket kändes det som att vi klivit rätt in i ett avsnitt av den superspännande MTV-serien 16 and pregnant (enbart ett desperat försök av producenterna att försöka skrämma tonåringar från att ha oskyddat sex).

I morse gick jag en kort morgonpromenad genom stan (kort för att stan tog slut ganska fort, vilket håll man än gick åt) och konstaterade att alla i den här stan har en pick-up. Jag tror inte ens att de räknar andra sorts fordon som bilar... Möjligen om man har en gigantisk jeep av något slag.

Det andra som slog mig var att ingen småstad här klarar av att vara bara det. Alla måste ha något speciellt de är kända för. Det är kanske lite så hemma i Sverige också, men det finns ändå gränser... Här backar de nämligen inte för skurkglorifiering (bästa ordet?) för fem öre. Det enda Montpelier känner att de vill promota för resten av världen är en snubbe vid namn Butch Cassidy, som på 1890-talet rånade den enda banken här i stan tillsammans med några andra skurkar. Här finns nu Butch Cassidy's Liquor Store, Butch Cassidy's Motel, Butch Cassidy's guns and ammo och allt du någonsin kan tänka dig. But WHY? Killen var ju en tjuv! Min bror Jakob tänkte att det kanske är för att om det inte var för att Butch Cassidy tog hela stans pengar så skulle Montpelier egentligen inte varit en sömnig småstad utan kanske en blomstrande storstad med allt vad det innebär... Tänkvärt... men jag vet inte...

Nu är det dags att röra på oss igen. Den här gången ska vi till Salt Lake City och därifrån flyger vi till San Fransisco. Ska bli spännande med Kalifornien. Kommer nog vara sjuukt annorlunda från detta. Jag har dessutom fått för mig att inte all mat kommer vara dränkt i socker... Vi får väl se...

Solens baksidor och mina smalbens framsidor

Idag har vi bestigit ett berg och om det är nån som inte tror mig kan ni fråga mina benhinnor!

Eller så tar ni er en trip hit och bevittnar min "förvidrigföratttakortpåochläggaupphärpåbloggen"-bonnbränna! Det finns inga ord just nu gör att rättvist beskriva eländet...

Jag och min bonnbränna tänker på er där hemma och hoppas ni har det härligt!

Platsannons

Ja... Här i vilda västern har alla en master i genusvetenskap som ni ser. Om det inte var för det där sista skulle jag givetvis söka.

Grizzlys och svettpölar

Alltså, det är lite för varmt för att komma på nåt witty att skriva. Min hjärna har smält lite.

Men i morse var vi lite mer alerta trots att klockan bara var sex när vi mötte vår guide Steve. Dom tur var visade sig Steve vara en mycket sympatisk man utan några som helst machomanér. Det blev en låång dag med ca 7 timmars utomhusvistelse där vi faktiskt fick se både varg, grizzlybjörnar, mer bison och antiloper tillslut.

Nu har jag två snygga svettpölar under brösten lagom till middagen... Hoppas ingen märker nåt.

Sittin on the dock of the bay

Klockan är strax sju på kvällen här i Montana, men solen bränner het och jag sitter i en liten trähammock vid floden precis vid vårt nya hotell. Här i yellow stone park reser vi runt i vår monsterstora hyrbil och tittar på hisnande vyer och vattenfall och har hittills åkt till ett nytt hotell varje dag. Nu ska vi dock stanna här i Montana, vid något som kallas för Mammoth Hot Springs, i tre nätter och imorgon ska vi upp i ottan och träffa en guide som kan den här gigantiska parken som the back of his hand. Vi har redan sett en pelikan, flera kronhjortar, jordekorrar och många, många bisonoxar på mycket nära håll, helt vilda längs vägen, men förhoppningsvis kan vår guide visa oss ännu fler djur. Varg och grizzlys vore ju sjuuukt coolt att få spana på. Iallafall på håll.


Galen skillnad att vara här jämfört med N.Y. Här har jag haft samma bekväma kläder varje dag och inte ens öppnat sminknescessären. Det enda som är konstant är att midjemåttet ökar ca 1cm per timme...

Howdy partner

Vi är i buffalo Bills hemstad Code, Wyoming! Det finns en enda gata och såna här i varenda hörn... Jag är lite rädd men nu ska vi äntligen härifrån!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Bara en dag

Det är bara en dag kvar i New York och jag har lite panik över det!

Idag har vi gått omkring länge i west och Greenwich village. Två stadsdelar som var heeeelt fantastiska. Precis sådär avslappnat coola och spännande som man föreställer sig n.y. Vi följde en före detta spårväg som nu mer är en grönskande gångväg finansierad av diverse kändisar och anonyma välgörare. Hur coolt dom helst!

Nu har vi hunnit med ännu en italiensk restaurang och en irländsk pub. Vi har hittills blivit av med ett amex-kort (nu spärrat) och ett par RayBans (Jakobs helt nyköpta), men är faktiskt glada ändå och om ca femton timmar är Robert här. Sjukt va!?


- Posted using BlogPress from my iPhone

The Met

Alltså, the Met! Vilket ställe!

Igår såg jag kost av alla stora, kända konstnärer på en gång. Alla från Rembrandt, Caravaggio, Degas, Van Gogh, Rubens, Klimt, Manet, Monet, Picasso och en herrans massa fler. Dessutom köade vi i ca en timme för att få se det bortgångne modegeniet Alexander Mcqueens utställning som var bland det coolaste i utställningsväg jag sett. Hans kläder är verkligen konststycken i sig och han blandar in sin själ, politik och fantasi i plaggen så att de verkligen vibrerar. Dessutom var utställningen skitcoolt presenterad med musik, ljus och form.

Idag är jag lite trött och har inte orkat gå på morgonpromenad i Central Park än. Det brukar annars vara perfekt att börja dagen med här. Lite lugn och ro och grönska... För det är det lite ont om i övrigt i den här stan.

Egentligen skulle jag vilja se alla musikaler och alla pjäser som går på och off Broadway, men i nuläget har jag inte råd. Men jag har lovat mig själv att komma tillbaka hit och se allt jag vill se. Imorgon ska vi iaf se Lejonkungen. Och imorgon kommer Robert hit.

Sen fortsätter vi till Yellow Stone Park där vi förhoppningsvis kommer få så mycket naturupplevelser att vi blir mer än mätta efter denna vecka av storstadsliv. Tänker på er alla i Sverige och hoppas ni har det härligt om det nu är Stockholm, Bästkusten, Uppsala, Köpenhamn (nästan Sverige), Malmö, Umeå, Göteborg eller Vimmerby eller något annat trevligt ställe ni befinner er på!

Paltkoma

Här är en bild av förrätten tidigare ikväll med färsk tonfisk och ingefärsskum och allt! Nu kom vi just hem till hotellet och vi är som vanligt HELT slut. Orkar inte ens gå ut och ta en drink. Men vi hinner uppleva desto mer under dagarna så jag försöker att inte ha dåligt samvete för det. Imorgon ska det kanske regna lite här så då ska vi passa på att se Alexander Maqueenutställningen på the Met. Ingen vila än så länge!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vi har det bra liksom

Nu är det restaurant week här i N.Y. och eftersom vi är en mer än matglad familj passar ju detta alldeles ypperligt. För ca 200 kr får man trerätters på några av de bästa restaurangerna i stan och idag provar vi den latinamerikanska Rayuela. Vi kommer nog bli bortskämda med maten här...


- Posted using BlogPress from my iPhone

My first time

Ok gänget, nu blir det fler imaginära mödomshinnor spräckta här på en gång. 1. jag bloggar från min iphone 2. Jag bloggar från min iphone i Amerikat 3. Jag bloggar från hotellobbyn och inte rummet eftersom det bara är här nere wi-fi funkar. Vi har just kalasat på två bakelser från Magnolia Bakery (ni som kan er sex and the city blir kanske lika glada som jag över att det finns) och varsin islatte från starbucks. Igår åt vi faktiskt middag på en japansk restaurang som Carrie åt lunch på i ett avsnitt av satc och självaste Michael Jackson tydligen också käkat på.

Hettan håller N.Y. i ett stadigt grepp men jag klagar inte alls faktiskt. Det är underbart att kunna gå utan en en tunn kofta hela dygnet! Skickar iväg det här nu och ser om det funkar. Puss så länge!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:N.Y.

N.Y.

Hej. Supersnabb uppdatering från N.Y.

Första kvällen tyckte jag allt var för stort och för ljudligt. Nu älskar jag det.

Jag och Becka gick själva i stan hela dagen igår och hängde länge i Central Park som verkligen är stadens hjärta och lungor. Sen shoppade vi på 5th Avenue i bästa Carrie-anda (fast bara i de billiga butikerna).

Nu ska vi åka helikoptertur över stan. Det kommer nog bli fett.

Jag hörde att det är fantastiskt väder i Stockholm och jag vet att jag är konstig, men jag kan sakna Sverige då. Det skaver lite i hjärtat att veta att blåbären precis är mogna och att de inte finns kvar när jag kommer hem. Men fasiken, man kan inte få allt och jag är superglad att vara här nu.

Precis som Annika redan påpekat är ju det här med toaletterna jävligt strange... Förutom att de är så stora att jag nästan plumsar i när man sätter sig så är de så grunda att man liksom hamna väldigt nära sin egen skit... Jag vill nästan stå på huk för att få lite distans...

Förövrigt är det mycket reklam på tv. HELA tiden. Efter vinjetten är det reklam och sen fortsätter det var femte minut tills programmet är slut...

Mycket är billigare här än det är hemma men jag ska FÖRSÖKA hålla i pengarna lite... Iaf i några dagar till. Uppdatering kommer snart igen.

Herregud, såhär blir det när man skriver under stress. Hoppas a

Hur äre nurå?

Hej underbara bloggläsare.

Jag saknar er.

Jag läser er andra så fort jag kommer åt. Det är bara att jag inte själv är en imläggsspruta just nu.

TACK alla fina, fina, fina ni för otroligt peppande, kloka och härliga kommentarer. Det har verkligen, verkligen värmt.

Som vissa av er säkert har upplevt så känns ibland livet mycket lättare när man erkännerför sig själv och andra att man inte mår så bra. Så var det för mig nu. Så fort jag skrev här, tänkte för mig själv och så smått började berätta för folk i min närhet att jag inte mådde bra började jag genast att må mycket bättre. Däremot nöjde jag mig inte med det den här gången utan har faktiskt gått och börjat få hjälp av en helt utomstående person. Det kanske är lite för tidigt att säga än, men jag tror att det är bra. Jag ångrar väldigt mycket att jag inte gjort det tidigare för det känns som att jag har rätt mycket grejer att beta av som gått och grott länge i hjärteroten men som jag blivit expert på att trycka bort och maskera med ett leende.

De senaste veckorna har på det stora hela känts bra och jag har haft många härliga stunder men också fått tillbaka de jobbiga känslorna helt plötsligt och därför är jag glad att jag inte bara tagit lätt på det här som vanligt utan faktiskt tagit tag i att jag inte mår så bra som jag vill.

Just idag har vi varit på vår härliga kolonilott och klipptgräs och skördat massor av jordgubbar. Roberts fantastiska lillasyster Jessica är här och vi har haft det mysigt hela dagen och avslutat kvällen med mys hemma hos oss tillsammans med fyra av Robs f.d scenskoleklasskamrater. På torsdag åker jag på en lååång resa till U.S.A. och är just för tillfället ungefär lika delar nervös som förväntansfull. En annan stor grej är ju att jag äntligen skaffat en iPhone. En fin vit 4a som jag döpt till Vega (nej, det är inte onormalt att döpa materiella ting!). Om nån har lust att berätta för mig hur man bloggar från Vega vore jag ytterst tacksam. Förhoppningsvis kommer här då lite fler inlägg än vad jag kastar ur mig just nu.

Och alla dagar jag missat hittills får vi ju ta tag i alldeles snart. För jag måste ju berätta hur det gick till när jag träffade två jänkare som var filmbranschhöjdare i Hollywood och om varför jag drack skumpa på Skarsgård den äldres takterass och hur jag firade midsommar i ett alldeles ruskigt idylliskt sommarhus utanför Ystad och hur jag och Rob har fixat och donat så att vi bor ca 48 fånger finare nu än för några veckor sedan! Men det kommer. Det kommer! Hoppas innerligt att ni har det bra i sommarsverige. Puss mina kära/J

Bröllop i Ö-vik

För några veckor sedan gifte sig min underbara kusin Harriet med sin fantastiske man Oskar i Nordingrå utanför Örnsköldsvik. Här är lite bilder från det ståhejet. Stugan där jag, Robert, mamma och Becka övernattade två nätter.

Den vedeldade bastun där vi bastade första kvällen. Sen badade vi flera gånger ute. Helt ljuvligt.

På själva bröllopsdagen körde vi på vandrarhemmet lite panikgrillning innan bröllopet. Mycket spartanskt men MYCKET mysigt blev det.

Becka var färdigsminkad innan panikgrillen.

Vi hann i tid och mötte upp brudens föräldrar. Alltså min moster och morbror.

När alla gäster kommit på plats slogs dörrarna upp och just när jag hunnit tänka "nä, jag känner mig rätt lugn, jag kommer nog inte börja gråta idag" uppenbarade sig brudparet i dörröppningen och jag började stortjuta direkt...

Om en minut är de man och fru!

Vigseln avklarad! Båda sa ja och efter riskastningen utanför kyrkan fick vi äntligen kramas!

Bruden och brudgummens underbara mormor!

Fina Marie och Harriet!

Godbitar!

Becka måste sagt något hysteriskt roligt...

Det fanns två hjälpredor också som ryckte in när kyrkbacken blivit risig.

Good work man!

Åh, jag älskar ju blommor och brudbuketter är ju alltid väldigt speciellt fina... Om man inte har typ ogräs och tistlar.

Äntligen kunde vi i familjen acceptera deras förhållande på riktigt.

Tema: Mota bort paparazzis på röda mattan!

Och äntligen en kyss inför fotograferna.

Vi var en nöjd skara.

Och sugna på partaj.

Tur då att det var det vi skulle bli bjudna på. Först var det en helt fantastisk vegetarisk buffé som jag drömmer lite om än...

Bland många fantastiska tal tog Joel fram gitarren och sjöng med sin ljuva stämma för brudparet.

SEN var det dags för det bästa jag vet. Efterrätt! Brudparet hade världens bästa idé angående efterrätten, nämligen att alla gäster som ville fick ta med ett bidrag till en efterrättsbuffé! Need I say att det blev succé!?

Ett bröllop helt i min smak! Detta var bara det ena av två dignande bord.

Rob och Becka var också nöjda med den briljanta idén.

Världens finaste brud och världens finaste Alvar strålade ikapp under hela kvällen.
Tack för en helt underbar helg i Övik i kärlekens tecken.