Den självömkande jubilaren

Här sitter jag ensam på en filt i pildammsparken och firar att jag och Rob varit kära i två år. Robert är sjuk och hemma. Parken är full av valborgsfirande, engångsgrillande, skumpadrickande, frisbeekastande, familjemysande, glada personer och jag känner mig lite vemodig och ensam. Försöker tänka att det här är bra övning inför vår distans Stockholm-Helsingfors, men det är ju egentligen inget jag ser fram emot, än mindre att öva inför. Hoppas att ni alla har en trevligare valborg än jag och att våren känner sig ordentligt välkommen.

Från ett söder till ett annat

Jag har världens bästa mamma. Henne kan man messa sent, sent på kvällen och be om sängplats och när man kommer dit känner man sig alltid trygg eftersom det ligger en laddad puffra i vardagsrummet. Trots att det är i norrort hon bor finns det gott om southern "get the 'ell off 'o my property"-mentalitet. Nu ska vi köra föreställning i sweet home Vallentuna!

Till Linn

Hej Linn! Jag längtar efter dig! Förhoppningsvis sitter vi i turnébussen igen tillsammans om bara ett kort tag. Vi tänker på dig på sjukhuset i Berlin varje dag, varje minut. Snart får du komma hem och då ska vi kramas, busa, spela grymma föreställningar och äta glass precis som vanligt. Love you shorty!

Måndag... fast tisdag

Ojojoj, jag var lite trött efter vår hemresa igår. Vaknade nu i soffan efter att ha sovit med lampor tända och linser i. Dumt. Är fortfarande helt slut. Det ligger någonting i att man behöver semester som bäst när man just varit på semester....

Linn ligger kvar på sjukhuset i Berlin med lunginflammation OCH halsfluss och läkarna ska kolla upp vad det är för konstiga ljud på hjärtat de hör. Igår när vi åkte kom hennes familj ner istället och håller henne sällskap. Det känns bra. Hon får oerhört bra vård. Vi hälsade på på sjukhuset och alla var så trevliga och fina och de kom sköterskor till henne hela tiden.

Eftersom Linn är dålig ska Karin hoppa in den här veckan och kanske nästa också. Det betyder att jag ska ta Linns grejer och det ska vi repa idag. Det kommer nog gå bra om jag bara blir lite piggare snart. Just nu känns det som att jag kan somna stående...

WT

Tillbaka på Arlanda. Ska vänta här ett tag tills Roberts plan till Malmö går. Helgen har gått på tok för fort! Jag älskar Berlin mer än någonsin. Bakom mig sitter två brudar som kommer någonstans söderifrån. Typ Skåne. De hade passat mer än någon annan på klubben White Trash... De skulle fått VIP-kort t.o.m. På de tio minuter jag suttit här har jag hört många oförglömliga uttryck som "du är ju helt jävla dum i huvet, du är ju helt impotent!", -"jag har typ fått ådror på armarna, så jävla äckligt" -"jamen det har ju mamma med" -"jamen hon är ju för fan 45" (att tjejerna var typ i 20-årsåldern gör detta ännu roligare). De har rökt två cigg var och bråkar nu högljutt om vem som egentligen tog strypgrepp på vem på en fest i helgen. Ännu en grej som är bättre med Berlin: om folk är puckade så fattar jag ändå inte vad de säger och slipper förfasas...

Vinden har vänt

Tänk vad snabbt man kan pendla mellan känslor. Från att ha roat sig big time till att ha en orosklump i magen.

Min fina, fina, kära kollega Linn som är en av alla goa vänner som är med på den här resan blev sjuk redan första dagen. Hon hade jättehög feber och mådde allmänt riktigt, riktigt dåligt. Den tyska überalvedonen hjälpte föga och hon fick stanna på rummet mesta tiden både igår och i förrgår. Igår kväll blev hon så pass dålig att hon, på inrådan av svenska sjukvårdupplysningen, åkte in till akuten. Där blev hon väldigt prioriterad och fick syrgas och säng direkt. Först misstänkte de hjärnhinneinflammation. Hon fick ge tre tuber blod och ta ett ryggmärgsprov, vilket gör hiskeligt ont. Sen skulle svaren komma inom en halvtimme.

Hjärnhinneinflammationen är nu uteslutet, men tyvärr verkar hjärtat inte funka som det ska. Linn kommer få stanna i Berlin i mer än en vecka! Det känns förjävligt. Ingen vill ju åka hem och lämna henne här såklart. Nu ska jag kolla med deras flygbolag, Ryanair ifall de kan maila en blankett med sjukförsäkringsuppgifter. Men vad kan man göra mer? Sällan har jag känt mig så maktlös!

Scheisse billig

Vi har det fortsatt oerhört bra här...

Nyss åt jag, Rob och Marcus middag på en supermysig vietnamesisk restaurang. Två flaskor bubbel, varsin förrätt och varmrätt (och Robert vill gärna poängtera att han även drack en fernet!) för 500kr... Lite sjukt nästan.

Nu ska vi möta upp resten av gänget på en klubb med det passande namnet White trash! Får se hur hemma vi känner oss där.

Puss så länge

Berlin-som hemma fast bättre

Ville bara säga att vi har det rätt bra i Berlin. Känns lite som Hawaii faktiskt! Nu ska vi ut och äta früstuck! Helt underbart!

Upprörd från Berlin

Egentligen skulle jag blogga om hur härligt vi har det i Berlin, hur trött jag är efter gårdagens bravader och dagens resa och chillande i solen, men nu när jag kom hem efter en trevlig kväll på stan (Robert är fortfarande ute och slår runt) så gick jag in på DN's hemsida och blev så förtvivlat ledsen och arg av denna artikel att jag var tvungen att dela med mig av den istället.

HÄR kan ni läsa om 23-årige Emils samtal till SOS och hur han förgäves försöker få tag på en ambulans eftersom han är döende. Jag kunde knappt läsa klart samtalet eftersom frustrationen över den totalt inkompetente sköterskan växte sig så stark att jag ville skrika och slå på något.

Så här får det banne mig inte gå till!

Andra gången gillt

Ok. Av flera olika anledningar kom vi inte till Berlin igår. Det var stress, tårar och några skopor ångest igår kväll. Idag är jag några tusenlappar fattigare och den billiga resan som var Roberts julklapp blev lite dyrare än det var tänkt från början, men nu är vi iaf på väg igen. Peppar, peppar! Vad som hände? Äsch. Det tar vi en annan gång.

Borta bra?

Strax: Berlin! Men först frukost i blecktornsparken med min kära!

Mot: Kolhydratveckan

Här sitter jag, den usla bloggerskan, i mitt kök med morgonsol och undrar vad jag behöver med mig till Berlin.

Om några timmar far vi. Åh, vad det är efterlängtat! Lillan, Keba och Marcus är redan där och på fredag kommer en hel drös till med godbitar.

Det är ca 23 grader i Berran nu, men jag har typ glömt hur det är när det är så varmt... Vad behöver jag med egentligen?

En sak vet jag dock... Det blir inga fodral (äger iofs inget sådant...). En resa till Berlin brukar kunna kallas kolhydrat-resan då kosten i princip enbart består av öl och bretzels (varma, stora, saftiga brödkringlor med grovsalt mmmm). Och i detta väder kommer väl glasskonsumtionen att öka en hel del också...

Ok. Dags att ge sig på resväskan.

Klackarna i taket?

Ja, i strumplästen isf... Eftersom jag glömt nycklarna i Malmö fick jag sova hos världens bästa kollega, Paula. Jag sov som en stock i den sköna, stora sängen och vaknade en timme innan klockan ringde. Nu har jag varit ute i den strålande solen och svettats lite och nu har paula vaknat så nu ska vi göra frukost innan vi går ner till teatern som ligger ett stenkast härifrån. Mumma!

Vi hade iaf tur med vädret

Det är åtminstone vackert utomhus... Känns dock riktigt jobbigt att vara en hel timme sen till spelplats! Det betyder att alla de andra får mycket mer att packa in och bygga upp. Dumma SJ! En olycka kommer ju sällan ensam heller så för att riktigt krydda till dagen glömde jag mina hemnycklar hos Robert i Malmö... Blir till att couch-surfa i två nätter. Suck!

SJ i min röv

Har jag någon gång nämnt att SJ är ett vidrigt, opålitligt och helt fucked up företag? Om inte så gör jag det nu! Vi är ynka TJUGOFEM minuter sena vilket gör att jag missar mitt anslutande tåg till trollhättan där vi ska spela. Nu kommer det brinna i knutarna!

Trollywood igen

Vilken lyxhelg detta har varit! Jag har fått träffa så många som jag tycker så oerhört mycket om OCH behövde inte åka från min kärlek förrän nu i morse. Tre nätter istället för två gör stor skillnad vill jag lova. Precis som i Stockholm strålar solen här i Malmö men strax sätter jag mig på tåget mot Trollhättan, vi får se hur det är där. Hur som helst är det bara tre dagar kvar till att vi åker till Berlin och lever loppan. Är det bara jag, eller har April bara dundrat förbi?

Vad som väger upp bajslukt

Jag har världens bästa vänner, Marcus och Yai-li. Efter vår föreställning på Debaser möttes vi upp för en snabb fika i solen på Nytorget. Sen hänger världens bästa Yai-Li med ända till centralen för att vi ska hinna ta årets första glas rosé innan jag skulle kliva på flygbussen på vilken jag nu sitter och irriterar mig lite över att det luktar bajs... Turligt nog väger faktumet att mina vänner är fantastiska, att det är fredag och sol och att jag ska till Malmö och träffa Robert, upp all bajslukt i världen!

Rock and roll

Älskade sol! Det går så mycket lättare att leva när den är framme. Idag åkte mina blå strumpbyxor på. Och just nu känner vi oss som värsta rockstjärnorna eftersom vi idag spelar på Debaser Medis! Underbart att vara hemma på Söder och härligt ovant att spela på en scen som luktar lite öl och med en stor bar längst ner i lokalen... Inte många skolaulor som kör på det konceptet liksom... Härligt också att få så jäkligt bra ljud och ljus. Fredagen är oerhört trevlig än så länge!

Var tog du vägen?

Det här var det sista jag såg av solen. Sen sjönk den i havet och kom aldrig mer igen... Åtminstone känns det som det eftersom den lyst med sin frånvaro i tre dagar. Jag sitter redan på ersättningsbussen och är så trött att jag skulle kunna luta mig mot bling-bling ghetto superstar i sätet bredvid.

Hemma en sväng

Vad hände egentligen på Åland? Ja, förutom att vi körde tre föreställningar, träffade massor med supergoa ungdomar och vuxna, var med om det kanske bästa arrangemanget, spelade in tre radiointervjuer, åt gott och körde allt vi hade så gick vi upp galet tidigt och spelade vår första föreställning redan halv nio på morgonen (svensk tid, Åland kör ju finsk tid alltså +1h). Tre dagar i rad var vi uppe innan fem och även om vi bara tog färjan hem idag så var vi rätt slut. Tyvärr har jag inte orkat så mycket idag utan mest sovit sedan jag kom hem, men en trevlig träff i Hornstull med Lillan, Keba och Marcus orkade jag iaf med och sen tog jag en välbehövlig promenad hem. Jag borde ju ha städat... Det behöver man alltod göra när man kommer hem från turné, men jag orkar helt enkelt inte. Det får räcka med att jag tvättar nu. Städningen får jag väl ta tag i efter påsk någon gång. För i påsk åker vi ju till Berlin, och där tänker jag då inte städa ett jota. Nu ska jag ta min trötta lekamen och göra mig i ordning inför ännu en natts sömn med tidig uppgång. Natti!

Ålandstrippen börjar

Ok. Åland, nu kommer vi! Eftersom mina besök på Finlandsfärja antagligen kommer öka rätt frekvent nästa år så är det bara att utforska det bästa som Viking Rosella har att erbjuda nu så att jag är förberedd sen...

Värme

Soool och en lyckad föreställning i Enköping! Det är alldeles fullt av tussilago och skilla längs vägen. Åh, vad detta är efterlängtat! Nu drar vi till Åland i två dagar och spelar. Det ska bli spännande... Aldrig varit där. Om inte våren har kommit dit kommer jag bli sur.

Förtidspensionär

Ja, idag sitter jag på handikapplatsen på ersättningsbussen. För det är jag värd! Förresten är det i princip bara jag som åker mot Hagsätra i denna arla morgonstund. Jag är inte lika sur som igår kväll, men jag kan ju inte säga att jag är sprudlande glad heller. Fyra timmars orolig sömn är ingen hit. När jag hade som mest bråttom i morse ramlade en tung hylla i skafferiet över mig. Den har aldrig ramlat förut. Är inte det typiskt så säg? Jaja, lite teater i Enköping på detta så blir det nog en strålande dag.

Ett arbiggeinlägg

Jag hade tänkt skriva om min lite annorlunda helg nu... Men luften gick liksom ur mig. Det är mycket som irriterar mig just. Irriterar och gör mig ledsen och nedstämd. Så underligt, för nyss kändes det som att allt var riktigt bra (jo, jag vet, det låter som that time of the month, det kanske är det också...). Tyvärr är det mycket missförstånd, lite otaktiskt beteende, snudd på idioti och kommunikationsproblem som cirkulerar både privat och på jobbet då och då och ibland blandas det där samman och blir lite för mycket på en gång. Nu är jag så sjukt opepp på allt och har ingen lust med någonting. Jag vill inte sätta mig i bilen med alla imorgon. Jag vill inte diska all disk eller packa väskan inför kommande miniturné. Jag vill inte lösa massa problem som jag inte orsakat. Men nu ska jag bita ihop och göra just allt det där ändå, för snart kommer det ljusna och bli bättre. Berlin i påsk. Det är det jag försöker se fram emot just nu, även om det ibland känns som att jag hellre skulle vilja packa en ryggsäck och ge mig av på en fjälltur alldeles själv med bara mig och min trumpenhet som sällskap. Kanske skulle underlätta för alla.

Ont det gör ont

JAG SAKNAR MIN KARL! Alltså distansförhållande när man ska ha med SJ och svenska flygbolag att göra är inte att rekommendera. 2000kr är liksom inte riktigt rimligt att betala för en tur och returbiljett Stockholm-Malmö tycker jag... För 2000 kr flyger jag och Robert fram och tillbkaka till Berlin. För 1400 kr bor vi 4 nätter i Berlin. Hur kan det då kosta 2000 för EN person (som dessutom är rätt fattig) den ynka sträckan Stockholm-Malmö? Just nu saknar jag Robert med varje fiber i kroppen. Men jag har helt enkelt inte råd den här helgen. Istället ska jag vara hemma och försöka träffa lite kompisar och kanske fixa lite hemma. När jag blir vuxen på riktigt ska jag starta ett företag som låter kärlekspar som lever på olika orter åka billigt till varandra VARJE helg. Ska fila på lite idéer....

Svar på fotogåtan

Ja men visst Sus, är det ett pennhjärta! Och Maria, du var nära med din gissning att det var ett kärleksbrev till Robbie, men det var faktiskt tvärtom. För när jag kom hem igår möttes jag av detta konstverk i sovrummet! Tänk vad lite som behövs för att man ska bli alldeles lycklig av att komma hem till en tom lägenhet! I badrummet väntade ännu ett budskap i form av tops på badrumsmattan. Kärlek!

Fotogåta

Nån som kan lista ut vad detta är?

Who's on the phone?

Såhär ser man ut efter att ha åkt bil från Haparanda till Stockholm. Kurt Cobain ringde just och ville ha sin pigga, fräscha look tillbaka. Nu är vi iallafall strax framme. Hallelujah! Typiskt nog har det fina vädret försvunnit och istället möts vi av en klass två-storm. Grattis!

Julior och norrsken

Vad olika det kan vara. För exakt ett år sedan var jag på Base med nio andra julia-kandidater och Roine och Denize. Idag är jag skådis på heltid och har just sett ett fantastiskt norrsken över Nordmaling. Tänk vad mycket ett liv innehåller!

Hap,hap,Haparanda

Vilken dag vi haft! Konstig och rolig och den kommer bli lång. Särskilt för våra stackars bakdelar eftersom vi ska åka bil i åtta timmar. Vi har spelat en bra och uppskattad föreställning i Haparanda, ätit i ett köpcenter som låg precis på gränsen mellan Finland och Sverige och nu har vi precis släppt av vår sydafrikanska kompis Pumeza på Kallax flygplats. Tyvärr har linn blivit sjuk och vi har fått ställa in både morgondagens och fredagens föreställningar. Det är aldrig kul att ställa, men nu fanns inget val. I Haparanda var det snöregn och mulet. I Stockholm är det tydligen supervårväder och tid för vindrickande på Nytorget... Well, well, vi får glädjas åt att det verkar spricka upp något på vägen mot Härnösand där vi ska övernatta innan vi fortsätter hemåt i vårt avlånga land.

En deg i Haparanda

Liten uppdatering. Vi är i Haparanda på ett mysigt men lite avlägset hotell. Det är fint här och solen var uppe läääänge. Jag längtar dock lite hem. Eller ganska mycket just nu. Jag skulle vilja vara ledig i en vecka och bara vara hemma och inte göra ett dyft. Usch, jag gillar inte att vara såhär degig.

Vissa saker att lära sig leva med

Vissa saker lär man sig leva med på turné. Morgonångesten till exempel. Jag mår ofta lite illa och har lite ångest i bröstet när vi går upp jättetidigt och inte är hemma och är långt, långt ifrån dem jag älskar, men nu har jag lärt mig att det går över efter några timmar. Iallafall oftast. Ibland sitter det kvar längre, som när vi vet att vi ska vara borta länge, länge, när vi jobbar sexdagars vecka eller, som nu, när jag inte ska träffa kärleken på två veckor. Dock löser det sig ändå. Och när vi spelar på så fina scener som Kulturens hus i Luleå känns livet ganska mycket enklare.

Ingen snö

Int väl va det då nå snö att tala om här int! Jag trodde att det skulle ligga drivor längs vägarna här i Luleå. Nu har jag bara mina vintrigaste kläder och skor med mig. Typiskt. Strax ska vi spela och jag längtar redan hem och efter Robert.

Jobb igen

Här är snygg-Paula på flygplatsen. Nu bär det strax av till Luleå. I morse gick jag upp i ottan och bakade födelsedagsbrownies till Robert som fyller år imorgon. Nu ska vi inte ses igen på två veckor... The story of our lives liksom. Men det ska bli kul med luleå. Vi hörs igen när vi landat.

Helgsummering so far

Sveriges humorelit (utan att vara elitister)

Förlåt kära bloggläsare, att jag lämnade er med ett sådant trist och negativt inlägg senast. Dagen blev ganska snabbt bättre och väldigt mycket ordnade sig. Busskortet är och förblir borta, men värre saker än så kan ju hända. Fredagen fortsatte med spelning på internatet i Sigtuna och det gick helt ok. Sen åkte jag hem och städade innan min kära kom hem.

På kvällen gick vi och såg den FANTASTISKA Klungan-föreställningen på Dansens Hus med mamma och Becka. Alltså, de är så outstanding just nu i humor-Sverige att jag inte riktigt vet om de fattar det själva. De verkar så ödmjuka och fina. Umesyndromet brukar det kallas... att vara världens goaste och mest ödmjuka människa, trots att man är en übertalang och älskad av folket.... Kvällen avslutades på en engelsk pub med öl, kaffe och medhavda snacks i form av färska jordgubbar och choklad.

Dagen idag har fortsatt med mera kultur. Jag och Rob såg just 6 mimare 6 vita hästar på Orionteatern och den var också väldigt humoristisk och bra. En oerhört häftig idé som får liv på en teater ett stenkast från där vi bor. Vardagslyx.

Nu såg jag alldeles nyss en superbra film på ettan som jag verkligen kan rekommendera. Temple Grandin med Claire Danes i huvudrollen. Den är baserad på ett riktigt livsöde om en autistisk flicka som växte upp på 60-talet och tillslut blir professor. Den var så galet inspirerande, rörande och bra. Claire Danes vann en Golden Globe för den här rollen i år och då satt den "riktiga" Temple Grandin i publiken. Sjukt coolt.

Robert är och dricker öl med några kompisar men jag behövde vara hemma lite. Lite trött och sliten efter tidigar mornar. Underbart att ha lite kvalitetstid med mig själv, ett glas vitt och en grym film. April börjar ganska bra ändå.

En total hatdag

Hej på dig första april-jag HATAR dig än så länge. När man ska gå upp 04.30 och åka ersättningsbuss med en fet jävla resväska (som inte ska användas förrän söndag egentligen), då är det INTE uppskattat att inse att ens busskort, nyköpt i förrgår, använt en gång, är försvunnet precis när man ska gå hemifrån, att bussen inte kommer, att inte hinna till teatern med sina saker så att jag måste tillbaka dit EFTER spelningen i Sigtuna. Alltså, ju mer jag tänker på det desto argare blir jag. Jag ska ge den här dagen en chans till. Om en stund. Men det är många minus att hämta upp.