Lite om teater

Ikväll har vi varit på Tribunalens fenomenala Allas krig mot alla and fuck you too Mr. Hobbes. Tribunalen är en så jäkla bra teater. De är modiga, aktuella och roliga och kompromissar inte mellan att ha viktiga budskap och att underhålla. Det senare tycker jag verkligen inte är att förringa. Underhållen vill jag bli när jag går på teater. Om det sedan är sorligt, roligt, hemskt, provocerande eller allt i ett spelar ju ingen roll. Men tråkigt är ju bara...tråkigt....

Tråkigt har jag dock inte haft alls ikväll på Tribunalen, och det är en konst att lyckas få publiken att hålla intresset uppe i två timmar utan paus och också få oss att tänka till.

För några veckor var jag, på inrådan av teaterchefen, på Dramaten och såg föreställningen Slott i Sverige. Jag hade ju, i ett tidigare inlägg, skrivit om ett besök på teatern som slutade i besvikelse och frustration. Men då fick jag alltså tips om en annan föreställning och det var med förväntan jag kom till Dramatens lilla scen och kanske var det dumt av mig. Jag förväntade mig kanske för mycket. Kanske att jag skulle se nåt helt nyskapande och spännande och nåt som skulle tilltala en lite yngre publik. Tyvärr blev jag alldeles ledsen redan långt innan paus. Det kändes som om jag kanske inte fattar dramatik av den lite finare kalibern som presenteras på Dramaten. Jag kände mig lite...dum liksom. Om detta var vad som rekommenderades mig när Körsbärsträdgården kändes dammig borde jag ju verkligen vara med på noterna. Men, det fanns liksom inget för mig att relatera till. Inget att greppa. Ibland var det lite småroligt, men, för det allra mesta var det bara... långt. Och tyvärr tyckte jag att det kändes tråkigt. Jättetråkigt till och med. Faktiskt tråkigare än Körsbärsträdgården där scenografi och koreografi utgjorde lite befriande pauser att vila ögonen på.

Allt var givietvis inte kass. Omid Khansari har varit en personlig favorit i många år och det var roligt att se honom på en teaterscen för första gången- Även Malin Ek var väldigt fin och härlig att titta på. Överlag tycker jag att skådespelarna gjorde ett bra jobb. Det var bara det att det inte sa mig någonting. Jag orkade inte hålla intresset uppe alls. Upplösningen var lite mer actionfylld och spännande men det tog en himla lång tid att komma dit. Att dramat fick en oväntad tvist med incestuöst tema täckte liksom inte upp för den timslånga, malande dialogen.

Det kändes väldigt roligt och upplyftande att se Frida Röhls föreställning ikväll, där det liksom inte finns några gränser. Där fick jag komma med på banan igen. Där fick jag vara med och ha roligt. Såklart tror jag inte att det inte finns nåt på Dramaten som inte är för mig, jag har sett massor av föreställningar där som jag verkligen tyckt om. Dock önskar jag att det hände lite oftare. Att det inte hörde till ovanligheterna att det satsades på nåt alldeles spejsat som är som en rockkonsert och naturkatastrof i teaterform. Nåt rörande, roligt, läskigt och medryckande som både jag, Ali i Tensta, Sven i Torekov och Samira i Botkyrka skulle älska och vilja se mer av.