Frosty the snow...

Ingen kan förstå den här kylan! Jag befinner mig vid Södermälarstrand och ska spela på Münchenbryggeriet om tre timmar. Jag har så himla många lager kläder att michelin-gubben skulle framstå som Kate Moss och ÄNDÅ fryser jag f*tthåret av mig. Men vackert är det ute! Det får man ändå ge vintern!

Frosty the snowbitch liksom.

Meeeeh! det här inlägget skickade jag kl 07.02 imorse och det kommer fram kl 19.24... inte ok!

Förbjudet

Ojojojoj, hujeda mig.

Nu är det spännande saker i görningen. Superspännande.

Men jag får inte säga nåt.

Så jag gör inte det.

Men ååååååååååååh, vad svårt det är för mig!

Ljus i vintermörkret

Konstig dag idag. Den märkliga oron jag hade i kroppen ville verkligen inte ge med sig. Inte fick jag nåt nyttigt gjort heller. Men som två kloka och fina människor kommenterade på förra inlägget så behöver man ju verkligen inte alltid vara så förbannat nyttig.

Tillslut gick jag iallafall ut i snålblåsten och letade julklappar. Tyvärr kom jag hem tomhänt men då hade klockan hunnit bli så mycket att jag skulle bege mig iväg på ett Body Balance-pass. Det var typ två år sedan jag var på något liknande, jag gillar mer att få upp flåset och känna musklerna bränna lite när jag tränar, men just idag kändes det som att det var balans i kroppen jag behövde. Passet var härligt och verkligen passande för mitt humör. Dessutom var det nåt problem med värmen så det kändes som ett bikram-yoga-pass.

Direkt efter passet åkte jag hem till Jonia där det bjöds på ljuvlig kycklinggryta, glögg och hemgjord rocky road (typ som kuckelimuck-medicin, allt gott man kan tänka sig i ett och samma godis) och trevligt sällskap såklart. Innan var jag lite opepp eftersom jag var på ett så avigt humör, men det var verkligen som ett litet ljus i vintermörkret och nu känner jag mig gladare igen.

Robbie - kick some ass! Jag älskar dig.

Söndagsångest

Åhh... nu är det en såndära konstig och jobbig dag. Jag är ledig men har ångest för massa saker som jag inte riktigt kan definiera. Robert är på jobbet och åker sen på en liten spännande trip och egentligen skulle jag kunna göra massa bra och nyttiga saker nu när jag är alldeles själv. Men istället är jag fast i pyjamas och soffa och är stressad över allt jag borde göra.

Kollade på the Last Bounce för andra gången på tv och fick ångest av det också. Jag grinar som en bäbis på slutet när de har kört sista showen och blir alldeles ledsna över att det är slut. Jag får alltid ångest av när eror tar slut... Gillar inte när människor måste lämna varandra.

Det snöar och snöar och snöar utanför fönstret och det är så himla fint men jag kan inte hjälpa att jag längtar till solen. Har tittat lite resor nu till julen bara på skoj... Vi kan inte åka nånstans eftersom Rob jobbar, men åhhh, vad lockande det är. Tänk att få känna värmen mot huden, lapa sol med alla sinnen och bli lite brun mitt i vintern. Det skulle jag inte tacka nej till nu, men jag är samtidigt glad att vi jobbar så pass mycket nu att vi kommer kunnagöra allt sånt där mysigt lite längre fram... Visst?

Pigg som en mört

Åhh, idag känner jag livet i mig, som Madicken skulle sagt.

Det är min alldeles egna lediga lördag. Snön lyser vit utanför och nyss var faktiskt himlen alldeles blå. Det här med att jobba ganska mycket för med sig ett ganska intressant fenomen; det s.k. "Sömn less is more-fenomenet". Trots att jag är ledig vaknar jag nu mer efter åtta timmar, sharp. Skönt att göra nåt av dagen men på eftermiddagen brukar tröttheten slå till som ett baseballträ mitt emellan hjärnhalvorna. Vi får väl se hur det blir idag.

Jag försökte faktiskt somna om. Låg kvar i sängen och klappade på min sängkamrat. Tio minuter frenetiskt klappande senare tar min halvsovande sängkamrat vänligt men bestämt bort min hand och viskar "jag älchskaaar dee..." innan han vänder sig om helt med ryggen mot mig... Kärleken i sitt esse...

Nu ska jag iallafall göra premiärfrukost åt mig och min sängkamrat, sen kanske hinna gå och träna, sen hinna fixa i ordning lite innan Yai-Li kommer hit på premiärglögg och sen skynda iväg och applådera H.C. Andersen-mästerverket och min polyp till pojkvän (alltså... han spelar polyp på riktigt...).

Vad ska ni göra av denna kosliga dag?

Helg, till och med för oss

FREDAG! Och en fredag med en ledig lördag dessutom. Vi har spelat i fina Jönköping och är nu på väg hem genom snölandskapet. Min kamera är fortfarande sönder och det känns trist. Men det väger upp att vi har en helt ledig helg framför oss med premiär imorgon på Lilla Sjöjungfrun och massa inplanerade roligheter.

Ofokuserat

Anledningen till att det inte kom något inlägg igår? Min mobilkamera har blivit keff! Den kan inte fokusera. Hela gårdagen tog jag bilder som denna. De blir rätt coola, men man vill ju gärna kunna välja att ha fokus ibland. Nån som vet vad som är fel? Nu sitter jag och väntar på att få gå in och värma upp på dieselverkstan innan föreställning. Direkt efter att vi är färdiga ska vi åka till Jönköping. Förhoppningsvis blir vi inte bortspolade av någon damm.

Ändrade middagsplaner

Jag skulle egentligen ätit middag med två exkollegor ikväll men det blev inställt. Tur att man kan koka soppa på en spik då! Eller åtminstone på morötter och rödbetor. Ruskigt god blev den också. Och färdig på typ tio minuter. Stavmixer is da shit!

Måndag på hemmaplan

Idag har vi spelat Puss och Snusk i Sickla på den alldeles underbara Dieselverkstan. Sist jag var där gjorde vi audition till Jakten på Julia och det var flera dagar av sång, dans och teaterprestationer som betraktades både av juryn och av tv-kamerorna. Hela min upplevelse av den där perioden var ju väldigt positiv och jag blev lite nostalgisk.

Föreställningen gick riktigt bra och sen var jag faktiskt lite ledig på eftermiddagen. Då passade jag på att sova... Typiskt va, när man väl har några timmar att göra ärenden på och så... Men sen tog jag mig i kragen och gick och slogs lite på Body Combat. Det var sjukt längesen jag tränade på riktigt, men härligt att ta ut sig helt och känna att konditionen faktiskt finns kvar. Inte musklerna i benen riktigt, men de får jag jobba på innan julledigheten.

Det som tar upp alldeles för mycket tankekraft för mig nu är ett svar från ett land där man badar mycket bastu och där det finns mjuka, vita troll med svans och stora nosar. Alla har fått svar nu verkar det som. Alla utom jag. Jag tror ju såklart att det är ett nej då, men så länge jag inte fått det bekräftat så går jag ju lik förbannat och hoppas lite. Jag är bortglömd helt enkelt. Tråkighet.

Nu sitter jag och Rob i soffan och äter juleskum (ok ok ok, JAG äter juleskum och Robbie pluggar text...), nästa vecka är det tydligen första advent. Sen kommer det gå tio minuter och sen är jul och nyår slut. Nu gäller det att börja mysa i 140 km/h.

Med såna här klipp t.ex:

Jag blev blåst

Kvart i två igår natt kom vi hem till Stockholm och jag släpade mina väskor och påsar från tunnelbanan till min lägenhet och vred om nyckeln. Men det gick inte. Det gick inte att låsa upp polislåset heller. För det var redan öppet. Det var någon i min lägenhet. Någon med alldeles skrattiga kinder och varma, starka händer. Någon med bus i blicken som när jag öppnade dörren stod i hallen och sa: lurad! Jag trodde ju att jag skulle vara alldeles ensammen till sent ikväll. Men det behövde jag inte alls! Jag har sällan blivit så glad av att bli totalt lurad. En vecka ifrån den man älskar är tråkigheter men när man sen får ses igen är det ju desto roligare. Nyss kom kära Hanna och Helena förbi på äppelpajsfika och nu ska jag iväg och se bio med pappa och bror för att fira pappa i efterskott. En störtskön enda ledig dag IGEN. Vilken tur jag har!

Ett neggoinlägg

Jag vill teleportera mig hem. Nu. Jag vill inte åka i fyra timmar. Jag vill inte köpa thaimat i Filipstad som jag inte egentligen vill ha. Jag vill bara vara hemma nu. Trots att jag kommer vara alldeles ensam när jag kommer hem. Ibland får man negga. Men bara ibland.

Lite ledigt

I morse var jag ute på en snöig promenad och hittade min farmors gamla hus precis vid Klarälven. Efter en härlig frukost har vi nu gjort stan i Karlstad och blev nu lagom till att vi ska åka och spela alldeles jättetrötta. Men i natt kommer vi hem igen. Det känns så himla skönt att jag knappt vågar tänka på det.

Mycket på g i Värmland

Vi är så himla värda den här kvällen i Karlstad. Vi är lediga till ganska sent imorgon och kan unna oss lite mys på restaurang och en bio när vi nu väl är här. Vårat besök här i Värmlands pärlestad sammanfaller ju med tv4 Idolernas fredagsfinal här så ikväll kanske det blir en tur till deras efterfest. Men först mat och Cornelis.

Ett fyrfaldigt leve

Nya bilstrumpor att mysa i har införskaffats. Oj så mysigt det blev att kura in fötterna i dem. Men det är en värdslig sak om man jämför med vissa andra mycket viktigare saker. Vissa superviktiga personers födelsedag till exempel! Idag är det nämligen min älskade pappas 59nde sådan och tyvärr är jag inte hemma så att jag kan uppvakta honom. Det får sparas till söndag. Men ett grattis ska du få här kära pappa. GRATTIS och hurra! Jag älskar dig mambo king!

Framtida hemstad?

Färdigspelat i Gävle. Jag har nog aldrig varit här förut vilket är synd eftersom det är en superfin stad. Snön ligger som ett täcke över marken och träden och allt känns lite juligt! Nu ska vi hitta nåt smarrigt att äta innan vi drar till Karlskoga.

Från snö till tö

Gullekollegor! Vi har haft en fett härlig dag i Hörneförs. För det första fick vi sova i åtta timmar och sen äta en grym frukost på Hotell Levar och sen spelade vi bara en föreställning som gick kanon. Nyss stannade vi en kortis i Örnsköldsvik och hämtade grejer som vi lämnat över natten och nu far vi nedåt till Gävle.

Mys på hotellet

Tidigare ikväll: vi sitter och väljer ur menyn på Hotell Levar i Nordmaling. Det är Västerbottens äldsta gästgiveri och hur mysigt som helst. Synd att vi bara ska sova här en natt. Jag har en konstig oro i kroppen som inte vill lägga sig... Måste komma underfund med vad det är.

Hej

Ser jag pigg ut? Skenet bedrar isf. Vi är mitt i föreställning och det går fett bra. En kvar efter detta sen bär det norrut.

Framtidsplaner

Jag är så trött nu.

Tre föreställningar av Hjärta-mig på en dag... Inpack och utpack i iskyla. Tidig morgon och sen kväll och samma sak imorgon.

Man är ju inte 20 längre ellr vad är det man brukar säga?

Tyvärr fick jag reda på idag att Robbie och jag inte kommer ses nåt på söndag som är den enda lediga dagen den här veckan. Jag längar efter honom. Och efter lite lugn. Som det ser ut nu så blir det först den 18 december som lugnet infinner sig. Innan dess är det turnéer och speldagar inplanerade 6 dagar i veckan.

Det har gått helt ok här i Ö-vik. Jag gillar att vara här och är glad att vi ska ännu längre norrut snart. Jag skulle verkligen kunna tänka mig att bo här när det bakas bulle i ugnen. Inte just här men i Umeå kanske... Men det får inte bli än på ett tag.

Först så ska väl jag och Robert försökas ses överhuvudtaget de kommande månaderna...

Hysteriskt glada

Första av tre föreställningar idag om en kvart. Örnsköldsvik är vackert så att det gör ont. Snö och sol=perfect combination!

On the road again

Lite ledsen i ögat blev jag i morse över att än en gång behöva säga hej då till den varma, gosiga famnen där hemma och sätta sig i turnébilen och åka långt, långt bort. Men nu är vi på väg och det känns kul och spännande. Vi behövde inte åka många mil norrut för att hitta snö och det blir bara mer och mer ju längre vi åker. Snart är det baske mig glöggtider!

Mina tjejer

Mina fina fina tjejer. Snart är vi södergrannar allihop. Åh vad jag gillar att umgås med er mina gullnosar.

Nästan perfektion

Min lediga dag! Den har i det närmaste varit perfekt hittills. Lite sovmorgon och sen promenad med Yai-Li, som jag inte träffat på alldeles för länge, till Fotografiska Museet. Jag fick årskort dit i födelsedagspresent och det var verkligen en helt ypperlig gåva. Jag älskar Fotografiska. Fashion-utställningen var grym! Sen blev det fika med Yai-Li, Andreas och Nicole. Jag är så himla glad att jag hann träffa dem alla tre på min enda lediga dag! Och nu ska jag DESSUTOM få träffa tjejerna! Lite för bra för att vara sant. Enda tråkigheten är väl att Robert repat hela dagen och inte kunde vara med. Det och att vi inte är lediga imorgon också!

Marcxism

Av någon outgrundlig anledning har jag glömt att tipsa er om en fantastisk blogg, av en fantastisk människa vid namn Marcus Englesson. Han råkar även vara min bästa vän, men det hör egentligen inte hit. Marcus är min största dealer när det gäller fantastiska klipp på youtube. Han har en aldrig sinande källa av oerhört roliga klipp och bilder.

Här är länken till hans grymma blogg. Läs, skratta och inspireras.

Och den här Marc, är till dig!

Marsmänniskans lyckostund

Ibland är lycka att få vara hemma och titta på idol en fredagkväll och veta att man är alldeles ledig dagen efter. Tänk, man kan vara så lycklig trots att man ser grön ut i ansiktet.

HURRA för Pungen!

Herregud. Jag är så jäkla stolt över oss just nu. Vi klarade det! Och vi klarade det fett bra. Igår på genrepet gick det ... Sådär (för mig iaf)... För att uttrycka det milt. Det var väldigt mycket som kändes otryggt. Men det är ju nåt med premiärer. Man skärper till sig och drar på en extra växel i allt. Sångtexter, danssteg och repliker satt på ett helt annat sätt och vi fick stående ovationer av publiken. Gött! Nu kan vi äntligen slappna av lite innan det är dags att åka till Ö-vik och spela på söndag.

¤¤¤VARNING¤¤¤ Tråkigt inlägg

Voj voj. Jag är ledsen men den här bloggen har inte mycket nytt att berätta mer än att vi harvar vidare med vår föreställning Hjärta-mig. Från morgon till kväll håller vi på och vi är trötta och slitna men ändå rätt glada. Idag är det genrepsdag och vi har just haft ett genomdrag och ska strax repa det som behövdes tightas till innan vi kör nästa genomdrag.

Imorgon klockan 11.15 är det prempa och sen kan vi för första gången på många, många, många dagar andas lite innan det är dags för turné igen på söndag. It's a hard knock life men det är också alldeles, alldeles underbart.

På lördag, när jag är ledig önskar jag att jag hann träffa alla mina underbara kompisar, familjemedlemmar och annat löst folk och kramas och pussas med dem. Men det kommer väl antagligen bli sängläge och mjukisar istället... Vi får väl la se....

Valium, någon?

Jag är just nu så irriterad att jag antingen skulle kunna börja grina eller skrika rätt ut. I en kvart har jag stått och väntat på tunnelbanan till hagsätra, tåget jag brukar ta var inställt på grund av vagnbrist. Är inte det den mest irriterande orsaken? Vadå vagnbrist liksom? När det väl kommer ett tåg är det så fullt att det inte finns sittplats. Nej. Det här var inte det bästa som kunde hända den här morgonen. Tröttheten har gjort mig lite labil tror jag...

12 timmar senare

Idag har både jag och Rob jobbat 12 timmarspass. Det har gått bra men jag är som sagt lite orolig för hur länge kroppen och hjärnan ska hålla. Idag blev jag ibland så trött att jag fick gråta lite. När jag kom hem hamnade jag i en slags matlagningstrans. Ifall jag satt mig ner hade jag inte kommit upp igen. Det blev glaserade rotsaker i ugn. Tyvärr orkade jag inte äta sen så det får bli matlåda imorgon. Istället blev det lite chokladfondue med massa frukt. Det var vi värda efter denna mastodontdag.

Cowabunga!

En helt vanlig dag på jobbet...

Tjuvstart

Lite julmys i förtid... Ljus och hyacinter är väl ok? Jag har ju inte börjat med glögg och lussebullar än... Men det kliar lite i fingrarna.

Ett trött inlägg från en trött hjärna

Söndagar är ju egentligen jättebra att blogga på för de flesta är lediga och har tid att läsa ens inlägg. Eftersom jag inte själv var ledig idag hade jag dock inte tid att skriva nåt. Jag orkade liksom inte heller. Tröttheten blir alltmer påtaglig nu och det känns tungt att inte ha en längre ledighet inom en snar framtid. Efter de här mastodontveckorna utan helg är vi lediga på lördag men jobbar igen söndag.

I morse vaknade jag tio minuter innan tunnelbanan mot Hagsätra skulle gå. Som tur var hann jag, men det var på håret. Det är roligt när jag väl kommer till jobbet. Jag älskar verkligen mitt jobb, men jag är trött. Och de andra är trötta. Det börjar märkas nu.

Efter jobbet mötte jag upp Rob och vi gick tillsammans till Skogskyrkogården. Det är nästan overkligt vackert där under allhelgona-helgen med tiotusentals ljus och gravlyktor. Sen åkte vi hem och åt soppa och nybakt bröd som Robbie gjort. Han får dra det tyngsta lasset hemma nu när jag jobbar hela tiden. Snart hoppas jag kunna ändra på det.

Beam me up Scotty

Det var inte ett piggt gäng som åkte iväg till Trollhättan kl 06.30 i morse efter en intensiv repvecka (som dessutom innehöll en dagstrip till Helsingfors för mig). Väl framme, fem timmar senare var vi dock lite piggare och packade in och byggde dekor. Just innan föreställning blev Victor dålig och spydde den stackarn. Antagligen var thaibuffén vi ätit lite tidigare inte helt ok... Victor är dock en kämpe av rang och körde hela föreställningen som vanligt. Nu är jag trött och vill hem. Önskar att jag kunde teleportera mig hem till Robert, men nu är det fem timmar tillbaka till Stockholm.

Lite om teater

Ikväll har vi varit på Tribunalens fenomenala Allas krig mot alla and fuck you too Mr. Hobbes. Tribunalen är en så jäkla bra teater. De är modiga, aktuella och roliga och kompromissar inte mellan att ha viktiga budskap och att underhålla. Det senare tycker jag verkligen inte är att förringa. Underhållen vill jag bli när jag går på teater. Om det sedan är sorligt, roligt, hemskt, provocerande eller allt i ett spelar ju ingen roll. Men tråkigt är ju bara...tråkigt....

Tråkigt har jag dock inte haft alls ikväll på Tribunalen, och det är en konst att lyckas få publiken att hålla intresset uppe i två timmar utan paus och också få oss att tänka till.

För några veckor var jag, på inrådan av teaterchefen, på Dramaten och såg föreställningen Slott i Sverige. Jag hade ju, i ett tidigare inlägg, skrivit om ett besök på teatern som slutade i besvikelse och frustration. Men då fick jag alltså tips om en annan föreställning och det var med förväntan jag kom till Dramatens lilla scen och kanske var det dumt av mig. Jag förväntade mig kanske för mycket. Kanske att jag skulle se nåt helt nyskapande och spännande och nåt som skulle tilltala en lite yngre publik. Tyvärr blev jag alldeles ledsen redan långt innan paus. Det kändes som om jag kanske inte fattar dramatik av den lite finare kalibern som presenteras på Dramaten. Jag kände mig lite...dum liksom. Om detta var vad som rekommenderades mig när Körsbärsträdgården kändes dammig borde jag ju verkligen vara med på noterna. Men, det fanns liksom inget för mig att relatera till. Inget att greppa. Ibland var det lite småroligt, men, för det allra mesta var det bara... långt. Och tyvärr tyckte jag att det kändes tråkigt. Jättetråkigt till och med. Faktiskt tråkigare än Körsbärsträdgården där scenografi och koreografi utgjorde lite befriande pauser att vila ögonen på.

Allt var givietvis inte kass. Omid Khansari har varit en personlig favorit i många år och det var roligt att se honom på en teaterscen för första gången- Även Malin Ek var väldigt fin och härlig att titta på. Överlag tycker jag att skådespelarna gjorde ett bra jobb. Det var bara det att det inte sa mig någonting. Jag orkade inte hålla intresset uppe alls. Upplösningen var lite mer actionfylld och spännande men det tog en himla lång tid att komma dit. Att dramat fick en oväntad tvist med incestuöst tema täckte liksom inte upp för den timslånga, malande dialogen.

Det kändes väldigt roligt och upplyftande att se Frida Röhls föreställning ikväll, där det liksom inte finns några gränser. Där fick jag komma med på banan igen. Där fick jag vara med och ha roligt. Såklart tror jag inte att det inte finns nåt på Dramaten som inte är för mig, jag har sett massor av föreställningar där som jag verkligen tyckt om. Dock önskar jag att det hände lite oftare. Att det inte hörde till ovanligheterna att det satsades på nåt alldeles spejsat som är som en rockkonsert och naturkatastrof i teaterform. Nåt rörande, roligt, läskigt och medryckande som både jag, Ali i Tensta, Sven i Torekov och Samira i Botkyrka skulle älska och vilja se mer av.

Istället för blekansikten

Vi försökte ta bilder på oss själva här i turnébussen men vi var så jävla fula så vi visar en bild på de vackra rosorna vi fick efter kvällens föreställning. Det går inte riktigt att beskriva hur det känns att först repa en hel dag, sedan åka till Södertälje och under tiden försöka peppa sin trötta kropp till att orka en kvällsföreställning och så när man kommer fram till spelplats mötas av en helt underbar scen, ett fantastiskt inpack (en enkel och kort väg att släpa vår tunga packning från bilen till scenen) och två oerhört hjälpsamma och fina tekniker som hjälper oss med ALLT. Man blir liksom lycklig i själen. Jag trodde aldrig att jag skulle orka hela kvällen men det var verkligen en fröjd att spela idag. Publiken var med på allt från första stund och vi var verkligen på g allihop. Fett bra avslut på dagen. Vi jobbar två veckor i sträck nu så alla energikickar av detta slag är väldigt välkomna.

The trip

Herregud vilket dygn jag hade igår!

• Uppe klockan 4!
• Utelåst från tunnelbanan
• SL valde att ställa in den enda tunnelbanan jag kunde ta
• Marathon till Slussen
• Ingen bana på röda linjen heller
• Marathon till Södermalmstorg för att fixa taxi - frustration
• Bråk mellan idiotkillar och stackars hemlös man nere vid bankomaterna - ledsen rädd
• Flyr in i pappas port med nya portkoden som jag fick per sms dagen innan
• Beställer taxi och gömmer mig för läskiga killar
• Taxin kommer och kör till centralen
• Hinner precis med flygbussen
• Väntar länge på planet
• Somnar direkt jag satt mig och vaknar till en alldeles ljuvlig soluppgång i rött, rosa och oreange blickandes ner på Stockholms skärgård - hallelujah-stämning
• Framme i Finland, grått och ...finskt.
• Hittar buss, hittar tunnelbana, hittar auditionlokal, vänta, vänta
• Sjunger upp i trapphuset och utanför byggnaden bland byggjobbare och gaffeltruckar
• Träffar pianisten Jukka. Trevlig. Sjunger igenom låten två gånger.
• Ner till juryn. De är snälla och ganska många.
• Sjunger. Går ok. Inte strålande men inte katastrofalt.
• Tre minuter senare och jag är done.
• Väntar i en timme på Helsinkis järnvägstorg.
• Väntar två timmar på Helsinkis flygplats.
• Kommer på planet. Somnar direkt.
• Hemma ca 2½ timme senare. Helt slut.

Vad kan jag då säga om min lilla tripp till Finland? Var det värt det? Ja! Det tycker jag. För bara några månader sen hade jag aldrig åkt dit, aldrig sjungit den svåra sången och aldrig kunnat vara nöjd med att bara ha åkt dit. Men nu är jag det. Om två veckor typ får man svar. Jag tror ärligt talat inte på en call-back. Tyvärr kommer jag nog hoppas ändå... men, jag har ju redan världens bästa jobb som jag älskar. Att våga har ju varit mitt största hinder förut och nu har jag banne mig lyckats överkomma det!

Bra att veta

Nej, jag förstår inte heller logiken. En 14-årig förståndshandikappad flicka som rymt från sitt fosterhem träffar en 18-årig kille som drogar henne har sex med henne och sen säljer henne vidare till minst sju andra män - på en dag. Män vars sperma hittas i flickans trosor. Män mellan 17 och 67 år. 18åringen får ett års fängelse. Två till döms till fängelse. Alla andra frias. Helt. Det är helt ok att knulla ett förståndshandikappat barn om man efteråt kan säga att det inte märktes att hon var under femton. Bra att veta!

Uutiset

Tillbaka på svensk mark. Den här dagen har varit lite osannolik på många sätt. Kommer berätta när jag är hemma igen. Och nej, jag hade inte den här outfiten när jag gick genom säkerhetskontrollen... Det hade jag inte fått ens om jag velat, fick strippa järnet faktiskt. Lite märklisch. Ser jag farlig ut?

No return!

Ok. Efter väldigt mycket krångel är jag nu äntligen på planet. Moi moi!

Börjar bra

Ok. Det här känns ju ovanligt. Att komma så tidigt till tunnelbanan att dörrarna till perrongen inte ens är upplåsta. Och inte verkar det komma någon heller så jag springer nu i panik till medis.

Råggan

Rågsved. För några månader sedan visste jag inte ens var det låg och nu är jag här nästan varje dag. Vi har repat hela dagen och sen stannade jag kvar och sjöng min auditionsång för några kollegor för att komma över en jobbighetströskel. Det gick helt ok men jag var bättre i rösten igår. Är ganska nervös inför imorgon eftersom jag då ska sjunga kl tio på morgonen svensk tid. Jag åker hemifrån vid 05.00. Det kommer alltså hur det än går bli ett äventyr detta. Första gången jag är i Helsingfors dessutom. Ska bli spännande att se om det lever upp till Markus Krunegårds vackra beskrivningar.

Vogue!

Såhär ligger jag och sover när jag får bre ut mig i sängen. Som en riktig poser alltså. Typiskt nog är det jättefint väder ute idag, när helgen varit crap. Men vad säger ni, ska vi göra det här till den bästa måndagen på länge?