Helguppdatering

Ja, hörnini. Det blev en dålig blogghelg detta, men det betyder inte att helgen i sig varit dålig. Tvärtom har jag haft en härlig och händelserik helg och träffat oerhört många fina människor.

Igår fick jag se Dramatens repetitionssalar på insidan och även min duktiga kärlek sjunga sin audition-sång som han ska framföra i Helsingfors imorgon. Han är verkligen osannolikt duktig den där killen jag är ihop med. Efter en lite jobbig början och några bittra tårar kunde jag också sjunga min audition-sång och det gick hyfsat tillslut. Utan pepp och kärlek hade det dock inte gått.

Sen styrde vi kosan till Gambrinusgatan där jag har spenderat så oändligt många trevliga kvällar under åren, men detta var kanske den sista?! Lillan och Keba ska nämligen flytta. Lite sorgligt, men förhoppningsvis till ett ännu bättre ställe... Hur som helst blev vi bjudna på alla möjliga godsaker (som vanligt) och det var verkligen en süpertrevlig kväll.

Idag hade jag helt missat att man skulle ställa tillbaka klockan. Det kom som en trevlig överraskning, men ändå var jag väldans seg på morgonen. Sen skedde allt i en faslig takt. Jag hann träffa min fina, fina vän Anna en kortis, och sen två flugor i en smäll med Ida och Malin som var på besök från Malmö, efter det direkt iväg på ett möte med två grabbar som jag har saknat jättemycket och som jag med all förhoppning kommer att göra ett sjukt roligt projekt med snart. Efter mötet åkte jag till Rågsved och repade mera sång inför tisdag. Överraskande nog gick det riktigt bra och jag känner mig lugnare än förut med att åka.

Jag tänker att jag åker på den här audition för min egen skull, för att det är roligt och utvecklande och modigt. Som tur är har jag ju redan ett jobb som jag älskar, så jag har inget att förlora egentligen.

Robert åkte alltså i eftermiddags och söker imorgon. Jag kommer hålla alla tummar och tår, men nu ska jag bre ut mig ensam i sängen och sakna min varma sängkamrat.

Magont

Aaaahhhh, jag blir knäpp. Nu är jag plötsligt kallad till audition i Helsingfors. NÄSTA VECKA. Ojojojoj, jag vet inte vad jag ska sjunga, OM jag ska åka eller ifall jag ska strunta i det. Usch, jag vill inte åka oförberedd, men inte heller bara skita i en bra möjlighet. Ojojojojoj, vad ska jag göra.... Och jag sätter mina kollegor i skiten när jag är borta en hel repdag. Jäkla skit. Varför kunde jag inte fått reda på detta lite tidigare?! Magont är bara förnamnet.

En sjudande gryta

Det är full aktivitet på kontoret och i repsalarna. En ny föreställning håller på att arbetas fram och det är fett mycket som ska göras.

Det repas låtar, skrivs texter, läses repliker, svettas koreografier, och skrattas en hel del på vägen...

Jag har fått ett samtal från Finland och nu svarar de inte när jag ringer upp! Dålig stil!

Jobba jobba jobba

Hela fina ensemblen vid ljusbordet igår innan föreställning. Vi kom hem vid midnatt och nu är vi på jobbet igen. Hey ho let's go!

Punke'd

Punka på vår Merca. Typiskt när vi ska iväg så himla tidigt och spela. Men vi är vid gott mod och redan på däckfirman för byte. Vi bytte till vinterdäck igår så det måste blivit något kaiko då. För första gången på typ åtta år gick jag och la mig kl tio och är därför skapligt pigg idag. Får se hur länge det håller i sig.

Lite om livet nu och sen

Åh, jag är så trött, så trött. Det gör mig lite orolig. Det kommer bli mycket mörkare, mycket kallare och jobbigare när vintern kommer med stormsteg. Nu är jag ju iofs fortfarande rätt förkyld, men vad ska jag göra annars? Träna mer borde jag göra, men det går ju inte när man är dålig. Sova är ju en annan bra grej. Det ska jag prova. Typ nu.

Vi har repvecka på jobbet nu. En ny föreställning kommer till liv och det är sjukt roligt att repa. Det gör mig så glad att vi är ett så gött gäng som jobbar ihop. Det kommer göra den här vinter väldigt mycket lättare.

En annan faktor som kommer göra den här vintern till en härlig sådan är min fina sambo. Vi har det så himla kul. Jag vaknar glad (men sjuuuuukt trött) och får gå och lägga mig glad. Det är verkligen en ynnest att få leva ihop med någon som är så rolig, kärleksfull och smart som Robbie. Förhoppningsvis tycker vi att det är lika roligt att bo ihop om 5, 15, 25 och 50 år. Om inte så kan vi kanske åtminstone flytta till Spanien och ha ett passionerat off-and-on-förhållande. Där kan vi sitta på tavernor under ljumma kvällar, dricka rödvin och röka cigarrer, förolämpa varandra högljutt medan vi försöker sno varandras pengar och sedan gå hem tillsammans ändå. Hmm, det här kanske vi kan kan göra även om det inte blir dåligt mellan oss... Synd bara att jag inte röker alls och att Robert inte tjänar några pengar som jag kan sno... än.

Once upon a girl

Idag har fina Sarah releasekonsert för sin GRYMMA skiva Just Like They Do In France med sitt alter-ego Once upon a girl. Jag önskar henne all lycka till med spelningen på O-baren som jag tyvärr inte kunde komma på och ett stoooort grattis såklart. Nu kan man liksom köpa Once upon a girls skiva på iTunes eller CDON! Så fett coolt! You did it girl!

För tidigt eller sent

Tidiga mornar är verkligen ingenting för mig längre. Idag försov jag mig lite. Tur att världen är så galet vacker idag att man får lite energi av det.

Bra rutiner

Åååååh, vad jag tycker om den här flickan. Det var så sjukt längesen vi sågs, men nu ikväll satt hon plötsligt i vårt kök och det var så fint!

Jag hann precis hem till strax efter sju och vi möttes utanför ytterdörren jag och Siri. Som tur var hade Robbie skött hela markservicen hemma och vi åt supergoda veggotacos och perfekt kladdkaka och hade det allmänt mysigt.

Tänk vad roligt det är att man kan lära känna en person på en kort tid som blir en sådan fin vän. Vi pratade om hur tråkigt det är att man inte umgås mer med varandra i Stockholm, men just den här hösten känner jag att vi är på god väg att skapa bra rutiner om motsäger just det. Mera hemmahäng!

Bilden på vackra Siri har jag helt sonika snott från Facebook, precis så omoraliskt och obehagligt som vore det Mark Zuckerberg himself som skrev denna blogg.

STRESS

Fina Eskilstuna. Nu är vi på väg hem - i snigelfart. Och jag som ska ha en efterlängtad middagsgäst kl sju! Hur ska detta sluta?

Ny vecka

Vi är på väg till eskilstuna. Där var jag senast i somras på Revy-sm och det var en alldeles ypperligt trevlig stad. Herregud vad svårt det är att komma upp nu. Robert är ledig på måndagar och det känns som att det är både psykiskt och fysiskt skadligt att behöva gå upp i ottan när det är svinkallt och svart som natten ute. Det är ju uppskattningsvis 100% trevligare att då ligga kvar och gosa in sig i varma, kramiga armar. Men när man väl är uppe och sitter i turnébilen och det är strålande vackert ute, då känns det helt ok ändå.

Häftpistoler och sociala nätverk

Jorå, the Social Network är en sevärd film men inte en film jag kommer att se om. Väldigt intressant att se historien bakom Facebook, men det stannar liksom där. Justin Timberlake är grym i rollen som Napsters grundare och det var roligt att se Rooney Mara som ska spela Lisbeth Salander i en liten roll. Hon var också grym.

Sen vi kom hem har vi ätit massa frukt och jag har fortsatt mitt projekt att klä om en fotpall vi har här hemma. Det gick alldeles strålande tills häftpistolen slutade funka och jag i ilska råkade ha sönder pallen. Well, well. Det blev ingen större skada, men jag kanske borde gå en anger-management-kurs?!

Imorgon ska vi spela i Eskilstuna. Ska bli skoj om jag är lite friskare. Känner mig slut i huvudet av förkylningsäcklet.

Ok. Nu är det dags för sängen.

Typisk söndag

Typiskt söndag. Tvättning, storhandling och nu bio. Vi ska se facebook-filmen... Får se om vi blir avskräckta och går ur ikväll. Robert verkar iofs avskräckt redan av reklamen...

Höstmys

Mysigt värre med soppa, kärlek, tända ljus och rödvin. Härligt med lite höstmys innan vargavintern slår till fullt ut.

Hemmakväll

Jag kan inte blogga från mobilen. Fett störigt.

Därför får ni ingen bild på hur mysigt vi hade det när vi åt potatis och morotssoppa till middag. Eller på hur fint det var när Lillan kom på besök efter det och vi kurade ihop oss i soffan och åt glass och maränger med tända ljus i hela lägenheten.

Nu är jag och Rob själva igen och lyssnar på fina men sorgsna sånger som är bra att klappa varandra till. Jag klappar lite på mina fina presenter som jag fick av Lillan ändå från New York också. När jag laddat kameran ska ni få se hur fina de är.





Medan vi satt här hemma och hade det gosigt hade min lilla, söta, vackra, starka lillasyster spelning i London! Kan ni tänka er va? Hon har världen som spelplats min lillasyster. Och hon blev inte slagen med fulkäppen vid födseln heller.

En film som man vill vara i

Åh, vad jag vill se den här filmen nu. Eller helst skulle jag vilja leva i filmen...

Men det går ju inte. Jag passar verkligen inte i page.

Bläig

Nä, jag gillar inte att vara ledig och känna sig bläig (bläig enligt saol: lite äcklig, snorig med ömmande hals, svullen, svettig, lat, otränad och oinspirerad).

Idag valde jag dock att skita i att bli för irriterad över detta och låg kvar i sängen långt efter det att jag planerat att stiga upp. Det mest ambitiösa jag hann med innan klockan tolv var att fixa till bloggen lite. Den blev lite mer steril, men jag tror att jag gillar den såhär. Jag börjar ju dessutom bli gammal nu och jag gissar att "dress your age" gäller som stiltips för bloggar också.

Eftersom jag är bläig har jag inte gått utanför dörren än mer än för att skaka täcket på vädringsbalkongen i trapphuset. Istället har jag ätit ett helt paket bacon till frukost (äckliga fross-cravings ingår ofta i bläigheten), tittat på svenska Biggest Loser och sorterat ut alla sommarkläder ur garderoben. Det där sista måste väl ändå räknas som ett stordåd med tanke på omständigheterna! Nu återstår bara att få upp skiten på vinden...

Lyssna på mina duktia syskon på deras myspace-sidor som nu är länkade på deras foton här till höger!

Moonlight shadow

Fullmånen leder oss hem. Det är mysigt att åka bil med fina kollegor och lyssna på nostalgi-hiphop och Detektivbyrån. Med snön och månen utanför började jag längta lite efter jul. Mornar med lussebullar och kvällar med glögg och världen luktar apelsin och choklad... Men ok. Det är ett tag kvar.

Goodbye sunshine

Nu är det helg. Efter en grym föreställning för en fabulös publik på Bergsjöskolan och med många bärhjälpare ska vi strax lämna solen och åka upp till Estocholmo igen. Ikväll kommer jag få pussas igen.

En Sven i Bergsjön

Det är så roligt att hitta ansikten på goda vänner när man minst anar det. Som utanför matsalen på Bergsjöskolan. Hejhej Sven!

Ont Bergsjön

Vi har hört talas om snökaos och extremkyla. I Göteborg är det dock strålande sol och gänget är på väg till bilen för vår sista spelning den här veckan. Bergsjön ska vi till. Tydligen att jämföra med Malmös Rosengård, som jag tänker på var och varannan minut. Det som händer i Malmö just nu får mig att skämmas för mitt land. Ingen ska behöva vara otrygg här. Att någon eller några tar ifrån människor deras trygghet även i hemmet är fullständigt jävla vidrigt. Förhoppningsvis fattar SD-väljare i landet att partiet de röstat in i Sveriges riksdag för med sig sådana här sjuka och fruktansvärda handlingar av sinnesrubbade människor och tänker om!

Slut för idag tack för idag

På väg hem till hotellet från Mölndal. Vi har en extra bilkompis med oss, Victors vän Jesper som kollade på oss nu ikväll. Jag har fått fett ont i halsen och är lite orolig för imorgon. Nu behövs mat, sömn, och nåt slags förkylningsknark.

Ännu en morgon i Mölndal

Vi vaknade, vi åkte, vi kom fram, vi byggde, vi tejpade och fixade, om vi såg och segrade vette katten. Nu repar halva vårt gäng och två f.d. pungenskådisar en föreställning som vi andra inte hunnit repa in än. De ska köra den kl elva och sen spelar vi i samma lokal ikväll. Vi är i en stor fin salong på biblioteket i Mölndal. Börjar känna mig riktigt hemma i Göteborgstrakten nu... Men, jag längtar lite hem också. Till varma kramar och tända ljus.

I Göteborg

Konstigt nog publicerades inte förra inlägget förrän i morse trots att det var igår eftermiddags vi åkte till götet. Vi hann till och med äta ute med gänget igår kväll och idag har jag fått träffa fyra av mina allra bästa människor. Becka, Malin, Sarah och lilla Ada. Jag vill att vi ska kunna ses jämt, men nu är jag ändå väldigt glad att vi hann ses litegrann. Kom nyss tillbaka till hotellet och känner mig lite tom och konstig. Har värk i axlarna och saknar Robert och kompisarna... Ikväll blir det kanske mys med Becka igen och då kanske det blir bättre igen.

Bye bye Skåne

Ung utan pung älskar Skurup. Vi fick ett så oerhört fint mottagande av både lärare och elever och hade sjukt kul under båda föreställningarna. Dessutom fick vi bärhjälp vid både in och utpack och det är som en gudagåva för trötta och svaga skådespelare. Nu är vi dock på väg till Göteborg igen och där trivs vi ju också som fiskar i vältempererat vatten. Dessutom ska jag få träffa lillasyster och TVÅ bästa kompisar imorgon. Lyckan är totaaal!

Tre minuter

Tre minuter innan föreställning och vi är fett på g. Vi har fått kungligt mottagande här i Skurup. Första föreställningen gick galet bra och publiken är hur fina som helst. Nu kör vi.

Trötta skådespelare

Nog för att vi sov gott i natt men hellwaitti vad kallt och tidigt det är nu. Om tre timmar ska vi köra första föreställningen för dagen. Innan det ska vi bygga dekor, ljud, ljus och fixa allt annat praktiskt. Trots att man är så trött är det rätt mysigt att vara uppe med tuppen så här. Bara det inte regnade så förjordat.

Turnébil

Vi är strax framme i Skurup efter många timmars bilfärd i regn och blåst. Då blir det såhär göttig stämning.

Alla är glada men gladast är nog Linn

Det är kul på turné. Här är mina gulliga kollegor Linn och Karin och nu ska vi äta biff och sen åka vidare till Skurup. Mysigt värre!

Mysteriet i Borås

Efter en skön natts sömn, en trevlig morgonpromenad och en ännu trevligare hotellfrukost är vi nu på väg till spelplatsen. Jag är lite förälskad i Borås. Fett mysig stad. MEN! Var tusan är Pinocchio?

På väg

Nu är vi på väg igen. Ung utan pung drar till Borås för att spela imorgon. Jag känner mig inte riktigt lika glad som jag ser ut (inte lika blek och töntig heller...). Vet inte riktigt vad som är problemet, men jag är lite opeppad på att vara borta i en vecka. Jag saknar redan Robert och jag är lite hemmakär. Det går dock säkert över och det ska bli spännande med Borås. Därifrån kommer ju en av mina absolut bästa vänner, Malin, och vem vill inte se den gigantiska Pinocchiostatyn av metall som blickar ut över staden!?

Som det ska vara

Mys mys mys. Vi har det så jäkla bra just nu. Med marängsuisse, chips, vin, delicatobollar och Devendra Banhart kan det bara bli rätt. Och tjockt. Men det är bra!

Han är så bra!

Vi är på världens bästa väns världens coolaste och bästa vernissage! Fy faaan, va grym han är Mr. Englesson! Jag är så stolt!

YES!

Vad kan vara bättre än att börja dagen med en fett bra låt och en intressant musikvideo? Jag skulle så gärna velat vara med när skisserna till denna video togs fram...

Paus i morgonpromenaden

Det finns definitivt otrevligare ställen än årstaviken denna lördagförmiddag. Konstigt nog vaknade jag på min enda lediga dag denna vecka med en stress i kroppen. Nu försöker jag få den att försvinna med promenad och solsken. Vet inte varför, men jag är typ lite hyperaktiv... När jag nyss började gå tänkte jag att jag borde baka vetebullar och frysa in så att det skulle finnas semlor till februari... Chilla liksom! Jag kanske håller på att bli sjuk?!

Fångat på bild

Ok. Jag vet att det är en sjukt dålig bild men jag bara kastade upp kameran ur väskan och hann precis knäppa ett kort innan tunnelbanan åkte. Ser ni de vita kornen utanför fönstret eller? Det HAGLAR just nu i Högdalen! Inte riktigt ok, eller?

OMG!

Paus i We will rock you. Just nu är jag så JÄVLA imponerad av mina finaste tjejer Anna och Charlotte som totalt rockar RÖV på cirkus! Och det är en hel akt kvar! Åhhh! Jag skulle kunna titta på detta i ett år framöver!

Ge aldrig upp! (bara om Patrick Swayzes själ flåsar dig i nacken)

Idag gav jag upp.

Jag anmälde mig till ett pass på SATS jag aldrig provat förr; Dance-Step. Jag har hört rykten om det där passet att det ska vara rätt så krångligt, men jag tänkte att jag åtminstone ska prova.

Jag provade. I tio minuter. Jag var inte ens upplagd för det innan. Jag ville svettas men inte tänka. Här hann jag inte med något av det. Jag var alldeles för upptagen av att flaxa omkring i olika riktningar, försöka få en glimt av instruktören i spegeln när jag var tvungen att vända henne ryggen och hoppsa upp och ner på den där stepbrädan samtidigt som jag försökte klura ut hur i h-vete den gråhårige gubben i cykelbyxor och guldkedjor förvandlats till the dancing step-God. Jag gissar att han måste fått Patrick Swayzes återuppstådda själ när denne gick bort härom halvåret. Kanske denna insikt viskade "Nobody puts Baby in a corner" i mitt huvud och gjorde valet enklare.

Det sjuka var att jag gjorde det så lätt. Gav upp alltså! Lättare än någonsin! Jag bara tog min bräda, min vattenflaska och mina mjukisbrallor och gick. Det var verkligen inte för mig det där. Istället fick jag tävla mot mig själv på löpbandet. Jag sög där också. Men det gjorde inget, för där är jag hemma och får svettas utan att ha Patrick Swayzes själ flåsandes i nacken.

Imorgon är det sovmorgon! Halv nio ska vi vara på spelplatsen! Det ni!

Mellan två

Mellan föreställningarna så hinner man precis gå igenom föreställningen som just var, gå och äta, vila lite, busa lite och sminka sig igen. Tyvärr är det alltid så jäkla kallt i spellokalerna att man måste pälsa på sig galet mycket - men hey, they don't call it a job for nothing!

Tidigt en morgon

Om typ en timme kommer det se ut såhär hemma i sovrummet. Men jag är redan halvvägs till odenplan. Det blir mörkare och kallare för varje dag och jag har inte hunnit ta ner mina varma jackor från vinden än. Igår fick jag träffa några av mina finaste tjejer. Jag har ju fattat att jag saknat dem mycket, men det var inte förrän igår det slog mig HUR mycket! Igår fick vi iallafall lite quality-time tillsammans och det var verkligen härligt. Nu ska vi spela föreställningen Det Suger som vi inte spelat sen Västervik. Det blir spännande!

Havet är djupt?

Det är inte det lilla formatet på affischerna som just nu pryder tunnelbaneperrongerna i stan och tittar man noga så står Roberts namn alldeles klart och tydligt. Om en och en halv månad är det premiär!

En roman om en måndag

Måndag, måndag, måndag. Den här måndagen började halvkefft eftersom jag sov så otroligt dåligt under natten. Det händer rätt sällan att jag inte kan sova, men i natt drömde jag obehagliga drömmar och vaknade om och om igen. Kontentan blev en trött och matt kropp på morgonen. Som tur var hade vi sovmorgon och jag hann bli lite piggare innan vår enda spelning för dagen på Åsö Grundskola.

Föreställningen gick helt ok. Varken briljant eller skitkass. Robert var och tittade vilket såklart höjde kraven på prestation, men jag intalar mig att han inte kommer göra slut även om jag inte var en hotshot på scen idag.

Efter giget repade vi ett tag inför en kommande föreställning och sen var det klart för dagen. Då gick jag för första gången på evigheter till gymmet. Jag har ju länge gått omkring och haft dåligt samvete för saker hela tiden. Särskilt en icke-existerande träningsrutin brukar få mig ångestfylld och nere. Men nu provar jag att slänga alla såna tankar åt sidan och vara snäll mot mig själv istället. Jag kommer inte förändras drastiskt om jag inte tränar på ett par veckor. Världen kommer inte att sluta snurra och jag kommer inte att bli en annan person. Nu när jag väl kom iväg till SATS var det skönt att inte ha panik över att jag inte varit där på ganska länge. Skönt att bli varm och svettig och skönt att få slåss lite med sin fiktiva motståndare.

Nyss gick fina Ida hem. Hon kom nämligen på spontanbesök och vi drack te och åt choklad i köket. Spontanbesök är underskattat, det är ju skitbra! Man plingar på hos nån annan och kollar läget liksom. Mer sånt! Mer häng! Detta hör hösten till!

Nu måste jag verkligen sova, men jag är lite orolig att jag ska sova lika illa som igår natt. Har någon slags stress i kroppen. Kan inte sätta fingret på det men det är tråkigt. Hoppas det är pms.

Söndag

Idag var det en riktig söndagssöndag. Vaknade sent och tog 4an till Hornstull där vi mötte upp Yai-Li och åt lyxbrunchen på Strand. Där satt vi sen i tre timmar och svullade. Fina Kristoffer kom förbi en sväng också, precis som det ska vara på en söndagsbrunch. Precis när vi var klara tittade solen fram och då blev det promenad hem längs Årstaviken. Nu är det gos i soffan. Än så länge är hösten helt fantastisk.

Lördag 9/10

Fakta kring min lördag:


Vet ni fem saker som inte är så kul?!:

• Att se alldeles för lång oengegerande teater
• Att diska när man har bråttom på morgonen
• Att frysa arslet av sig
• Att frysa alla lemmar av sig
• Att komma hem och inse att ens plånbok är borta

Vet ni fem saker som är alldeles, alldeles underbara?!:

• Att fika med den man håller kär på Helin&Voltaire på ett alldeles fantastiskt färgsprakande Djurgården
• Att få en hård, hård kram av sin farmor
• Att spela in pilotfilm med sina kompisar
• Att få gosa ner sig bredvid en varm gobit i sin alldeles egna säng när det är iskyla ute
• Att ringa till Roxy och få besked om att de hittat ens plånbok och att allt är kvar

Världens bästa

Jag har världens bästa och finaste farmor! Åh va härligt det var att träffas idag och mysa och prata. Och nu ska jag till Djurgårn och möta upp en snygg kille.

Freitagsmyyys

Ibland får man lyxigt fika innan föreställning. Det är bland det bästa som finns! Idag kör vi tre föreställningar igen och sen är det helg igen. Känns som en riktigt bra fredag trots skitväder!

One down

Ojoj. Nu har vi kört föreställning. Det var fett roligt att kunna jobba igen men kändes lite skakigt så klart. Nyss fick vi lite expertfeedback av gamla ensemblemedlemmar och klockan sju är det föreställning för föräldrar. Just nu är jag alldeles färdig och har lite lite ont, men mest är jag glad att vara på jobbet igen.

Nåt att fira

Jag har fått min kropp tillbaka! Jag drog ut tråden ur såret och när jag stoppat blodet så var jag som ny igen! Imorgon ska jag äntligen få jobba och detta firades redan ikväll med stekt panerad strömming, honungsglaserade rotsaker och svampsås. Yummie!

Action

Aaaaaaaaaaaahhh. Jag hatar att vara hemma och inte kunna göra nåt.

Det gör mig så fruktansvärt rastlös! Och mina fina kollegor är och spelar hela dagen och jag vill bara vara med dem!

Nä, nu pallar jag inte vänta mer. Nu drar jag ur den här äckelgrejen ur såret och så får det vara bra med det!

Ömkligheten gör ett inlägg

Alltså detta kan inte vara meningen! Jag har just nu så ont i det här dumma såret att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Det gör så sjuuukt ont. Jag har pratat med sjukvårdsupplysningen tre gånger idag, vilket måste vara rekord för mig. Jag brukar aldrig ringa dem annars, men jag har inte vetat vad annat jag ska göra.



Blir inget jobb imorgon heller för nu kan jag varken sitta eller stå utan att grimasera illa och då har jag ändå tagit två alvedon och en ipren på en gång.



Sjukvårdsupplysningen har varit väldigt snälla och sagt att det gööör ont och att jag inte får ta ut tamponaden som håller såret öppet än för då kan det bli ännu värre. Just nu kan jag inte föreställa mig hur det skulle kännas, men jag går på deras linje för jag har ingen lust att undersöka saken.



Alltså, det är ju det sämsta stället att ha ett sår på! Troskanten skaver, och ja, jag måste ju ha underbyxor så att jag inte kleggar ner mina mjukisar. man kan varken sitta eller ligga utan att det gör gaalet ont. Ställer jag mig upp och går så skaver det ännu mer! Åhhh, snälla gode Gud! Låt detta vara över snart!

Dela med sig på hög nivå

Ok, mina kära bloggläsrare! Vi ska prata allvar nu!

Först och främst. Jag har varit utan internet i 3 veckor. Idag är första dagen på lika många veckor jag sitter framför en dator och bloggar. Det betyder att jag varit urusel på att publicera er kommentarer, skriva kommentarer på de av er som bloggars bloggar samt på att blogga överhuvudtaget. Nu ska det bli bättre tänkte jag! Tack till alla som kommenterat! Ska svara på frågor och kommentarer snarast!

Second of all! Efter det här inlägget kan det vara så att några, många eller alla av er väljer att aldrig någonsin återvända till den här bloggen. Då vill jag passa på att säga att ni har varit härliga följelagare och jag kommer sakna er. Men nu finns ingen återvändo! Jag kommer nu att (efter att ha varit sjukskriven från mitt älskade jobb hela dagen och bara kollat på amerikansk watch-and-weep-TV) skita i allt vad integritet och bloggetik heter och verkligen SHAAAAARE with you guys. Dela med mig av det smutsiga riktiga livet som just nu är mitt. Det kommer vara äckligt som fan (Lillan, du kanske ska överväga att sluta läsa redan här), men jag tänker detla det ändå!

Here we go! Ni vet att jag var på sjukan tidigt igår morse. På akuten på Sös för att vara exakt. Det var nämligen så att jag fått en stor jävla knöl i skrevet. Inte i muttan, men bredvid. I huden liksom. Knölar är ju aldrig bra och den här gjorde dessutom så fruktansvärt ont att jag vaknade av smärta kl 5 och tog bussen direkt. Jag har ju redan skrivit om att jag, efter att ha bestämt att doktorn skulle få göra nåt åt det direkt, fick lokalbedövning i form av en spruta. Redan då ville knölen dela med sig till yttervärlden av sitt innanmäte och efter några snitt med skalpellen var knölen nästan död och låg i en blodig massa på pappersskyddet på gynstolen. Det är ju inte världens roligaste grej att vara brud och plötsligt se ut som en one-balled-man. Särskilt inte om man spelar i en grupp som heter Ung utan Pung (särskilt efter i fredags, då jag blev ännu ett år äldre blev det plötsligt smärtsamt tydligt att jag inte var någotdera)!

Well, nu var jag ju åtminstone utan pung igen men fasiken vad ont det gjorde. Dessutom fick snittet inte läka ihop så de satte in en så kallad tamponad inne i såret. Det är en lång bit av något som ser typ ut som våtservett. Aj igen. Den här tamponaden ska nu sitta i två dagar och sen ska jag själv dra ut den ur mig själv! Detta kändes helt ok när jag väl satt där med benen i vädret och bara ville att det skulle ta slut, men nu känns det ju helt sjukt! Ska JAG dra ut den där grejen själv? Ur ett sår som jag får ont av bara jag tänker på det?! Utan läkarassistans? Herregud, säger jag bara! Jag måste verkligen verkat oerhört trygg och säker i stolen där och under lokalbedövningen, annars hade de väl knappast betrott mig med den galna uppgiften?!

Igår kväll när jag kommit hem efter lite ärenden på stan blev jag plötsligt jättedålig. Fick feber och frossa som varade i någn timme. Tillslut ringde jag sjukvårdsupplysningen och de tyckte jag skulle åka in igen. Sagt och gjort. Efter lite väntan fick jag ta blodprov och urinprov och det konstaterades att jag hade en infektion i kroppen och ganska hög feber. Men infektionen hade antagligen inget med min mini-operation att göra... My ass liksom. Jag är ju aldrig sjuk på det sättet annars.

Som tur var bestämdes det redan på kvällen igår att jag inte skulle jobba idag. Jag har en väldans go kollega som kunde hoppa in för mig. Tur i oturen, men så himla trist att vara sjuk. Jag älskar ju mitt jobb! Idag hade det dock inte gått att jobba. Såret ömmar precis hela tiden och jag har ring sjukvårdsupplysningen igen och kollat om det verkligen är normalt att ha en bit tyg i kroppen som man ska dra ut själv om TVÅ dagar! Tydligen var det normalt, och jag skulle ta vanliga smärtstillande tabletter för att stilla det onda.

Ibland får jag för mig att det luktar ut såret. Som en blandning mellan en surdeg i en bunke och en 102-årig gubbe, som aldrig borstat tändernas, andedräkt... Detta kan vara inbillning... men tänk om det INTE är det?! Dessutom ser det typ ut som att jag har gjort i brallan när jag går. Jag som tänkte att jag skulle vara tillbaka på jobbet imorgon... Fan asså!

Och vet ni vad det sjuka är?! Att detta kaos antagligen beror på en inflammerad hårsäck! En hårsäck! När detta är klart kommer jag att ta bort hela min kroppsbehåring, inklusive fransar, bryn och huvudhår med laser. Detta önskar jag inte min värsta fiende!

En helt vanlig måndag

Idag äter vi potatisplättar med frukt och bär till frukost. Robert har nyss vaknat, själv har jag varit vaken sen kl fem. Sedan dess har jag hunnit åka till Södersjukhusets akutmottagning, sitta i väntrummet, bli inkallad. Fått klä av mig brallorna och sitta i den där trevliga stolen och spreta med benen. Klätt på mig igen. Pratat med den unge, manlige doktorn (så klart). Klätt av mig igen och spretat med benen igen. Fått behandling med spruta, skalpell och saltlösning - AJ! Och slutligen fått ett bandage och kunnat ta bussen hem. Väl hemma kollade jag på Kajsa Kavat på dvd, städade, diskade och gjorde plättar... En helt vanlig måndag med andra ord...

Fatta

Tre favoriter i hallen på en gång. Och alla tre har fattats mig i hundra år! Åh vad jag är glad att alla är här nu!

Världens bästa födelsedag

Åhhh, vilken fantastisk födelsedag jag har! Världens bästa ensemble kom med morotskaka och presenter i morse. Sen var det premiärdags för Puss och snusk. Jag var fett nervös. Det kändes så himla orepat och vi hann knappt komma i ordning innan det var dags. Men sen körde vi bara och det gick så himla bra. Publiken var fantastisk och alla var grymma. Plötsligt var det liksom slut och vi hade klarat av två turnéveckor, premiär på tre föreställningar och allt vad det innebär med tidiga mornar, sena kvällar, saknad och förkylningar. Efter kombinerad födelsedags och turnéavslutningslunch på en mysig grekisk restaurang i Örebro är vi nu på väg hem till Stockholm igen. Hem. På riktigt. Det känns nästan helt sjukt att tänka på det...